VÄGEN

***

*

*

***

NÅGRA AV DOM HAR JAG SETT......

***

....dom gamla vägarna , dom som inte tycks gå någonstans vart nu det ligger. Eller vad vi ska göra där, när vi väl kommer dit. Själv tycker jag bäst om dom små grusvägarna. Mest för att det hörs när jag rör mig på dom, det knastrar. Oavsett jag går eller cyklar. Tom om jag åker bil knastrar det. På hösten hinner jag se dom frusna vattenpölarna, på vintern hinner jag se snökristallerna som drar upp . Och på sommars hinner jag se svalorna och guckuskor om jag har tur. Och det viktigaste av allt, jag hinner skymta hemligheterna

*

På dom stora vägarna kommer jag fram mkt fortare, men jag vet ännu mycket mindre varför det är dit jag ska och vad min uppgift är. Inte hinner jag se eller höra så mycket heller. Och på dom stora vägarna ser jag inga hemligheter, dom är överasfalterade, bortlysta av starka ljus och finns därför inte. 

*

Ändå är det hemligheterna som kan få oss långsamt förstå vad det var vi skulle göra, där. Eller där. Var spelar ingen roll, våra uppgifter finns där vi är, där vi råkar vara.  Carpe Diem är ett modeord som förlorat sim mening. Ta vara på chanserna, missa inte det spännande är nog den vanligaste tolkningen. Ta vara på glädjen och de lyckliga stunderna, javisst, men ta lika väl vara på sorgen och tvivlet  och motgången. Och dom regniga , grå höstdagarna.

*

Förstora gärna!

*

***

INSNÖAD

***

Jomenvisst, det har snöat rejält idag, men det är inte det jag menar. Ibland när jag går igenom dagens bildskörd känner jag mig väldigt insnöad. Insnöad på landskap, insnöad på att ta "ordentliga" bilder. Skarpt om det går, klassiska vyer. Ett tag kändes det som jag lyckades komma bort från det en smula men just nu......Såklart menar jag inte att det är fel med skärpa eller klassiska motiv, men jag vill inte känna mig styrd av (mina egna) normer.

*

Inte värst fantasifullt det här heller, men ändå en aning oskarpt i alla fall. Och så lutar det lite till vänster :-)

*

***

DÄRBORTA......

***

*

*

***