LANDET SOM ICKE ÄR
***
Ni som älskar poesi, hoppas ni lyssnade på Dagens dikt idag. Kristina Adolphson läste Edith Södergrans dikt med rubrikens namn. Få saker ger mig så mycket som lyriker med enkel, klassisk svenska, som inte krånglar till och inte går omvägar och som kan få dom vanliga och ganska enkla orden att skimra av sitt innehåll. Dikten får ännu mer innebörd om man vet att Edith Södergran blev sjuk i TBC när hon var 16 år och gick bort vid bara 31 år efter att ha varit TBC-sjuk i 15 år. Hon föddes i St Petersburg 1892 och gick bort i finska Raivola 24 juni 1923, alltså idag för 100 år sedan. Intressant för oss på FS är att Edith Södergren var intresserad amatörfotograf under perioden 1910-1917, därefter hade familjen inte råd med film. Dagens dikt är lätt att hitta på nätet. Diktsamlingen med samma namn, Landet som icke är, kom ut posthumt 1925.
*
*
***
Hälsningar Lena.
Jag hör inte till dem som älskar poesi men tappade andan av att höra "Landet som icke är" kl 12 idag. Ett förtrollande framförande.
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
och alltid skall älska.