Även Visby skulle rivas. Byggnadsvårdsåret ändrade allt.

Skonat av kriget rev Sverige alldeles självt sina innerstäder. "Det stora kulturmordet" drabbade nästan alla tätorter.

Stora delar av den ideologiska grunden lades av den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier. Hans inflytande var och är fortfarande enormt.

Foto från 1964, bildkälla Wikipedia.

En karismatisk person! Superkändis! En lysande författare! Han fick mitt hjärta att bulta av hänförelse. Men det gick över.

Stridskriften Athens Charter från 1933, publicerad av Le Corbusier 1943, visade vägen. Befintlig bebyggelse skulle rivas och ersättas av höghus i park. Bostäder för sig, verksamheter för sig. Enligt Le Corbusiers tävlingsförslag från 1933 skulle Stockholm omgestaltas radikalt. Svenska Dagbladet noterade att man bland de 450 förslagen hade svårt att avgöra vad som var av mästaren själv och vad som var av hans skola. SvD gillade mästarens förslag, "BORDE INKÖPAS".

Alla var inte förtjusta, men idéerna slog rot.

I Sverige kallades rivningar för "sanering". Den viktigaste saneringsutredningen blev klar 1947. (S) med Gunnar Myrdal som visionär kraft drev på. Man skulle bli av med det gamla samhällets palats, herrskapsbyggnader och ruckel. Folket skulle få nya lägenheter i nya förorter.  Samtidigt skulle byggandet bota den efterkrigsdepression Myrdal förutspådde. Men det blev ingen depression. Omvandlingen fick anstå till 1950-talet och framåt.

Då hade funktionalismen hunnit emigrera till USA och återexporteras till oss som modernism. 

Tom Wolfe beskrev i sin grymt roliga bok "From Bauhaus to Our House" skeendet i USA. Några modernistiska pionjärer som förföljdes av nazisterna hemma i Tyskland tog sig till Amerika. De var flyktingar, men togs emot som vita gudar. 

Bauhausskolans mest kände företrädare, Walter Gropius, kom till USA 1937. Han blev omgående professor vid Harvard. Mies van der Rohe  gjorde en liknande karriär. Hans sällan byggda visioner från 1920-talet omsattes 1956 till skyskrapan Seagram Building i New York. Bygget i patinerad brons stod modell för femte höghuset i Stockholm. Det har fasader av eloxerad aluminiumplåt, från början i bronsfärg, numera helt urblekta. 

Den ursprungliga funkisen, demonstrerad i Stockholmsutställningen 1930, tynade bort under kriget då byggandet var ganska litet. Bristen på cement och importerade material tvingade fram en återgång till hus med sadeltak och traditionella material. Att riva sånt som fungerade var inte att tänka på. Men på femtiotalet kom idéerna tillbaka från USA. De kopplades till saneringstänket. Det blev en masspsykos i skuggan av framtiden. Arkitekterna anammade skeendet, antikvarierna gav i stort sett upp. Kvar av ett palats blev dörrhandtaget i nåt arkiv.

1950-talet och framåt genomfördes det stora kulturmordet i Sverige. Länk:

https://byggnadsvard.se/erfarenheter-fran-ett-kulturmord-den-svenska-stadsomvandlingen/

Nästan häften av de svenska städernas äldsta bostäder revs mellan 1960 och 1970. Det var en katastrof utan motstycke för svensk byggnadskultur. Vad kan vi nu lära oss av dessa misstag och hur kan vi undvika liknande kulturmord i framtiden? Den frågan ställdes av Kulturdepartementet och regeringen gav Bengt O. H. Johansson i uppdrag att utreda den. I länken ovan  redogjorde han för sin undersökning och sina slutsatser.

Byggnadsvårdsåret 1975 signalerade en ny syn. Mer om dess frontperson i nästa avsnitt.

2025-01-16 13:31   LGS

Vi i Örebro hade antagligen tur som hade Harald Aronsson vid rodret då. Istället för en nedriven stadskärna fick vi bland annat Medborgarhuset. Visserligen revs trähusen på söder, men många återuppbyggdes i friluftsmuseet Wadköping.

Har jag rätt eller fel. Vad anser du?

Besvara

Svar från Måns H 2025-01-16 18:44

Både rätt och fel.

Jag tror att ni på sätt och vis hade tur som hade Aronsson vid rodret då. Han ville nåt och jobbade hårt. Styrde och ställde i tidens anda. Dit hörde att vara framsynt och ligga i framkant.
Vilket Aronsson gjorde med besked! Anlitade gärna bra arkitekter eller ordnade tävlingar som de kunde vinna.

Vattentornet Svampen var ju en världssensation. Kopior har byggts överallt. Stjärnhusen var ju en ny uppfinning och Baronbackarna ett paradexempel på lyckad förort.

På bevarandefronten tyckte jag då och tycker nu att tidens anda var fel. Det hade ofta gått alldeles utmärkt att renovera i stället för att riva. Rivandet gjorde Sverige mentalt fattigare och Örebro torftigare.

Svara

2025-01-16 23:44   bildsten

Intressant läsning och en intresant länk till en bra artikel. Jag har ju precis som många andra som varit minsta intresserade av arkitektur och konsthistoria, och fotohistoria också för den delen, stött på alla de namn du nämner. I fotohistorien träffar man t.ex. på paret Moholy-Nagy som var verksamma i Bauhaus och senare Scool of Design/Institute of Design i Chicago och tog med sig ideer dit.
Tom Wolfes bok ska jag försöka få tag i. Han skriver bra, jag har hans bok om astronauterna, The Right Stuff/Det rätta virket.
Jag träffade på den här filmen på Youtube förresten. Den gav lite aha känslor, faktiskt. Jag har alltid gillat Brauns prylar för övrigt.
https://www.youtube.com/watch?v=LW1415Ddf8c
En bit efter mitten på filmen kommer man in på arkitektur och Bauhaus i USA.
I kanten till höger dyker det upp en del annat som knyter an till ämnet.
Personligen tycker jag klart bättre om den design som kommit ur Bauhausskolan än arkitekturen.

Besvara