Om att gräva där man står II. Insnöat (sic!) inlägg, gäller bara kv. Duvan i Norrköping
Resumé: Sten Nolin är en FS-medlem som förr bott i Norrköping. För någon månad sen kommenterade han den Cityscapesblogg som hade ett foto taget med en lådkameralins från min balkong. Han hade praktiserat i Finmekan, ett företag som legat i ett hus vars tak syntes på en bild i bloggen! Trodde jag.
https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/om-att-grava-dar-man-star.htm
Jag trodde alltså att Sten jobbat i huset vars tak syns i nertill i bilden, det med en skorstenshuv:
Men Sten kände inte igen fasaden som syntes i förra bloggen. Den har i o f s ändrats en hel del, men Sten beskrev också att ingången var från Hospitalsgatan 1A.
Där återfinns nu det här gallret in till gården. Huset kanske är det som Sten praktiserade i? Då en sliten grå fabrik, nu en rosaskimrande byggnad.
Tittar man lite åt vänster syns hela fasaden. Man anar nivåskillnaden ner till Strömparken.
Nerifrån Strömparken ser man fasaden så här. I bakgrunden tämligen nybyggda Magnentus Tower. Där huserar bl a Länsförsäkringar. Och så ser man den trappa Sten nämnde. Trappan är säkert designad av Ivar Tengbom, mest känd för Konserthuset i Stockholm. Han var ansvarig arkitekt för ett jätteprojekt här i Norrköping, ett nytt kraftverk i Strömmen och att överskottsmassorna användes till att skapa Strömparken.
Och här en översiktsvy på Strömparkens nivå. Till vänster den byggnad som var fokus i förra bloggen, den där nu Magnoliasalen återfinns.
Här också ett flygfoto med den aktuella delen av kv Duvan framhävd. Hospitalsgatan nedtill i bild. Den byggnad det här blogginlägget handlar om ligger utefter Hospitalsgatan.
Det jag ser på bilderna 4 och 5 verkar bekant. Det verkar som om det här området blivit gentrifierat, det var rätt slitet på den tiden jag praktiserade där. Jag har också tittat på flygfotot och kommit fram till att det måste ha varit det här huset. Jag får lov att tacka dej för att du lagt ner tid på att följa upp mina kommentarer.
Lite längre nedströms, i början på Nya Rådstugugatan, låg det ett badhus. Som så många andra hus i Norrköping var det ett tegelhus om jag minns rätt. Dit for jag ofta med kompisarna från "busnorr", vi hade ju nedförsbacke dit. Men det gällde att bromsa i tid, det fanns en cykelfälla vid spångens landfäste. Hem fick man gå första kvarteret på Sandgatan med cykeln, det är brant.
Mvh Sten
Kul att du besvarade första inlägget så att det blev en liten djupdykning om den här delen av kvarteret. Dina inlägg och diskussionen med grannen har gett inblickar!
Den här fastighetsägaren satsade på det man kan kalla gentrifiering. Gathuset blev väldigt fint. Eftersom gathusen ofta var fina så stämmer det även för mig.
Fabriksbyggnaderna / gårdshusen hade jag gärna sett lite råare behandlade. Men det var inte inne då detta gjordes. Jämfört med Norrköpings vanliga åtgärd, att riva först, tänka sen är det ändå jättebra att dom tagit fram även gårdsbebyggelsen fast den blev "onödigt" fin.
Badhuset skymtar i fotot från 1930-talet i förra bloggen. Kul att få insidesrapport om cyklandet dit! Jag har även läst om bastanta baderskor som såg till få besökarna rena med karbad.
"Busnorr" har jag inte hört. Har bott på Plankgatan 50 mittemot kyrkan. Det huset var väldigt påkostat! Andra hus som ännu står kvar betydligt enklare, men de som står kvar var nog ordentligt byggda från början. Hus utan egentlig grundläggning är borta.
Sandgatan är lika brant nu! Matteus kyrka är nyrenoverad och blev otroligt fin, dom har t ex tagit fram innertakets originalmålning, den var intakt under ett tjockt lager sot och damm. Verkligen vårt ett besök!
Jag ska kolla Ståhl Collection. Det tar emot lite eftersom hyran i vår lägenhet höjdes utan förhandling, Ståhl "nödgades" höja. Några av oss grannar och Hyresgästföreningen fick in honom i fållan igen, men det där försöket att strunta i förhandlingsordningen kändes inte bra.
På tal om gamla badhuset så fanns där en badmästare på 50-talet som hette Hallonkvist och som höll ordning på oss.
Mvh Sten
/B