På Ludvika järnvägsstation för 60 år sedan...

På Ludvika järnvägsstation för 60 år sedan (1953) samlades vår klass (6A) efter sista året i folkskolan för att åka på skolresa till Sälen

Vi var ca 30 i klassen och vad jag minns var det bara vår otroligt omtyckta "fröken", Svea Morin , fyra från höger i bakre raden, som var med som ledare. Själv står jag längst ut på vänsterkanten i kortbyxor och rutig skjorta.

Sedan 1953 har det varit klassträffar vart femte år och för några veckor sen var det den tolvte träffen, dvs sextio år sen det begav sig. Denna gång var vi inte så många, närmare bestämt 11 av oss gamla elever som träffades på Österbybruks Brukshotell för att prata gamla minnen och äta en god middag.

Också denna gång i rutig skjorta (gillar tydligen rutiga skjortor!) står jag nu i mitten i bakre raden  

 Precis som andra gånger jag varit med slås jag av hur lika vi är efter så lång tid, denna gång efter 60 år! Inte i första hand till utseendet, även om det inte var så väldigt svårt det heller - vi är ju alla gråhårigare, äldre, rynkigare, tyngre eller smalare. Nej, efter några timmar  tillsammans upptäcker vi - tror jag allesammans - att vi är samma personer som då - samma gester, samma leenden, samma små egenheter. Roligt!!! Efter en superb middag med goda viner skildes vi åt på morgonen dagen efter.

2013-09-20 01:16   Dubbelolle

Fantastiskt trevlig läsning o trevlig o rörande berättelse! Ger hopp för framtiden o medmänskligheten! Ja vi har åtminstone än så länge det fantastiskt bra i vårt fina land. Mvh, LO

Besvara

Svar från Khalad 2013-09-21 22:25

eHej LO, tack för din positiva kommentar! Förstår inte riktigt vad du menar med att den ger hopp för framtiden och mänskligheten? Det är bra att du tycker så men jag ser inte kopplingen.
Hälsningar/ Björn T

Svara

Dubbelolle 2013-09-21 23:04

Jo jag menar att den gemenskap ni har haft genom åren, inte så många skolklasser som träffas vart femte år,vilket tyder på en stor samhörighet, känslan att tillhöra något mänskligt o nära o va en del av något kanske håller på att försvinna med beroendet av internet o vänner på nätet istället. Vet inte om det var så svårt att förstå,men jag menade inget illa iallafall, men du får tolka som du vill. Jag menar att fysiska kontakter mellan människor börjar bli en brist vara o ersätts med kontakt över nätet, ni träffades väl på riktigt i allafall!? Ha en skön söndag! LO

Svara

Svar från Khalad 2013-09-25 16:30

Hej Lars, jag har verkligen inte trott att du menade ngt illa, jag uppskattar dina kommentarer mycket!!! Den här gången förstod jag inte riktigt vad du syftade på bara. Håller helt med dig i det du säger.

Det är alltid roligt att få kommentarer, och även om det i ögonblicket är roligare med en positiv kommentar är jag ju här för att lära och få dela synpunkter och tar därför gärna emot kritiska synpunkter eller förslag till förändringar/ förbättringar också!

Hälsningar/ Björn T

Svara

2018-09-07 11:57   Hans T.

Fin bild det här! Kommer ihåg Svea Morin, hon hade någon slags renommé, antagligen positiv sådan.
Verkade på Kyrkskolan bl.a. Kanske var det denna perrong jag en gång färdades från för att åka med min
mor till Hälsingland över sommaren. Vi åkte ånglok och det gjorde väl ni också (?).

Besvara

Svar från Khalad 2018-09-07 12:26

Trevligt att du hittade hit, den här bloggen är fem år! Men visst var det ånglok, härlig känsla!

Svara

Hans T. 2018-09-08 20:17

Jag tittar ofta efter dina bilder kan jag säga! Härlig nostalgi ibland men också nutidsbilderna är intressanta.
Men - jag tyckte nog mer om Ludvika förr...men det är ett allmänt problem att flera städer tappar sitt en
gång så livliga stadsliv pga utlokaliserade affärer. Och andra saker...

Svara

2019-09-25 16:00   Rune Fredholm Fuglö

Jag minns Svea Morin. Den bästa lärarinna jag någonsin haft. Min klass hade henne som långtidsvikarie på Marnässkolan i Ludvika, ht 73 samt vt74 efter att hennes livspartner Johan Ahlbäck gick bort. En fantastisk kvinna och lärarinna. Trevligt att få se ett foto på henne tillsammans med en tidigare klass.

Besvara