Besök på Fordfabriken

Sen jag läst Nisse Larssons jänkarblogg fick jag lite corona-omtöcknade minnen från ett besök i Fordfabriken 1965. Jag bodde på Cadillac Sheraton Hotel i Detroit,  pampigt namn på ett hårt nedslitet ställe som faktiskt var ganska så sjavigt.

Fordfabriken var några kvarter stor. Det låg massor av rostig plåt nära inpå husen. Dom lät överbliven plåt rosta innan den återmatades in i smältugnarna.

Monteringsbyggnaden var ganska kompakt i många våningar. Monteringen började upptill. Allt var ju analogt men ibland elektrifierat. Då en tekniker mätt upp hur cylinderborrningen blivit skrev han ner resultatet för hand, men inte med penna, utan med nåt som liknade en penna som kopplats mekaniskt (det var en liten snara kring det som motsvarade pennspetsen) till nån elektrisk avläsning. Det gällde ju att sätta en kolv med passande mått i varje cylinder.

Varje motor provkördes. Om den gick sattes den på plats i ramen.

I karossmonteringen var det komplext. Henry Fords diktat att kunden fick vilken färg som helst, bara han valde svart, hade blivit historia. Det fanns dörrar och motorhuvar och bakluckor i alla aktuella kulörer redo vid sidan om bandet som rullade på i lugn men obeveklig takt.

Karosser med uppfälld motorhuv kom till en justeringsstation. En stor svart kille med blyklubba testade inte ens hur huven passade. Det vara samma fel på alla. Ett enda kraftigt slag på ena gångjärnet räckte, sen stängde han huven, klopp!

Kiichiro Toyoda gjorde ett sånt besök. Han såg att mot slutet av processen samlades bilarna i en hangarliknade hall för att repareras innan de skickades till återförsäljarna. Varefter kunden fick tjata på sin återförsäljare att reparera färdigt. Åter i Japan introducerade han systemet med att varje montör som noterade ett fel skulle dra i ett gult handtag. Då stoppade bandet och felet rättades till uppströms i kedjan.

Men jobbarna behövde mental träning för att dra i gula handtaget! Det vart ju skrämmande tyst. Jobbarna var rädda för att få faan av kamraterna och förmännen. Med mental träning och 100 % stöd från ledningen blev det några veckors kaos, sen fungerade det. Felfria bilar lämnade Toyotas band. Många har försökt ta efter, men inte alla har satt in den där mentala träningen.

Här en Edsel -57 fångad i Norrköping, på en veteranbilsparad. Edsel var ju Fords största flopp någonsin.

Sen kom Lee Iacocca till företagets ledning. Han uppfann Mustangen. I USA var jag sugen på att köpa en Ford Mustang. Den skulle vara vit som i en aktuell Bondfilm. Jag provkörde. Bilen immade igen direkt. Försäljaren satte på alla fläktar på max. Då klarnade det. Men Mustangen kändes inte alls som jag trott utan just som Detroit Iron. Så det blev inget köp. Det blev en Triumph TR 4, en ärligare variant av föråldrad teknik.

2022-07-20 07:51   Nisse Larsson

Hej. Tack för en faktaspäckad berättelse från Detroit. Och från utvecklingen av produktionsprocessen med löpande band. Måste varit ett tråkigt måndagsexemplar du tåkade ut för men Traian är inte dålig heller. Hälsar NL

Besvara

Svar från Måns H 2022-07-20 12:19

Det var nog inget fel på bilen jag provkörde. Mina förväntningar var väl för högt uppskruvade. Då den immade igen direkt tänkte jag att det här är inte framtiden. Triumph TR 4 hade snygg kaross och att det satt en urgammal Fergusontraktorkonstruktion uppjazzad med dubbla förgasare under huven och att det var bladfjädring där bak var OK, stämde med konservativa brittiska ideal.

Svara

2022-07-20 07:55   Benganbus

En Ford Edsel, en sådan har jag kört! I USA! Bilar stod på en parkering för att köras ombord på en båt! En Wallieniusbåt, Rigoletto! Området va låst där bilarns stod parkerade, men nycklarna satt i bilarna! :)
Men de provkörningarna e nog preskiberade nu! :)
/B
Ps. Det fanns även Studiebaker att provköra! Snygga grejer! :)

Besvara

Svar från Måns H 2022-07-20 12:29

Hej Bengan! Testkört Edsel i inhägnat område! Häftigt.

Edsels misslyckande berodde nog delvis på att Ford inte hade kundpaneler som varnade för frontens utformning. Jag har inte fantasi nog att se det somliga såg, men en bred panel hade kanske kunnat varna.

Studebaker hade tidvis ännu sämre kvalitetskontroll än Ford i produktionen. Ett tag fick kunderna köra sina förvärv direkt från fabriken, och ofta behövde åken bärgas efter nån mile.

Märket hade häftig design! Jag minns den första jag såg efter kriget, ofattbart modern i mina nioåriga ögon. Och Avantin var ju ett genombrott för modern bildesign på riktigt.

Svara

2022-07-21 01:01   atlasen

Intressant, är inne på min tredje Ford nu. De två senaste har jag köpt helt nya. Felfritt ägande på alla Fordar jag haft. Bara att serva och köra. Triumph har jag haft två, fast det var motorcyklar. Det kan jag säga att dessa två maskiner fungerade inte felfritt om man säger så. Det var allt som oftast någon varningslampa som skulle börja lysa. Men det var något speciellt att köra Triumph. Det var liksom med stolthet jag framförde min hoj.

/Tobbe

Besvara

Svar från Måns H 2022-07-21 08:58

Det var väl Lucas elsystem på hojarna. Joseph Lucas var mannen som uppfann mörkret. Jag tror inte hojarna var samma fabrikat som bilarna men fina, man satt väl lite upprätt med stolt hållning.

På förra jobbet, det var ett tag sen nu, hade vi Ford Focus att köras i tjänsten. Spänstiga fordon som drog 0,6 liter/mil.

Svara