ANOMALIER OCH TIDSKAPSLAR

***

Tidskapslar har ni säkert hört talas om. I SF-böckerna sätter man sig i en tidskapsel när man vill förflytta sig i tiden. Dom finns, fastän fungerar på ett annat sätt än i SF-romanerna. Jag passerar några varje dag på Saxevägspromenaderna. Det är små avsnitt av verkligheten där tiden är avstängd, tidknappen är ställd på Off helt enkelt. Så har den varit ställd rätt länge. Som här tex. Allt ser ut som vanligt för den som är van vid landet (fast det ser inte alls ut som i City, det varken låter, luktar eller ser ut som i City). Men som sagt, på landet är det som vanligt. Korna betar, idisslar, råmar och kliar sig mot det döda trädet. Just så har det sett ut inte bara de sista tjugo åren utan de senaste  200 åren, minst. Kanske var grusvägen lite lerigare förr, i varje fall när det regnat. Men annars lika.  

*

Såna här tidskapslar är sköna att gå i. Den avstannade tiden gör gott i själen, var den nu sitter, i alla fall känns det skönt, både i knoppen och själen. Det är inte bara det att jag flyttas 200 år bakåt i tiden, det är just det här med Off-knappen.Tiden "går" helt enkelt inte här. Då försvinner jäktet och pressen, alla jämförelser blir meningslösa och begreppet konkurrens har ingen mening. I stället finns plats för annat som har ont om plats när tidsknappen står på On - frihet, glädje, kärlek till livet, längtan.

*

*

***

OM TIDEN, SVART/VITT OCH Tri-X

***

Tiden är en märklig företeelse. Den går inte att ta på, som man kan göra med rummet. Frågan är om den finns alls. Jag har ju min guru, han den indiske mystikern, som jag lyssnar mycket på. Han har sagt , som jag tycker, mycket klokt. Om tiden har han sagt så här:

Vanligtvis brukar man dela in livet och tiden i dåtid, nutid och framtid. Det är fel. Om vi håller oss till tiden, finns bara dåtid och framtid. Om vi istället håller oss till livet, finns bara nutid. Livet pågår i ett ständigt nu. Vi kan tänka på dåtid och framtid, men vi kan aldrig leva i nåndera. Leva kan vi bara göra i det ständigt pågående nuet. Om vi låter vår uppmärksamhet vara i dåtid eller framtid, är vi inte här i nuet och missar livet, vi tänker på något som redan varit och inte längre finns, eller vi hoppas på eller fruktar en framtid som kanske aldrig kommer. Enda sättet att leva är att vara närvarande i nuet, här och nu.

*

Den här bilden födde kvällens funderingar. Äldsta barnet, ungefär ett år, tagen för 46 år sen. Svart/vitt förstås, jag körde mest med Tri-X, minns jag rätt tog jag den i köket. Jag förstod det inte då, men idag tror jag jag förstår. Hon ser mig. Hela mig. Inte igenom mig, hon ser in i mig. Eller ser och ser, hon känner in mig. Alldeles allvarlig, alldeles lugn, betraktar hon mig. Med hela existensens vishet levande i sig själv, den som aldrig kan - eller behöver -  förklaras.

*

I morgon åker jag till Stockholm för läkarbesök och en del annat. Har tex nappat på en begagnad  Sony Carl  Zeiss 55/1,8, har förstått att det är en riktig superoptik. Tveksamt om min A7S kan göra den full rättvisa. Antagligen måste det till en A7RII för det. Så när jag köpt den här misstänker jag att jag är så illa tvungen att också skaffa en sån. Jag menar, jag kan ju inte ha en Carl Zeiss 55/1,8 och sen ingen kamera som utnyttjar den optiken fullt ut. Eller - vad tycker ni?

***