TANKAR OM TERROR, RELIGION OCH ANSVAR

***

Förtvivlat försöker jag förstå - varför? Jag har mått fysiskt illa sen i fredags kväll. och tankarna finns där hela tiden. Gång på gång kommer jag på mig själv att försöka föreställa mig hur det känts för dom som var inne i konsertsalen när terroristerna började ge eld med automatvapen och dom insett att dom inte skulle komma undan, att det inte gick att fly. Det går inte att förstå. Ändå fortsätter tankarna att söka efter den rationella förklaring som inte finns. Och nu ett och ett halvt dygn senare kan jag åtminstone urskilja några av mina tankebanor. Hur "riktiga" dom är vet varken jag eller ni, men dom finns där hos mig.

*

Länge har vi matats med uppgifter om hur världen krymper. En världsomsegling som för 100 år sen tog säg 80 dygn ska jämföras med ett satellitvarv på en timme ungefär. Och med mail når vi kontakt med nästan varje plats på jorden omedelbart, inom någon sekund. Men det finns ett annat perspektiv ur vilket världen knappast krympt alls - hur olika vi lever våra liv, hur vi uppfattar världen utgående från dom liv vi  lever, helt enkelt hur olika vi är. Vi står lika långt från varandra som vi nånsin gjort och vi förstår inte varandra fast den "krympande" fysiska världen ibland får oss att tro det. Världen är fortfarande lika stor och oförståelig som den varit. 

*

Inte förstår vi oss själva heller särskilt bra. Kanske är vi människor i grund och botten dom onda varelser en och annan säger också här på FS-bloggen? Det tror inte jag. Men vi är uppenbart kapabla till mycket ondska. Också du och jag, i varje fall till mycket mer än vi vanligtvis tror. Om våra liv sett annorlunda ut, om vi levt under andra förhållanden, om våra barn dödats. Och det är ingen ursäkt för det som skett, det går inte att ursäkta. Istället tror jag att det är viktigt att låta den kärlek som vi också alla har, få utrymme att växa. Att ge den kärlek vi alla har utrymme att växa. Medvetet, i varenda vardagssituation. Och det är också smittsamt, precis som det onda.

*

Svårast att förstå är terrorn, terrorn i sig själv. Är det ondska? Ja, vad skulle det annars kallas? Vi är ju kapabla till ondska. Och varifrån kommer den? Mitt svar är när vi slutar ta personligt ansvar. När en tro, en auktoritet av något slag har fått ta över ansvaret. Det spelar ingen roll om auktoriteten är Hitler, ledaren för röda khmererna vad han nu hette, eller Gud -  islamisk eller kristen. Fredagens terroraktioner, judeförföljelserna under andra världskriget, korstågen, häxbrännerierna och inkvisitionen - alla är exempel på när en tro eller övertygelse fått ersätta det egna, personliga ansvaret.

*

Och religionen då? Ett känsligt kapitel. Inte bara inom islam, också här hemma i den mer eller mindre kristna världen. Bäst att deklarera först var jag står själv. Jag är icke-religiös, tror inte på någon gud överhuvudtaget, varken kristen eller något annat. Däremot intresserad av det som kallas andlighet.

Alla religioner (tror jag) har i sin kärna ett kärleksbudskap, definitivt både kristendom och islam. Ändå tror jag det finns risk för att det ibland finns samband mellan religion och terror. För mig ser det ut så här: inom religionerna erkänner man en absolut auktoritet, gud. Ofta finns ett budskap om att man ska överlämna sig själv till gud. Jag påstår inte att det är en uppmaning att sluta ta eget, personligt ansvar, men jag tror att det är så det (kan) tolkas. Ett steg i den riktningen tycker jag alla dom har tagit som går åt det ortodoxa hållet, oavsett det gäller svenska kvinnoprästmotståndare, ortodoxa judar eller islamiska motsvarigheter. Man har tagit steget att låta formaliteter och urkunder bli viktigare än kärleksbudskapet, kärleksbudskapet som bygger på personligt ansvar. Nästa steg är fanatism, och där är närheten till terroraktioner synbar.

Min tro är alltså att religionerna "i sig själva" är goda men att dom religiösa samfunden alldeles för ofta driver mot fanatism och att dom kan vara "inkörsport" för sånt som i slutänden leder till terror. Här tycker jag dom religiösa samfunden inte tar sitt ansvar, dom måste vara mycket mer observanta på utveckling i den riktningen. Och just nu har islam ett extra stort ansvar för detta, inte minst för att jihadbegreppet så ofta misstolkas och utnyttjas för annat än vad det egentligen avser.

*

Låt mig sluta med min egen trosförklaring, ni som läser bloggen har sett den tidigare. Och jag vill fortsätta att tro på människan, kärleken och friheten!*

*

Jag tror inte på någon gud,

varken kristen eller någon annan

Däremot tror jag på den

gudomlighet

vi alla har inom oss

*

Så tror jag alltså inte heller

på någon religion

fast det finns religiositet

För mig har sann religiositet

ingenting med trossamfund att göra,

sann religiositet har bara

med det egna hjärtat att göra

*

I min världsbild

finns därför inte heller

något paradis däruppe i skyn

och inget helvete i underjorden

Däremot har vi alla ett val

om vi vill göra denna  vår jord

till det paradis den har potential till

eller till det helvete vi har potential

att göra den till

*

Alltså är det fåvitskt att tro

att vi kan göra något

som är någon gud behagligt -

eller syndigt för den delen -

utan att ta hänsyn till vad vi gör

vår värld och våra medmänniskor

just nu

Det enda som betyder något

är vad vi gör våra medmänniskor

och vår värld just nu, där vi är

här och nu

Och för detta har vi alltid eget

och fullständigt ansvar

***

*

*

***

2015-11-15 14:21   präntare

Mänsklighetens ondska finns där som en stinkande var blöd och dess historia vi skapar, politisk, religiös, kulturell förföljer oss som en nedsolkad blodig väv utan ände. Fin bild.
Ha det gott
/Hans-Åke

Besvara

präntare 2015-11-15 16:25

En rättelse i mitt inlägg, det skall stå varböld.

Svara

2015-11-15 14:37   Håkan Eklund

Bra skrivet och tänkt!
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 20:36

Tackar Håkan!/ Björn T

Svara

2015-11-15 15:09   präntare

Funderar också, att så länge mänskligheten tillåter sig ledas styras av personer med psykopatisk och för all del narcissistisk personlighetsstörning så kommer heller inget att förändras, en tanke bara. Jag menar att det finns ju alltid denna typ av personligheter som är beredda att utnyttja tex religionen i egna syften för att nå sina dunkla mål.
Ha det så gott
/Hans-Åke

Besvara

2015-11-15 16:59   Lena Holm

Jag har läst ditt inlägg och din fina trosförklaring, påbörjat en kommentar flera gånger. Men jag tycker det är svårt att skriva om och när jag tittar på min text ser jag mest floskler. Jag fastnar dock för din första rad och att du inte mår bra. Om du är ensam i Korsheden tycker jag du ska åka tillbaka till dina nära och kära. Jag vet hur mycket denna plats betyder för dej, men ibland är det bra att vara med andra människor.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 20:50

Tack Lena för en personlig och inkännande kommentar! Är hemma i Finspång med I och har tom haft barnbarn på kort besök. Jag HAR känt mig fysiskt påverkad o illamående men ska inte heller överdriva Jag tror och hoppas att det här blir en signal för mer samarbete mellan stater som normalt inte samarbetar och till ett mer observant förhållande till risker som hela tiden finns. Samtidigt är det uppenbart att det finns risk att det spårar ur och att liknande attacker blir vanligare. Att kärlek och generositet så småningom tar överhand är jag övertygad om, men lika säker är jag på att det under nästa generation kommer finnas flera kriser och händelser som får många att tvivla. På ett sätt sett har nog tillvaron alltid varit en kamp - ibland för överlevnad, ibland för rättvisa och ibland för en miljö som inte ska förstöras. Men varför skulle människans villkor vara annorlunda än andra varelsers?
Och att jag tror att kärlek och generositet kommer ta överhand betyder inte att jag tror det bara kommer finnas kärlek, demokrati och generositet. Ondska och hat är jag rädd också kommer finnas, åtminstone under överskådlig tid. Hälsningar/ Björn T

Svara

2015-11-15 19:11   ehrsa

Hej! Tror jag delar allt du skriver här ovan, tycker därför det var väldigt bra skrivet! Tror heller inte på någon gud eller religion alls, det har bara ställt till elände i mänsklighetens historia och tycks fortsätta att göra det.. och det verkar alltid sluta i fanatism hos vissa lättpåverkade människor utan kritiskt tänkande! Däremot har jag stor respekt för dom som ändå har sin tro på en 'lagom' (hanterbar) nivå, och vill inte jäklas med dom!

Däremot så känner jag ofta en 'lycka' eller kanske en 'andlighet' och 'ödmjukhet' inför allt när jag är ute i vår vackra natur, och får diverse upplevelser där.. och kan jag dessutom fotografera det hela och kanske förmedla den känslan till andra, då känns det extra bra! Maffig bild du fått till här Björn!
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 20:53

Tack Jan för en uppskattad kommentar! Och den förundran du känner inför naturen känner också jag och är också min starkaste drivkraft i fotograferingen!/ Björn T

Svara

2015-11-15 19:24   hitanditan

Bra skrivet. Jag har heller ingen religiös tro, men jag har en tro på mänskligheten att den kan ändra sig till det bättre.
/Mary-Anne

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 20:54

Tack Mary-Anne, den tron delar vi!/ Björn T

Svara

2015-11-15 20:11   präntare

Med en dåres envishet har jag under min levnad envist vidhållit att kärleken till människan livet och allt levande slutligen skall segra över ondskan men alltid fått höra att det är en utopi ett barns oskuldsfulla tankar. "Jag fick en gång i min barndom smeknamnet Jesus", skratt. Tom jag kan ju vara ondskefull i tanken, fastän jag aldrig har gjort en människa eller något levande förnär och det känns skrämmande. I grunden tror jag att det handlar om att känna tillit till oss själva till livet och människan också allt övrigt levande omkring oss. Tillit till det fantastiska stora som vi människor under vår korta levnad får ta del av, det borde väl smitta skapa positiva reaktioner och knyta sociala mellanmänskliga band. "Alltså ett upprop för tillitsfullhet ".

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 21:03

Hej Hans-Åke, uppskattar dina inlägg som kanske uttrycker en del på annat sätt än jag gör. Det är sista delen, eller sista inlägget, jag helst läser och fäster störst vikt vid. Dom sista meningarna i ditt inlägg har jag läst flera gånger än dom andra
"I grunden tror jag det handlar om att känna tillit till oss själva och livet och människan också allt övrigt levande omkring oss.Tillit till det fantastiska stora som vi människor under vår korta levnad får ta del av, det borde väl smitta skapa positiva reaktioner och knyta sociala mellanmänskliga band. "Alltså ett upprop för tillitsfullhet "."

Dom meningarna kan ersätta mitt långa inlägg!

Tack Hans-Åke!

/ Björn T

Svara

2015-11-15 20:43   Dubbelolle

Mycket bra skrivet, jag tycker i stort likadant! Hils, LO

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-15 21:04

Tack LO, läser med stor glädje också din kommentar! / Björn T

Svara

2015-11-15 22:33   gorred

Lite tagen av ditt inlägg, jag förstå dina känslor. Känner också väldigt starkt för din trosförklaring som är väldigt väl formulerad - känns som det är något du funderat djupt och länge på - och som jag direkt tar till mig, rimmar väl med mitt eget sätt att betrakta världen och det andliga. För mig gäller den gyllene regeln (i både den positiva och negerande formen), vilket också man ser i din trosförklaring. Och vi har ett ansvar. Och därför blir det ännu mer svårt att förstå och ta in att sådana här dåd verkligen går att genomföra.
Lev väl//GöranR

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-16 18:12

Tack Göran! Min trosbekännelse skrev jag när jag bloggade om den första gången (20 aug) !/ Björn T

Svara

2015-11-16 12:30   Ewa Kirjavainen

Läser, instämmer och håller med bl. a. Lenas ord att det är svårt att uttrycka sig utan att det blir tokigt på nåt vis. Vacker är bilden till dina fina tankar!

Besvara

Svar från Khalad 2015-11-16 18:14

Hej Ewa, tack för fin kommentar, inte minst till bilden :-) / Björn T

Svara