FOTOGRAFERA NECESSE EST - TANDLÄKARBESÖK

***

Precis, lätt travestering bara, att fotografera är nödvändigt. I princip jämt. För mig gäller dessutom att det är viktigare att fotografera än att göra bra bilder. Jaha suckar ni, det märks liksom. Nu är det så att här råder egentligen inget motsatsförhållande. Jag försöker göra bra bilder också, fastän inte jämt. Ofta är det roligare att bara ha bilder än att inte ha några bilder alls.  Men visst, det skulle säkert bli bättre bilder om jag fokuserade lite mer. Och man behöver så klart inte heller visa allt. Det gör jag nu inte (ni skulle bara veta så många och så dåliga bilder jag har). Men på något sätt tycker jag det vanligaste endimensionella betraktelsessättet bra - dåligt  är smalt och tråkigt. Livet är  rikt, där ryms otroligt många fler känslor och intryck  än bra och dåligt.

*

Idag har jag varit hos tandläkaren, I också för den delen, jag hade noterat att hon också hade en tandläkartid en halvtimme efter min  så jag väckte henne klockan sju i morse  och halv nio åkte vi in till stan. Det visade sig att hon inte hade någon tid, det var bara jag. Elva var vi tillbaka hemma. I blir inte irriterad för sånt, fastän jag blir lite sur på mig själv. Här kommer några bilder från besöket.

*

Det har blivit en vana att ta en selfie eller två i hissen upp

*

Utrustningen verkar vara redo

*

Fast inget sköljvatten, bara undersökning och lite röntgenbilder

*

Så såg dom ut mina tänder, med annan våglängd på strålningen än den jag utnyttjar i kameran

*

Det slår mig vad mycket skärmar och datorer det är överallt, det hade inte Nilars, min tandläkare i Ludvika

*

*

Fast här kommer tandläkaren Hanna, dags att lägga från mig kameran och öppna munnen

*

***

VARDAG FÖR SJÄLEN

***

Livet består mest av vardagar så det är bra att gilla dom. Nästan varje dag tänder vi ljus, ganska många. Har inte förrän just nu tänkt tanken att dom kanske ger mer koldioxid per lumen, eller om det är candela, än en LED-lampa. Fast vi tänder dom inte för upplysningens skull ( i alla fall inte den yttre :-)) utan för känslans skull. Dom sprider lugn och ger möjlighet  för själen att få vara där också. Själen har svårt för LED-ljus och ännu svårare för TV, när TV:n går på försvinner själen ut genom närmaste fönsterspringa och förlorar sig i kvällsljuset därute. Undra på att jag älskar det så mycket, så många oroliga själar som hittat ro i det där fina blå kvällsljuset.......

*

PS Ni som är observanta ser att det ligger en kortlek på bordet. För att inte Ragnar ska tro att vi är förtappade själar vill jag bara säga att den ligger kvar sen Vilma var här förra helgen, vi spelade "sjuan" tillsammans!

*

*

***