REALITY CHECKS DN!
***
När jag vet att jag ska åka upp till Korsheden förbereder jag mig genom att köpa på mig några DN. För enstaka veckor har jag inte brytt mig om att adressändra min SvD. Slöseri kanske, men det känns roligt och intressant att läsa andra perspektiv än mina vanliga. Som ni vet så har DN redan bestämt sig, klimatet kommer gå åt h-vete och allt är människans fel. Andra åsikter i klimatfrågan är bannlysta från spalterna och medarbetare som inte följer givna riktlinjer sägs upp.
*
Men så har man numera lydiga medarbetare också. Idag läste jag Kristina Lindqvists krönika i måndagstidningen. Hon utgår från Octavia E Butlers klimatdystopi "Liknelsen om sådden" som utkom redan för trettio år sedan, och konstaterar redan i inledningen "Det är en obehaglig påminnelse vad som kanske redan håller på att hända. Jag tror i likhet med romanens huvudperson att farliga tider väntar." Denna utopi börjar år 2024 och huvudpersonen Lauren lever med sin familj i ett inhägnat område i Kalifornien. Det är brist på allt, även innanför murarna. I världen utanför härjar bränder, svält och laglöshet. Havregrynen tillhör det förflutna (sic, en känga till SvD-krönikören Lena Andersson!).
I den löpande texten fyller hon på med att ".... en ny studie visar att torka och värmeböljor som saknar motstycke historiskt kan komma att hota tillgången på vete globalt - och att vi sannolikt underskattar de risker som klimatkrisen innebär för den globala matförsörjningen". Dessutom enär den fertila matjorden i fara, vilket Anita Goldman skrev om i DN häromåret. Den akuta vattenbristen i i Uruguay är också en av utgångspunkterna.
*
Gör DN och DN:s journalister aldrig några reality checks? Utopin som Kristina startar och utgår från skrevs 1993 och boken beskriver att 2024 är det brist på allt och tom innanför de privilegierades staket är det brist på allt och ute i världen härjar bränder, svält och laglöshet.
Vi är nu drygt ett halvår från 2024 och utvecklingen har hittills gått åt 180 grader andra hållet. Produktionen av livsmedel har fortsatt att öka. Inte minst i tidigare fattiga länder som Indien och Kina där svält tidigare varit omfattande har den nu begränsats till mindre andelar av befolkningen. Överhuvudtaget har standarden över praktiskt taget hela världen fortsatt att stiga samtidigt som livslängden ökar, barnadödligheten gått ner, sjukvården utvecklats och antalet svältande gått ner. Den helt övervägande delen av dom som idag svälter i världen gör det inte för att det råder global matbrist utan för att krig och stamfejder gör att mat och annat bistånd inte når de behövande. Jorden har under de här trettio åren dessutom blivit avsevärt grönare. Den som vill ha riktiga fakta kan läsa vad ICCP:s vetenskapliga grupp WG1 säger om den ökade temperaturens effekter. Varken torka, översvämningar, skogsbränder eller stormar har visats bli vanligare, däremot har nya högtemperaturrekord då och då noterats, vilket är naturligt eftersom den globala medeltemperaturen har stigit. Utopin har fel på praktiskt taget varenda punkt, inte bara lite fel utan käpprätt åt skogen. Men ändå ses den i DN som en bra utgångspunkt för att skriva om klimathotet. Förnumstiga journalister beklagar ofta i krönikor och andra inlägg att vi människor aldrig lär oss. Kanske skulle dom kritiskt granska vad historien lärt dom under de senaste årtiondena, den tid de flesta av dom själva varit med? Och gärna sen granska politiker och andra makthavare/ organisationer också vad gäller klimatpåståenden. Vi håller nu i klimatkatastrofteorins tecken på att göra globala omställningar utan att ha tillräcklig kunskap om följderna vad gäller energi. Sverige vill ses som ett föregångsland och tävlar om att få sitt namn känt i världen som bäst i klassen vad gäller klimatåtgärder. Det är för mig följaktligen inte förvånande att vi har sämre ekonomisk utveckling och att kronans värde sjunker jämfört med dom nordiska grannländerna och många länder ute i världen. Personligen ser jag större risk för att dåliga eller i tid uteblivna energiomställningar kommer ge oss just dom problem många trott skulle bli följden av klimatförändringarna.
*
*
***
Den första digitala tjänsten jag skaffade mig var Readly, har kostat 99:- i månaden i många år men höjdes något i år. Där kan man bl.a läsa Svenska Dagbladet, Aftonbladet samt ett femtital fototidningar bl.a Fotosidans magasin.
Men om någon har DN det vet jag inte, att digitalt prenumerera på tex DN direkt från DN brukar vara en dyr historia. Jag brukar någon gång per år hoppa på en sådan digital nyhetstidning, brukar finnas erbjudanden där man kan få 2-3 månader för kanske 50:- i månaden men det gäller att avbeställa när den ordinarie abonnemanget startar.
Tidningskungen.se brukar ha erbjudande även på dagstidningar
Man kan nog bara ta en månad för 49:- och sedan hoppa av. Så kan man ta ytterligare en månad vid ett senare tillfälle och hoppa av etc
https://prenumerera.dn.se/erbjudande/print-49-kr-search/?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=print49kr&gclid=CjwKCAjwyqWkBhBMEiwAp2yUFmg2TcUROVWLjrbnTvqWdpB1kxfJNpM3lfB8Kv4CMod9x6Y2OcVavBoCItYQAvD_BwE
Det finns mer att läsa om hur man skriver krönikor. Bland annat Skolverket har en utmärkt handledning (https://www.skolverket.se/download/18.1d7693d81684bec9282734/1548151492536/kronika-naturvetenskap-teknik-grundskola.pdf) Läs den, där finns en del matnyttigheter även för en FS-krönikör.
Vad gäller Kristina Lindqvists krönika i DN den 12/6, kanske inte den mest lysande text hon skrivit så vill jag ändå påpeka ett par saker. I anslutning till webbtexten, alltså inte papperstidningen eller E-tidningen framgår tydligt- ” Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.”
Krönikören är också tydlig med att påpeka att det hon skriver om är en trettio år gammal dystopi och eftersom det är en kulturkrönika ska den nog läsas, inte med debattglasögonen utan mer som en reflektion över Octavia E Butlers roman.
Man kan nog säga att en kulturkrönika är ett ganska dåligt exempel på agendajournalistik.
/Gunnar S
Min kommentar: Förutom de senaste 150 åren har den vanliga människans tillvaro alltid gått ut på att överleva.
Jag lyckades efter många månaders förhandlingar prenumerera på DN digitalt utan att betala via Klarna och utan att DN får några uppgifter om mig att sälja vidare. Papperstidningen har blivit för dyr för mig tyvärr, gillar prasslandet och överblicken.
Då det gäller agendor tror jag att budskapet funkar bäst om det inte viftas fram med pekpinne utan muttras fram som en självklarhet i nån bisats. Men har själv svårt för att tillämpa den taktiken.