Dags planera för vindkraft
Folkbladets näst näst näst näst sista nummer innehöll det här inlägget om ett förslag till paradigmskifte i vindkraftbranschen som jag skrivit. Att staten ska börja planera för vindkraft till havs. I förlängningen kanske också kärnkraftslägen och lägen för elledningar. Redaktören spetsade till det hela och drog in Kristersson.
Här texten:
Dags för staten att peka med hela handen. Nu föreslår en offentlig utredning att regeringen ska peka ut lägen för vindkraft till havs och auktionera ut dessa lägen till högstbjudande.
Förslaget bottnar i att det nuvarande systemet för prövning av ny vindkraft till havs har kört fast. Samma sak kommer att uppenbaras då det gäller nya kärnkraftlägen och nya stamledningar. Nuvarande system fungerar dåligt även för landbaserad vindkraft..
På 1960-talet var läget likadant. Vattenkraften räckte inte längre till. Kärnkraften var lösningen. Den krävde kustlägen. Industrier för träfiber skulle starta. De krävde kustlägen. Stålverk skulle byggas. De krävde kustlägen. Samtidigt byggdes fritidshus överallt. Deras ägare skulle motsätta sig nya industrier.
Tillståndsprövningen krävde även då omfattande utredningar som underlag för beslut. Att investera ohyggligt mycket pengar i en ansökan och efter åratals turer få avslag funkade dåligt även för de största företagen. Mycket myndighetsjobb var förgäves. Det behövdes någon sorts förhandsbesked.
Som en nödlösning skapade regering och riksdag ett nytt lagrum, 136 a § i byggnadslagen. Regeringen fick rätt att ge förhandsbesked som blev bindande för de tillståndsprövande myndigheterna. Samtidigt startade regeringen med Olof Palme som drivande kraft den fysiska riksplaneringen.
Borgarna fasade för att detta skulle innebära planhushållning. Nä nä nä sa sossarna, det är bara en fysisk planering, inte ekonomisk. Riksplaneringen blev rådgivande. Begreppet riksintressen introducerades. De kunde vara bevarande, som för naturskydd, eller peka ut lägen för exploatering. Riksintressena fick inte egen rättsverkan utan skulle beaktas vid tillståndsprövningen.
Försvarets riksintressen blev ett undantag. De fick företräde framför andra riksintressen samtidigt som motiven och deras geografiska utbredning hölls hemliga. Nu syns resultatet. Försvaret stoppar all vindkraft i Östersjön. Vindkraft som behövs för att tillgodose landets behov. Försvaret medverkar inte till konstruktiva lösningar.
Sedan länge har marknadskrafterna setts som lösningen på det mesta, inklusive landets energiförsörjning. Inte minst borgerligheten har varit pådrivande. Då kärnkraft lades ner av lönsamhetsskäl ställer de partierna förra regeringen till svars för detta. Som franske politikerna och statsmannen Edouard Herriot konstaterade: "Politiken är en underavdelning till meteorologin - läran om hur vindarna blåser."
Nu får högervindarna oväntat resultat. En borgerlig regering kan bli tvungen att peka med hela handen för att få fram ny elproduktion och nya ledningar. Det vill säga ta till planering med beslutsverkan.
Det kräver utredningsresurser både i regeringskansliet, på länsstyrelser och berörda myndigheter. Försvarets intressen behöver granskas och avvägas mot exempelvis behovet av energiförsörjning. Försvarsmakten behöver få uppdrag att samarbeta för att hitta lösningar och sekretessfrågorna lösas med säkerhetsklassad personal.
/B
Betr slutförvar la jag ju in en satirisk betraktelse här på Fotosidan för ett par år sen:
https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/slutforvaring-av-rotorblad.htm?replyto=9755429
Satiren om slutförvar av rotorblad i länken ovan har du redan kommenterat!
/B
Kruxet i Sverige är att behovet är störst nästan omvänt mot när det lyser från ovan och blåser. Att ha solceller i länder där förbrukningen skenar när solen lyser är betydligt mer logiskt, oaktat "det kinesiska problemet", såsom det ser ut för närvarande. Och vindkraften har redan med den omfattning den har nu lett till tidvis löjeväckande instabila priser. Ju mer sådant man installerar desto värre kommer det ju att bli om man inte har några förbrukare som helt agerar i enlighet med elpriset och utgör motvikt.
Fosilfritt stål till kostnaden av gigantiska tidigare ej skådade insatser av elektricitet, för att nu nämna en vansinnighet! Jag blev nästan lite lättad och glad när det nu ryktas att det projektet troligen går i putten. Måste vi ha så mycket stål? Kan vi inte tänka oss att spara lite? Att exempelvis bygga hus på annat sätt som inte kräver så mycket armeringsstål (bara ett exempel).
För många verkar den gröna omställningen inte handla om att rädda vår miljö och vårt klimat, utan om att tjäna pengar genom nya friska affärsmöjligheter. Det tror jag inte håller - vi kan inte konsumera oss ur krisen. Lönande nya affärsområden är nog inte svaret. Lika lite som vi räddar klimatet genom att köpa "klimatsmart" i affären - för att kunna fortsätta att köpa så förbaskat mycket!
Jättekonstigt tycker även jag att omställningen kräver att "tjäna pengar genom nya friska affärsmöjligheter".
Mitt inlägg här i bloggen var ju mer begränsat. Mest en förhoppning om att marknadstänket delvis skulle ersättas med planeringstänk. Ett sånt förslag är alltså framtaget på uppdrag av Tidö-partierna då det gäller vindkraft till havs men kommer enligt vad jag tror att behövas även för eventuell kärnkraft och nya elledningar.