MIRAKLEN I LOURDES

***

Lourdes, orten som fortfarande anses vara Europas mest besökta vallfartsort med uppåt 6 miljoner pilgrimer varje år, ligger i södra Frankrike på sluttningarna upp mot Pyrenéerna. Orsaken till pilgrimsströmmarna är den då 14-åriga bondflickan Bernadettes upplevelse i i Massabielle-gottan nära staden. Året var 1858 och hon påstod sig haft en uppenbarelse av Jungfru Maria i grottan. I samband med detta ska det ha "sprungit fram" en källa med helande vatten. Pilgrimerna dricker gärna av det helande vattnet. I Lourdes tar man fortfarande emot ca 100 000 sjuka per år som får bo gratis i särskilda sjukhusbyggnader. Otaliga människor påstår sig blivit mirakulöst botade där, katolska kyrkan har erkänt ca 7 000 oförklarliga tillfrisknanden men av dessa har endast 67 betecknats som mirakel (!) Själv gick jag omkring med min Yashica-Mat och tog lite bilder. Behöver jag säga att jag redan då (1960) var både förvånad och en smula  misstänksam mot det jag såg?

*

På knä inför det oförståeliga

*

Människorna har samlats framför ingången till grottan (uppe till vänster i bilden) och till höger om grottingången har man rest en Jungfru Maria-staty

*

Också vid vårt besök fanns en stor grupp sjuka och invalidiserade, uppenbarligen från belgiska Gent, som hoppades på helande

*

Både präster ........

*

.....och nunnor rörde sig på området

*

***

KÄNSLA, FÖRNUFT OCH KLIMAT

***

Tro och vetande. Känsla och förnuft. Så ofta har ettdera av dom här orden fått vara viktigast. Till vardags - under en stor del av mitt liv - har känslan fått stå tillbaka för förnuftet, numera litar jag mkt mer på känslan. Å andra sidan försöker jag fortfarande vara så förnuftig jag kan.  Ibland tycker jag tom det är väl mkt känslor i mediadebatten.  

*

Så tycker jag tex att känslan får väl mkt utrymme i klimatdebatten. Det råder en obalans beträffande på var uppmärksamheten ligger i debatten. Mest uppmärksamhet får små "personliga" insatser som, ursäkta, knappt märks i ett globalt sammanhang, desto mindre uppmärksamhet får de stora industriella förändringar som på sikt kommer vara avgörande. Industrin är den sektor som släpper ut mest och som, eftersom den är stationär, lättare kan göras om till el, utan batteritillverkning dessutom. Men det kräver politiska beslut om elproduktion i större skala. Jag menar absolut inte att det är "onödigt" att göra vad jag/ vi kan för miljön i personliga val men av flera skäl, bla annat befolkningsutvecklingen och välståndsutvecklingen i världen, kommer det inte räcka.  Miljöfrågorna har fö ersatt religionen som uppdelande människor i goda och onda, eller i alla fall goda och dåliga, och med följer, precis som inom religionerna, skambeläggningen. Det tror jag vi haft nog av under dom senaste 2000 åren (ok, bara 1000 år i Norden)

*

Jag tycker mig också se att nyhetsflödet påverkas av känslan. Inte så att det kommer en massa felaktiga rapporter eller nyheter. Men urvalet är inte utan BIAS. Hur många har tex noterat att den globala medeltemperaturen faktiskt sjunkit två år i följd? (2017 och 2018). Inte för att jag tror detta är ett trendbrott och sänkningen är liten, men är det inte värt att tala om? Om nyhetsrapporteringen inte är både saklig och balanserad kommer åtminstone jag vara misstänksam mot rapporteringen. Ett annat exempel är ökat antal dödsfall pga värmeböljor, både här hemma och ute i Europa. Där har jag flera gånger sett alarmrapporter om vad det kan förväntas medföra när medeltemperaturerna stiger. Som Copenhagen Consensus Center säger och The Lancet visat dör ca 17 personer av köld för varje person som dör av värme, men en lång vinter är inte i närheten av den uppmärksamhet  en värmebölja får, trots många fler dödsoffer. Konstigt tycker jag. Kanske finns det fler saker som inte uppmärksammas?

*

Alltså, jag är inte klimatskeptiker, tyvärr är indicierna om en klimatkris övertygande. Och jag är övertygad om att vi måste vända utvecklingen. Men jag är inte övertygad om att vi sätter in kraften där den bäst behövs. Det krävs ett antal stora förändringar. Säkert kommer en och annan tycka att jag skriver för att själv slippa ta ansvar, själv förändra mitt levnadssätt. Säkert borde jag göra mer än jag gör. Men att på frivilligväg få en majoritet av västvärldens befolkning att i grund ändra sitt levnadssätt tror inte jag på, liksom  heller inte att dom stora befolkningarna i Indien, Kina och Afrika skulle avstå från sin del av utvecklingen. Det måste något annat till, och det har knappt börjat. Jag har till stor del ersatt mjölken med havredryck, men det räcker inte.......

*

*

***

DOM ALLRA VÄRSTA ILLDÅDEN....

***

...sker just nu i guds namn. Har svårt att uppröras av svensk regeringskris när illdåd som nu i Pakistan sker. 132 uppsåtligt dödade barn. Skolbarn. Och 9 av deras lärare. 2014. Så har vi Syrien, IS, Boko Haram, Al Shabat. Men inte bara islam. Den kristna historien är full av vidrigheter. Korstågen, inkvisitionen med tortyr, häxprocesserna....Också i nutid sker saker - i Israel t ex liksom mer tillfälliga händelser som Knutbyhistorien, och det finns kristna grupper av präster i Sverige som fortfarande inte accepterar kvinnliga präster pga sin tro

***

Men extremism ingår ju inte i de religiösa trosbudskapen säger både religiösa företrädare och alla kloka politiska ledare och mediadebattörer, man får inte dra alla över en kam. Det är sant. I alla fall nästan, lite beror uppenbarligen på vem som tolkar budskapen....

***

Jag vet såklart också att dom religiösa drivkrafterna ofta är starkt uppblandade med etniska, politiska och ekonomiska faktorer. Ändå är min tro (!) att just det religiösa inslaget har stor och ibland avgörande betydelse. Medan den personliga,  individuella tron inte behöver låsas i en särskild form eller ens sättas namn på leder de etablerade religionerna, kyrkorna (protestantisk, katolsk, grekisk-ortodox) eller muslimska rörelserna (sunniterna, shiiterna...) till krav på särskilt uppförande och tro på en färdig uppsättning  begrepp (fadern,  sonen och den heliga ande och motsvarande). Och det avgörande är just tron på något som inte kan förstås .  Och lydnadskravet innebär att det egna ansvaret minskar. Ska vi lyda något utanför oss själva lägger vi rimligtvis över (en del av ?) ansvaret på det vi gör (tror oss göra) för att uppfylla kraven på detta något utanför oss själva. Och  där börjar det - vi börjar släppa på det egna, personliga ansvaret.

***

Även om alltså inte extremistaktiviterna inte ingår i de religiösa budskapen anser jag att kyrkorna har ett mycket större ansvar för vad de religiösa budskapen faktiskt leder till än vad de tar. (Svenska) politiker ställs ofta till svars för negativa effekter av lagar och riksdagsbeslut även om de negativa effekterna inte var avsikten med besluten eller lagarna.

***

Alla är vi 100 % ansvariga för det vi gör - alltid. Men lägger vi våra liv i guds händer är det lätt att lite ansvar också överlåts.

***

***

Det här är ett känsligt ämne, och säkert har jag retat någon. Det är inte min avsikt. Men jag tycker att kyrkorna tar alldeles för litet ansvar för vad religionerna och tron man lär ut faktiskt leder till, även om det är avarter.

***