TJÄRBLOMSTER OCH FÖRGÄTMIGEJ

***

Helt plötsligt är dom där igen, försommarängarna och blomsterbackarna. Det är hundkäx och smörblommor, utanför kyrkmuren har prästkragarna dykt upp och till sist har också asparna slagit ut med sina i början brungröna blad. Brännässlorna har redan handflatestora blad och växer i  meterhöga täta bestånd som inte längre duger till nässelsoppa.

*

Fortfarande drillar lärkorna för fullt  i skyn när vi går därute vid S:ta Maria, där solen och blommorna, fåglarna och sommarvinden gör promenaden och hjärtat  lätt och följsamt. Långsamt, långsamt, dag för dag och år efter år lär jag mig sakta att inte alltid prestera utan baravara, inte helt lätt efter drygt 40 år i industrin.....Och det är lugnare och vilsammare och ger tid för eftertanke och plats för själen. Själen som jag inte tror på, inte som en från kroppen separat entitet i alla fall, men som ändå finns där på något sätt, kopplad mera till hjärtat än till förståndet. Förståndet är nog bra att ha, på jobbet och så där, men i allt som är riktigt viktigt i livet, som i glädjen och kärleken, i friheten  och livlusten är det hjärtat och den inre rösten  jag lyssnar på, inte förståndet. I början var den så svag att jag knappt hörde den, det gör jag för det mesta idag. Och inte alltid är det ens en röst, allt oftare bara en bara en längtan som berättar vad hjärtat vill. Förståndet, mindet, är till största delen en produkt av skolorna, föräldrarna, jobbet och samhället, dvs allt runt omkring mig. Hjärtat är unpolluted, rent, bara mitt, och berättar för mig vad just jag behöver.

*

Två vardagsblommor valde hjärtat från promenaden, tjärblomstren och förgätmigej. Obetydliga och vanliga ger dom mig glädje varenda gång jag ser dom

Tjärblomster

*

Förgätmigej

*

***

BLÅELD OCH TJÄRBLOMSTER

***

Dom svenska blomsternamnen fortsätter förtrolla mig. För någon vecka sen när jag var uppe i fritishuset i Dalarna hittade jag två vackra gula blommor som jag inte visset namnen på. Den första jag fotade visade sig heta gullpudra, den andra som jag fotade några dagar senare hette sommargyllen. Gullpudra och sommargyllen, vilka vackra namn!

*

I går när jag var ute på fälten vid S:ta Maria hittade jag den här härligt blåa blomman vid kanterna på fälten, ganska hög, mellan en halv och en meter skulle jag säga. Och jag blev inte så förvånad när den visade sig heta blåeld.....Fullt förståeligt. Och vackert igen.

*

På vägkanterna där jag ställt bilen var det fullt av tjärblomster, det trodde jag mig veta. Kanske inte riktigt så poetiskt men väldigt talande. Tar man med handen om skaften så förstår man varför.

*

Och, jovisst, lite bildbehandling har kommit till. Har varit humör för en lätt romantisk bildbehandling som ni säkert kan se. Men det är precis så här dom ser ut. Inne i mitt huvud alltså

***