HUR OSKARPT FÅR DET VARA?

***

Vid det här laget är väl dom flesta (fotografer) överens om att det inte alltid måste vara skarpt. Jag kommer fortfarande ihåg Paolo Roversis porträtt på Fotografiska för några år sen, inte en bild var skarp, men vilka porträtt......Å andra sidan är det väldigt roligt när fågelbilderna kan visa detaljer i fjäderdräkten, när dom enskilda granarna i landskapsbilden är möjliga att urskilja, när modefotografierna visar allt, när....Ja, ni vet ju. Alltså finns det fortfarande plats för bra objektiv. 

*

För egen del har jag alltid haft problem med skärpeinställningen, mest synligt på bilderna före autofokusens tid. Om det berott på slarv och nonchalans eller dåliga ögon, det vet jag inte. Sannolikt båda delarna är min tro så här i efterhand. Men eftersom porträtt inte måste vara knivskarpa passar jag på att visa några bilder på Katarina (1 1/2) för 50 år sen, alltså 1970. Ingen av dom är riktigt skarp och det beror säkert inte på objektivet även om det inte var något känt objektiv. Kamera och objektiv ser ni på sista bilden. Jag är osäker på ljussättning men tror att det var naturligt ljus från fönstren i vardagsrummet, bakgrunden är min projektorduk. Har jag kört med naturligt ljus har jag sannolikt använt full öppning - 1,4 - och alltså haft väldans kort skärpedjup. Inte idealiskt vid porträtt, i alla fall inte om inte skärpan ligger just på ögonen. Det gör den ju definitivt inte här. Filmen är en Ilford Pan F. Men oavsett allt snack om skärpa, jag gillar ju såklart dom här bilderna........

*

*

*

*

*

*

***