Min oro handlar mer om människorna i Ukraina ifall en invasion faktiskt genomförs och min tanke var inte alls att diskutera hela politiken bakom. Men eftersom du reser diverse sakfrågor kommenterar jag dom.

Historia är en sak, demokrati något annat. Visst finns det olika grupperingar i Ukraina, men också en betydligt mer utvecklad demokrati än tex i Ryssland. Svenska utrikesdepartementet publicerade i slutet av 2020 en rapport under titeln "Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Ukraina". Där sägs inledningsvis "I Ukraina är lagstiftningen och det institutionella ramverket för att tillgodose de mänskliga rättigheterna till stor del tillfredsställande." Lite längre fram i texten "Det senaste president- och parlamentsvalen genomfördes 2019 och bedömdes vara i huvudsak fria, pluralistiska och rättvisa."
Skulle historien från Katarina II:s tid gälla borde vi ställa krav på Finland igen, Finland var svenskt i typ 500 år innan Ryssland (nämen tänk, Ryssland) tog Finland efter 1809 års krig..
Och jag vet vad Putin sagt om NATO, men det är ju inte väst som tvingar dom gamla öststaterna att ansluta sig till NATO, dom verkar vara väldigt angelägna själva - eftersom dom vet vad det innebär att ha rysk/sovjetisk överhöghet.

Till sist Kuba 1962. Där hade Ryssland redan hunnit placera ut mellan 100 och 200 kärnvapen i ballistiska robotar på Kuba, dessutom kryssningsmissiler. Sovjetunionen förberedde också en flotta på uppåt hundratalet fartyg och mer än 50 000 soldater, stridsflygplan typ MIG-21 och bombplan typ IL-28 för transport till Kuba. Närmare kärnvapenkrig har nog världen aldrig varit än när Kennedy ställde ultimatum. Lösningen blev en överenskommelse där alla atomvapen togs bort från Kuba mot att USA:s kärnvapen i Turkiet togs bort. Vad jag vet finns ingen amerikansk militär i Ukraina överhuvudtaget, ingenting som förbereder amerikanska eller andra västmakter för anfall mot Ryssland. USA har för övrigt offentligt sagt att man inte kommer försvara eller hjälpa Ukraina eller ens egna kvarvarande medborgare vid ett ryskt anfall i Ukraina efter som risken för ett tredje världskrig då är uppenbar. Kanske är det vad du menar med svulstig retorik?

Jag har tydligen retat dig ordentligt (som vanligt) – men skyll dig själv, som torgför sådana ämnen i en fotoblogg.

Historia som bakgrund är alltid relevant oavsett din privatåsikt. I den historiska bakgrunden ligger för det mesta nyckeln till dagsfrågorna. Det torde i forskar- och i den intellektuella världen råda konsensus om den saken.
Vill man diskutera realpolitik, så måste man ta hänsyn till reella omständigheter. Sådana reella omständigheter är här den ryska svarahavsflottans bas på Krim. Det är helt orealistiskt att tänka sig att Ryssland skulle låta Nato få inflytande här. Om sedan Ukraina gick med i Nato, så skulle ju vad som helst kunna placeras på Ukrainskt territorium. Det är därför Ryssland reagerar och därför föreligger en rimlig jämförelsegrund med Cubakrisen, även om mycket skiljer. Tror du att Ryssland gör detta för ro skull? Bara för att det är kul?
Är man ett litet land med måttlig militärmakt som Ukraina, så måste man nog realpolitiskt sett ta hänsyn till sin jättelika och militärt starke granne. Det smartaste draget kanske inte är att gå med i det motsatta blockets militärallians.

Jag tror att det som retar dig är att jag dristar mig till att ”svära i den svenska kyrkan”. För jämviktens skull tar jag upp en del ryska argument som motvikt till den 100% ensidiga rapporteringen i svensk press. Fastän jag, som jag skriver, ändå betraktar den ryska aggressionen i dag som illegitim.

Vad det gäller Sverige/Finland så lyckades Ryssland till slut vinna 1809, efter det att vi hade krigat sedan tidig medeltid (eller möjligen längre tillbaka). Det var efter att Tsar Alexander gjort en deal med Napoleon om att tillåtas starta sitt anfallskrig mot Sverige. Vi gjorde under säkert ett halvt århundrade anspråk på att få Finland åter. De senaste mer allvarliga funderingarna i den riktningen var under Krimkriget på 1850-talet när den engelsk/franska flottan förstörde Ryssarnas västliga utpost Bomarsunds fästning på Åland. Kung Oscar I tordes dock inte utveckla saken.
Här igen realpolitiken – som Oscar sade till den befälhavande engelske amiralen Charles Napier: ”Ni åker hem, men vi har vår stora granne kvar”.

Så lätt retar du mig inte. Däremot kommenterar jag gärna överdrifter och felaktigheter i kommentarerna till mina egna bloggar. Om du läser min bloggtext en gång till tror jag du kan se att jag inte alls haft för avsikt att göra detta till ett politiskt inlägg, den vinklingen för du in. Att NATO och USA "egentligen" är ansvariga för den här konflikten har ju luftats här på bloggen tidigare, det håller jag inte alls med om. Att gå på den linjen skulle för mig innebära att fria länder och fria människor ska acceptera Rysslands krav på zoner utanför Ryssland men vars villkor bestäms av Ryssland. Det har en obehaglig likhet med begreppet Lebensraum. Många hälsningar/ Björn

I dag kom beskedet att Ukrainas president uttalat att den amerikanska krigsretoriken skadar Ukraina. Han måste ju vara överdriven och felaktig? Eller...?

Du ger dig inte. Det är ett ganska naturligt uttalande, såklart påverkar det Ukrainas handel och sänker moralen i landet. Min oro och min blogg handlar om hur många tusen (tiotusen) människor som skulle dödas i ett krig, hur många nya massgravar som kommer göras och hur många minor som skulle grävas ner.