Studiebesök i förnyat krematorium
Norrköpings krematorium har förnyats. Ansvarige arkitekten Felix Lotz visade och berättade för några kollegor. Jag var där.
Felix Lotz. Foto Fredriksson arkitekter
På 1920-talet började en lång process. I de stora städerna på kontinenten hade eldbegängelse blivit allt vanligare. Skulle staden, då landets fjärde i storlek, bygga krematorium? I så fall, hur skulle det se ut? Ett förslag om pyramidformig byggnad fick inte gehör. Till slut blev det stadsarkitekten Kurt von Schmalensee som ritade en för tiden påfallande modernistisk byggnad med tyska förebilder. Den invigdes 1940.
För något tiotal år sedan befanns anläggningen utsliten. Pastoratet ville att Linköping skulle ta över denna samhällsfunktion. Många, bland dem jag själv, tyckte att det kändes ovärdigt att frakta döda människor på det sättet. I kyrkovalet blev det en viktig fråga. Pastoratet fick ny ledning. Den vände sig till Fredrikssons arkitektkontor att utforma en om- och tillbyggnad.
En studieresa till nya anläggningar i Sverige gav beklämmande resultat. I Stockholm regnade det in. I Borås stod en ugn på en betongplatta som vilade på cellplast som sjunkit ihop av värmen. I Lund var allt igensotat efter kort tid. I Göteborg hade arkitekterna valt att svänga till en vägg så att arbetsmåttet framför ugnarna blev för litet. Genomgående fanns delar som ingen utom personalen skulle få se.
I Danmark var nybyggena bättre, personalen nöjd.
"Att kunna visa allt" blev själva utgångspunkten för om- och nybyggnaden i Norrköping. En stor tillbyggnad behövdes för att klara nuvarande krav. Kistmottagning från Norrköping och grannkommuner. Kylrum. Ugnsrum. En ganska stor teknikavdelning för rökgasrening. Personalutrymmen. Plats för besökare.
Mark fanns. Kontoret tog fram olika lösningar och testade dem på kyrkorådet, länsstyrelsen och folk som fanns på plats vid området. Målsättningen var att hitta en fungerande, vacker utformning som inte heller retade upp någon. (En målsättning som går stick i stäv mot vad andra delar av arkitektkåren tillämpar.) Den pelargång som funnits framför St Olofs kapell frilades, en liknande pelargång anlades vid nybygget.
Från vänster Himmelstalunds kapell, St Olofs kapell med sitt kupoltak och pelargången och tillbyggnaden. Längst till höger kistmottagningen. Mitt foto från annat tillfälle.
Och här nya pelargången
Studiebesöket började i Himmelstalunds kapell, i folkmun alltid kallat "krematoriet". Så här såg det ut vid invigningen 1940. Det mesta är likadant nu efter renoveringen. En del detaljer från senare ombyggnader fick vara kvar som årsringar. Det var faktiskt Kurt von Schmalensee själv som enligt eftervärldens bedömning härjat väl hårt med sitt verk.
Arkivfoto svenska kyrkan
Från kapellet gick vi vidare till rummet med ugnarna. På plats blev döden mycket påtaglig. Bakom ena ugnen låg samma sopborste och sopskyffel som jag har hemma, Clas Ohlsons av FSC-certifierat trä och tagel. Skyffeln av trä och förzinkad plåt. Där bröt känslorna fram.
Men jag kunde konstatera att allt tål att visas. Rent och snyggt och en värdig stämning. Vackert överljus. Felix berättade att man för att hjälpligt hålla budget valde att genomföra överljuset precis som tänkt och i gengäld avstod från tilltänkt naturstensgolv.
Det finns möjlighet för anhöriga att vara med i ett angränsande visningsrum med glasvägg.
Reproduktion ur bok "Fredriksson arkitektkontor".
Ugnarna värms med fossilfritt bränsle. Kistan med den döde, kanske gosedjur mm och blomsterdekorationerna förbränns vid bortåt 900 grader. Sen sorteras eventuella metaller ut. Det är reservdelar typ höftproteser och inplantat och kistan kan ha metallbeslag. En hel del metaller kan återanvändas. Sedan några år är detta lagreglerat. Nettointäkterna tillfaller Allmänna Arvsfonden. 2023 uppgick de till 100 miljoner kronor.
Rökgaserna renas i en komplicerad process i flera steg. Kvicksilver, tungmetaller mm samlas ihop. Sex tunnor om året skickas till Tyskland för slutförvar i bergrum.
Del av rökgasreningen. Bildkälla Mitab.
Askan efter den döde placeras i en urna som överlämnas till begravningsentreprenören eller anhöriga för gravsättning.
Felix Lotz var i stort sett nöjd med hur projektet genomförts. Pengarna räckte inte till nya möbler och en del landskapsåtgärder har fått anstå. Huvudmålsättningen, att allt ska kunna visas, har genomförts fullt ut. Personal och besökare är nöjda.
Stationsbyggnaden i Oskarshamn har f ö renoverats under ledning av Fredriksson arkitekter, blev ju väldigt fint.
Hälsningar Lena