Tack för kommentar Peter! Sånt kan man säkert se lite olika på. Det jag närmast tänkte på är att vi egentligen inte vet vari livets hemlighet består, annat än att det lever, dvs ett slags cirkelkonstaterande. Och utifrån ursoppans alla molekyler och kolföreningar, när kom "livsgnistan" in, när och hur startade driften att leva, driften att reproducera "sig", driften att till varje pris överleva? Denna drift som leder till lokala minskningar av entropin och motverkar den övergripande entropiökningen i universum.
Såklart kan vi (utifrån) skilja mellan liv och död hos mer utvecklade livsformer, men vi gör det utan riktigt förstå, själva har vi ju - än så länge - bara sett den ena sidan av saken så att säga. Här finns faktiskt ett riktigt mysterium. Förresten, jag inser just att vi har varit med också om den andra sidan, icke existensen - hela tidsepoken fram till vår födelse, eller åtminstone fram till vår konception. Nåväl, varken du eller jag tror på något gudomligt ingrepp, så nog är det ett mysterium, det största av alla, som fortfarande gäckar oss? Hälsningar/ Björn T

Tack för bra svar Björn! Du sätter fingret på själva punkten - livsgnistan. Viljan att till varje pris främja livet och få det att överleva. Vetenskapen har ingen förklaring, och jag har heller inte hört någon annan som kan komma med något egentligt förklaringsvärde.
Kul att du tog upp det här med tillståndet före födseln. Jag erinrar mig en museikonversation (Nationalmuseum) mellan den lilla flickan och hennes pappa. Pappan förklarade att tavlan var målad av en holländare på 1600-talet. "... Men pappa, var fanns jag då?" "På den tiden var du inte född ännu." "... Jamen pappa, var FANNS jag??"
Det hela verkar smålustigt i förstone - men det är en mycket adekvat fråga.

Tack igen Peter, barns frågor är ju inte bara relevanta, dom väjer ju inte för dom där mest grundläggande frågorna som vi vuxna lärt oss hantera genom att genom att ha färdiga svarsklyschor. Barn har inte lärt sig dom klyschorna än. / Björn T