SOMMARVÄDER OCH KLIMAT
***
Dom senaste dagarna har det känts som sommaren på allvar är över. Grått och regnigt och på nätterna neråt 6-7 C tillsammans med mörka kvällar fick oss att känna att det är dags att lämna Korsheden för den här gången. Sagt och gjort, i går åkte v i hem till Finspång igen. Det är inger svårt beslut, vi hoppas kunna åka upp igen när dom där fina septemberdagarna kommer. Det var riktigt skönt att komma hem också, trots allt lite mer ombonat och inte behöver man ta dom där få stegen utomhus för att komma till badrummet.....
*
Tycker det varit en fin sommar, vi var där i drygt nio veckor. Vädret har växlat, några varma sommarveckor och några som inte varit så varma. Men media talar om rekord så ofta dom ser minsta chans. Katastrofer och extremrubriker säljer, både fler dagstidningar och kvällstidningar. Tom SvD avstår från faktagranskning när Finspångssonen Rockström uttalar sig. Jag tror fortfarande att vi har en klimatkris på gång men media och många vetenskapsmän är oerhört slarviga med fakta. Officiell statistik stödjer inte påståenden som att översvämningar nu kommer oftare, eller är större, oavsett vi talar om Sverige, Europa eller världen, inte heller kommer de tropiska ovädren oftare eller är starkare än tidigare. I varje fall tom 2020 har inte heller skogsbränder globalt sett visat ökande omfattning, varken i Australien eller USA. Där skulle jag kunna tänka att 2021 ändå blir ett hopp upp med de ovanligt omfattande skogsbränderna i Ryssland nu i sommar. Och isbjörnarnas nuvarande antal uppskattas ligga nånstans mellan 20 och 30 000 medan dom var nere i runt 5 000 åren runt 1970. Men sånt här tar inget media upp idag, det ger ingen uppmärksamhet. SVT, så neutralt och obundet det ska vara, gör likadant. Nu när Gävleöversvämningarna visades, nog så bekymmersamma för alla drabbade, omtalades att det kom extremt mycket nederbörd, 160 mm på ett dygn, men än dubbel normal månadsnederbörd för augusti. Bara som jämförelse hade det kunnat vara intressant att nämna Fulufjällsovädret månadsskiftet aug-sep 1997. Där uppmättes svenska regnrekordet för ett dygn i utkanten av ovädret, 275 mm, och SMHI bedömde att det lokalt kom omkring 400 mm på ett dygn. Svenska värmerekordet, 38 grader, uppmättes i Ultuna 1933 och Målilla 1947.
*
Nej, jag nämner inte det här för att jag inte tror vi har klimatproblem, det har vi. Men effekten av alla överdrifter som saknar vetenskapligt belagda underlag och som regelbundet syns i media och uppenbart torgförs av många vetenskapsmän - när de talar genom media - är att jag undrar vad mer som inte är underbyggt? Kan vi lita på alla temperaturrekord och temperaturmätningar? Nu gällande globalt värmetemperaturrekord är från Death Valley USA som uppmätte 56,7 grader 10 juli 1913. Fram tills 2013 fanns ett högre temperaturrekord, 57, 8 C från Egypten, El Aziza, uppmätt 13 sept 1922. Men som sagt, 2013 bestämde WMO att den mätningen inte var tillförlitlig. Och jag vet att man nu börjat ifrågasätta också Death Valley-rekordet. Lyckas man få också det underkänt kommer de lokala värmerekorden hamna på rätt sida om 2000-strecket. Och det är väl där man vill ha dom?
*
Det som gör mig bekymrad är att alla vi vanliga människor som inte är professorer i klimatanknutna forskningsområden får hela vår klimatinfo via media. Jag tror ytterst få av oss, Elsa inkluderad, faktiskt läser dom vetenskapliga forskningspublikationerna i original. Men det är där fakta finns. Det som skrivs eller sägs i media är sant ibland och inte sant ibland. Och media förenklar och överdriver medvetet, för att få läsare. Men det är medias beskrivningar som utgör grunden för alla politiska beslut.
*
*
***
Tycker ändå det ska bli skönt med friska svala höstmorgnar, gärna stilla med lite dimma..
HaD/Gunte..
/Gunnar S
Och det är det här IPCC också konstaterar. Extremer är vanligare. Huruvida rekord kommer slås på löpande band är kanske mer en kuriosafråga. 45 grader varmt under flera veckor ett par gånger varje år är kanske inte längre en sensation, läs nyhet, utan något som sakteliga sjunker ner till ett normaltillstånd. Dock ett tillstånd som skördar sina offer.
Och då kommer jag osökt in på det där om media. Media är ett vitt begrepp. FS och våra bloggar är en del av media, likväl som allt mellan Veckojournalen och Forskning och Framsteg. SVT eller TV4. Youtube eller Instagram. Men jag förstår att du främst syftar på ”gammelmedia”, dagstidningen och etermedia. Jag vill nog påstå att, bortsett från nyhetsmediernas egen struktur och berättande dramaturgi (något som medborgare borde ha bättre kunskaper om) är bilden och berättelsen generellt inte så överdriven. Morgontidningarna klarar sig bra, inte helt oväntat. Även public service sköter sig. Lägger man till kommersiell framför så blir det sämre. Inte helt oväntat. Nu kan man invända med att både DN och SvD som exempel är kommersiella medier, men å andra sidan är deras bild den sakliga och informativa berättelsen. Till skillnad från kvällstidningarna som saknar prenumeranter och av tradition alltid varit tvungna att sälja på löpsedeln och rubrikerna (löpet och rubbar).
Att vi får vår information via media och inte genom forskningsrapporter är inte så konstigt. Men vad vi ska tänka på, något som man arbetar en hel del med i svensk skola, är att kunna granska inte bara källan utan även budbäraren. (Att svensk skola däremot är dålig på strukturerad bildanalys är en annan historia. En av mina käpphästar för övrigt.)
Vad gäller Elsa så är väl ändå hennes budskap är ju att vi ska lyssna på forskningen.
Om media och politik finns väl en viss växelverkan. Ibland, inte alltid. Om media är en spegling av tankar och tyckande ute i samhället så kan en farlig populistisk situation uppstå.
Din bild skickade mig med blixtens hastighet tillbaka till somrar på fädernesgården i Dalsland. Doften, ljuden, hudförnimmelserna röster och allt det andra. Tack för det!
Ha det gott
/Gunnar S
Trevligt att jag kunde förflytta dig till Dalsland en stund :-)
Hälsningar/ Björn
/Gunnar S
Ingenstans finns några redovisningar för hur extremerna, annat än den globala temperaturförändringen, förändrats över tid. Ganska naturligt, därför att den statistik som finns på områden som torka, skyfall och översvämningar, tropiska cykloner mm stödjer inte att det "blivit värre". IPCC-rapporterna handlar genomgående huvudsakligen om att varna för vad man tror kommer.
Jag har inte läst hela IPCC-rapporten men bla läst SMHI:s "Huvudbudskap FN:s klimatpanels rapport 2021" som finns här https://www.smhi.se/klimat/ipcc/huvudbudskap-1.174301
För övrigt rekommenderar jag Sven Börjessons bok "En klimathistoria" ( ISBN 978-91-7969-695-5, utgiven 2020) om du vill ta del av fler åsikter runt klimatfrågorna än dom som media representerar. Han är ingen klimatförnekare men pekar på ensidigheten i rapporteringen, både från media och från vetenskapsmän.
Många hälsningar/ Björn
Kort presentation av Sven Börjesson (från Näringslivets medieinstitut):
Det är svårt att tro att någon svensk miljöjournalist sett så mycket av världen och upprätthållit så mycket direktkontakter till forskarna som Sven Börjesson:
Han var med Greenpeace på Antarktis 1989, följde miljökonferensen i Rio 1992, bevakade Kairokonferensen 1994, då befolkningsfrågan försvann från dagordningen, är en av få journalister som besökt resterna av atollen Bikini i Stilla havet, där USA utförde atom- och vätebomstester under 1950-talet, har rapporterat från skogsbränder i Indonesien, har guidats av Naturskyddsföreningen till dammbyggnadsprojekt i södra Chile, besökt thailändska vallmoodlare, japanska skogsägare och tyska kärnkraftverk, gjort dokumentärprogram från Newfoundland om torskfisket som kollapsade, letat efter varg i de italienska bergen, gjort reportage från Honduras unika regnskog, från en gigantisk avfallstipp utanför Moskva, från en vinodling på Nya Zeeland, från Pampas där boskapen betar på de väldiga vidderna året om, från dricksvattenprojekt i Nepal, från norska laxodlingar och från sjunkande deltalandskap i Spanien. Bland annat.
Ihop med detta hör en stor rutin i att konsumera vetenskapliga rapporter och vana att kolla upp de vetenskapliga referenser som ges i miljö-, klimat- och energiartiklar och, om saken verkar särskilt intressant, söka kontakt med forskarna bakom rapporterna.
”Det är avgörande att gå till källan. Ofta i journalistiska referat tappas väsentliga saker bort eller förvanskas. Min erfarenhet av direktkontakten till forskarna är väldigt positiv. Särskilt forskare i länder som USA, Australien och Nya Zeeland tar sig ofta tid och ger tips och hänvisningar till kolleger. Jag har också haft stort utbyte av att jag deltagit i EGU:s (European Geosciences Union) konferenser, där tusentals forskare träffas och föreläser för varandra”, säger Sven Börjesson."
Till sist kan man också läsa NMI:s (Näringslivets MedieInstitut) intervju med Lennart Bengtsson, professor i dynamisk metereologi; Sveriges främsta och en av världens främsta metereologer. https://naringslivets-medieinstitut.se/ar-klimatjournalsitiken-aktivistisk/ Under de senaste tre åren är han nämnd en gång i pressen, Johan Rockström (agronom, prof i Jordsystem) 47 gånger och Greta Thunberg 540 ggr.
Jag tycker nog att gammelmedia, morgontidningar och public service, inte bara i Sverige utan internationellt har ett sansat förhållande till fakta. Och att forskningen bedrivs empiriskt, fakta ändras med mer och nya mätdata, nya beräkningsmodeller. Och, väldigt många forskare som blir intervjuade får tillfälle att påpeka den där för evidensbaserad forskning, den där osäkerheten. Man kan lägga märke till ordet ”kan” i väldigt många rubriker och ingresser som rör klimatnyheter.
Rockström är förvisso agronom i botten, varför det nu skulle diskvalificera honom i debatten. men hans roll i diskussionen är väl snarare administratör, lite av länken mellan forskningsdata och lyssnaren.
Forskarvärlden har sin egen mediavärld, med ansedda tidskrifter som the Lancet, den mest kända dock inte fokuserad på klimatfrågor. Det är den media som den seriösa median i sin tur hämtar sina uppgifter i från. Och visst, här sker förenklingar och förtydliganden, det ligger i medias natur. Jag hade förmånen att arbeta tillsammans vetenskapsjournalist när vi bedrev kursen Natur-media i en gymnasieskola. Hur forskarsamhället ska lära sig grunderna för att uttrycka sig fattbart i media. Otroligt intressant och roligt jobb. Dessvärre fick inte inriktningen finnas kvar i den nya gymnasieskolans kursplan. (Tack Jan Björklund för det.)
Fortsättning följer, kanske… Ha det gott!
/Gunnar S