ÖVER NEJDEN FLYTER LÄNGTAN

***
Alldeles omärkligt kommer den, skymningen

Vindarna lägger sig till vila för natten

vattnen stillnar till himmelsspeglar 

Himlen öppnar sig åter 

bara himmelsljuset är kvar

där det svagaste rosa blandar sig

med det hemlighetsfulla dunkelblå

Och över nejden flyter längtan

som rörbara stråk 

*

En vik av Issen i närheten av Vibberbo

*

***

VIBBERBO

***

Säkert minns ni den där heta sommaren för två år sen, 2018. Jag vet precis när den började, på kvällen den 11 maj. I alla fall i Korsheden med omnejd. Jag var ensam däruppe, och på seneftermiddagen den dagen kom ett riktigt skyfall. Inte bara i tio minuter, jag skulle säga det fullständigt vräkte ner i en timme. När det slutade ångade marken och dimman kom krypande i alla sänkor. Jag tog kameran och bilen och körde en liten runda, Korsheden - Larsbo - Vibberbo - Korsheden. Hela trakten var magisk. Bilderna är tagna ungefär halv nio på kvällen. Efter den dagen var det strålande väder och allt varmare under säg tre månader. Så är det inte i år, det är 14 maj och vi hade tre minusgrader i natt, i Finspång.....

*

Åt väster fanns fortfarande det rosa kvar

*

Fortfarande väster men framme i Vibberbo

*

Tolvsen mot norr, där fanns inget rosa kvar, bara det dimgrå

*

***

TRANPUTS

***

Efter Larsbo är det inte så många kilometer till Vibberbo. Precis innan jag kom in i byn stod ett tranpar på fältet ganska nära vägen. Till skillnad mot när dom är på ängen nedanför oss vad det inte mat som var huvudsysselsättningen. Här hade dom fullt upp med att putsa sina fjädrar , jag gissar det var skönt efter regnet tidigare på dagen. Den tanken styrks av att dom då och då bredde ut vingarna, nästan som skarvarna ofta gör. Jag vet att bilderna är ganska lika men tycker det är intressant att se deras beteende. Dom flesta av bilderna är tagna i mulet men väder men när dom sista togs hade solen tittat fram.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KVÄLLSLJUS ÖVER ÄNGARNA VID VIBBERBO

***

I går kväll, efter en helmulen eftermiddag, klarnade det sakta upp från väster. Perfekt för en kortare kvällstur med kameran tänkte jag. Och visst blev det fint. Dom mörka molnen låg kvar i öster medan molnen i väst skingrades och den ljusa västerhimlen öppnade sig. Så långt kom jag inte, det blev ett långt stopp vid ängarna runt Vibberbo. Allra först passade jag på att ta en serie bilder på dom fina fölen jag sett där tidigare men inte haft kamera med. Jag kommer göra en egen serie därifrån men tar med en bild här.

*

Fölen och ett av stona

*

En lättare regnskur gav en fin regnbåge i öster

*

Asfalten blänker av regnet

*

Även när regnet upphört var det fint mjukt ljust åt öster

*

I väst däremot var ljuset hårdare och mer dramatiskt

*

Ändå behövde jag bara vrida lite på kameran för att hitta variationer i ljus och moln

*

Åt väster var ju också ett helt annat blänk i vägbanan

*

Byn till höger är Vibberbo, en klassisk lantby i Dalarna som för länge sen hade affär, mejeri, bensinpump.......

Idag finns förstås inget sånt

*

Så kom då dimman. Bilden har ni redan sett, här är jag nog närmare Torrbo

*

Jag kan inte se mig mätt på när dimman kommer smygande

*

När jag vänder hem är klockan nästan tio och det är nästan mörkt. Med ISO 12800 och bildstabilisering fungerar bländare 5,6 och 1/125 s också handhållet och med 200 mm på kameran

*

***

MASSAVVERKNING

***

För en månad sen, kvällen efter det riktiga åsk- och regnvädret, gjorde jag en kvällstur i närlandskapet och fick ett antal fina landskapsbilder  där markerna ångade av fukten. Men jag såg också något annat som inte gjorde mig lika glad. På en av småvägarna i närheten (Larsbo - Vibberbo) hade man lagt upp timmer efter avverkning i närheten och det var inte lite timmer. Bilden visar bara en bråkdel av vad som där låg, jag har aldrig sett så stora timmerupplägg, dom sträckte sig kilometer efter kilometer och var säkert minst en halvmil långa. Det var sent på kvällen och jag fick inte någon riktig uppfattning om all avverkning skett direkt utefter vägen, min känsla är att det sträckte sig in i skogarna norrut från vägen. Men som sagt, jag har aldrig sett så mkt timmer lagrat nånsin. Och den här typen av massavverkning tror jag är helt ödesdiger, vare sig den sker här hemma, i Brasiliens urskogar eller i Indonesien. Storskalighet i sin sämsta form.

*

*

***