En polariserad västvärld. Del 1 av 2.
"Prius or Pickup?" kom ut i USA och blev en omedelbar bästsäljare. Titeln är ett klickbete som funkade på mig, men bokens egentliga tema är: Hur kunde Donald Trump bli vald som president och faktiskt kunna bli återvald? Hur har klyftorna uppstått i allt mer kluvna USA? Intressant och faktiskt skrämmande. Även Sverige har en del att begrunda.
Här en bild av en Toyota Prius och S-profilen Lars Stjernkvist i Norrköping. Lars är alltså sosse, men säger själv att han ser ut som en miljöpartist och att han och hans fru har valt bilen av miljöskäl och att den har visat sig driftssäker.
Författarna till "Prius or Pickup", Marc Hetherington och Jonathan Weiler, återfinns på University of North Carolina i USA och är professorer i statsvetenskap respektive globala studier.
Bokens tema och slutsatser stämmer med de som framförs av Ronald Inglehart, mannen bakom World Values Survey. Den gamla höger-vänsterskalan finns kvar. Den betyder mycket. Men från 1981 började mer sekulära och individualistiska värderingar bli allt viktigare. 1999 blev Sverige världens modernaste land.
Sverige sticker fortfarande ut, men den modernitet som på gott och ont jobbat sig fram har mött allt mer motstånd både här, i övriga Europa och i USA. Moderniteten är numera ställd under press. Då USA kom med i World Values Survey hamnade landet nedanför mitten i skalan för moderna värderingar. Där ligger USA kvar, fast genomsnittet döljer oerhörda spänningar.
Författarna till har silat igenom tusentals opinionsundersökningar, gjort egna undersökningar och jämfört med data från offentlig statistik. De driver tesen att två olika personlighetstyper ser tillvaron helt olika. De mer extrema kan inte med varann, sätter bo på skilda håll och blir allt mer fördömande. Fördömandet styr utvecklingen, polariseringen ökar. Folket i mitten fick till slut välja mellan Donald Trump och Hillary Clinton fast de tyckte illa om båda. Clinton fick flest röster, Trump vann valet. I nästa val förlorade Trump till Biden, men har ju vägrat erkänna detta utan i stället medverkat till att storma Capitolium.
För att beskriva extremtyperna lanserar boken begreppen "fixeds" (fasta) respektive "fluids" (flytande), detta för att undvika värdeladdade begrepp som "reaktionär" respektive "progressiv". De i mitten kallar författarna "mixed", blandade.
Fixeds vill ha ordning och reda, värderar säkerhet högt, har därför en laddad revolver hemma och kan tänka sig att en stark man styr landet. Fluids letar efter nytt, ser privata vapen som vansinne och avskyr tanken på auktoritära ledare.
Arv eller miljö? Enligt boken finns genetiska skillnader. Fixeds har känsligare smaklökar. De kan må direkt illa av att behöva äta viss mat. Om det ska vara sallad får det bli isbergssallad.
Fluids smaklökar tål och behöver mer. Fixeds mår fysiskt illa av att se spyor på trottoaren. Fluids tar inte vid sig av att behöva göra en mindre omväg. Fixeds reagerar starkt på plötsliga ljud, fluids märker mindre.
Synen på barnuppfostran är fundamental. I en enkät tillfrågades ett stort och statistiskt säkerställt urval respondenter. Ska barn ha respekt för äldre, vara lydiga och kunna föra sig? Eller ska de vara självständiga, självsäkra och ta hänsyn till andra? Författarna har funnit att just dessa frågor belyser respondenternas världsbild. De ser tämligen harmlösa ut, man väljer ju inte mellan ont och gott. Men svaren skiljer ut "fixeds", "fluids" och "mixed" och visar med god precision hur enkätdeltagarna röstar.
Fixeds styrs delvis av rädsla. Inte personlig feghet utan av att man måste se om sitt hus i en ond värld. Annars kan man gå under. Man får se upp med folk som talar utrikiska språk. Fluids känner inte alls sin personliga överlevnad hotad. De oroar sig över miljö, klimat, rasism, transpersoners ställning och hur det ska gå för immigranterna.
Läs nästa spännande avsnitt. Hur ska det gå för familjen Redd och för familjen Bleu då de flyttar till dynamiska Nashville, Tennessee. Hur ska det gå med umgängesklimatet i västvärlden?
Vid en promenad i Stockholm ser Strindberg en främmande man på en parksoffa, men ser genast "just på hans tidning, att vi äro ovänner."
Tack för intressant inlägg. Ser fram emot del två.
/F
En faktor som boken tar upp men jag inte får med heller i del 2 är att medielandskapet förändrats. Under flera decennier hade USA ett nyhetsankarte, Walter Cronkite, som "alla" följde. De ämnen han tog upp kände "alla" till. Nu ser somliga bara Fox News, andra nån PK-korrekt kanal, de får inte ens samma nyheter presenterade på olika sätt, de får helt olika nyheter.
I Sverige fanns 1 radiokanal, då TV kom 1 TV-kana. Alla som hade radio eller radio och TV tog del av samma program. Samtidigt fanns gott om tidningar så många kude väl både ta del av samma nyheter som alla andra och se "sin" tidnings vinkling.