BARA FÖR ATT DET GÅR.......

***

Jag känner mig nästan som den forskningsingenjör jag en gång var när jag här i bloggen vänder och vrider på fjärilen för att se den ur alla vinklar. Det finns liksom två sätt att fota och visa fjärilar i bild. Det ena är det här, alltså största möjliga skärpa och så detaljrikt det går. Det andra är är att inte bry sig om skärpan och detaljerna utan bara se helheten, formerna och färgerna, bara ge skärpa som antydningar här och där. Det är svårare och roligast. Men den här gången fastnade jag i detaljerna som går att se och häpnar än en gång över skärpan och detaljrikedomen som långtelet med converter gör möjligt på flera meters avstånd. Det är samma känsla som när jag satt vid elektronmikroskopet och letade detaljer i utskiljnings- och dislokationsstrukturerna i härdbara aluminiumlegeringar. Nån slags nyfikenhet finns där, men idag mer en förundran över livet och funktionaliteten i varenda livsform. Jag är inte säker men gissar att detta är en vinbärsfuks. 

*

*

*

*

*

***