Khalad Photography Blog
KVISMAREN HÄROMDAGEN
***
I torsdags var det soligt och fint och frifräsare som jag just nu är bestämde jag mig för att åka upp till Kvismaren. Det vackra vädret höll i sig ett par timmar, sen drog molnen in. Jag var uppe straxt efter två och inte särskilt mkt fåglar. Som så ofta får det bli några landskapsbilder, åtminstone till att börja med.
*
Den nakna jorden är nästan svart, frilagd sjöbotten som den är sen drygt 100m år. Nåra vipor i luften till vänster och en rovfågel till höger.
*
Ganska tidigt visade himlen på att något var i antågande
*
Norr om kanalen är marken mer våtmark
*
Dom stora åkerområdena i söder som jag åker rakt igenom för att komma upp till kanalen och våtområdena var i tort tomma på fåglar. Den här unga råbocken såg jag på håll, och här provade jag mitt gamla Tamron 150 - 600 på 99:an.
*
Som solen lyste fritt i början fanns många lärkor. Den första här är fotad just med 99:an och Tamronet på 600 mm
*
För jämförelse blev det några bilder också med A7RIIIan och 560 mm. Lite skarpare är nog den här bilden
*
*
*
*
*
*
Inte så mkt fåglar, det som fanns var grågäss och tofsvipa och såklart gräsänder, tranor nästan inga, såg några enstaka på långt håll, men en fin utflykt!
***
BRUSET AV VINGAR
***
Trots att jag sitter vid skrivbordet inomhus bakom treglasfönster hör jag tydligt vingbruset när dom fladdrar förbi, sidensvansarna. Dom drar nästan dagligen omkring här i kvarteren precis som dom vore ett större gäng ungdomar. Inte så högljudda men lite fladdriga sådär, rastlösa och utan alldeles tydliga mål. Det känns kul att se dom även om det inte blir några riktiga bilder. Som jag skrivit tidigare verkar dom mer rastlösa än jag sett dom tidigare, dom kan testa ett par tre buskar/ träd på tomten men sticker innan merparten i flocken landat alls. Själv hinner jag inte ens sträcka mig efter kameran innan dom lyfter, ännu mindre ta mig försiktigt ut. Inte blir det lättare av att jag bara har 99:an tillgänglig nu, på vilken jag satt mitt Tamron 150-600, drygt 2,8 kg tillsammans. Men dom finns där, och just bruset av vingar får mig att titta upp. Vid något av tillfällena tog jag några bilder nästan på måfå, genom treglasfönstren. Såklart blir det inte skarpt, inte heller någon bildmässigt vacker oskärpa, bara en smula suddigt just. Men jag kan se dom, sidensvansarna, ändå.
*
*
*
***
BILDEN
Ibland kan jag tycka att det är otroligt mkt prat om allt runt omkring foto men ganska litet om resultatet, bilderna. Jag tror mig ha ganska stor tolerans, om det nu är tolerans jag ska kalla det, för olika stilar, olika intressen, olika sätt att se på fotograferandet och bilderna, det ska vara spridning, det är det som kul också. Ändå känner jag ibland att mitt eget intresse sviktar, inte för fotandet, men för bloggandet, det är för mkt teknik och för lite bildfokus totalt.
*
Medan jag är i gång och är lite tvärtförs, måste jag fråga en annan sak. Det här med kameror och teknik. Om man nu så bestämt hävdar att vissa kameror, vissa objektiv är så otroligt mkt bättre än andra, borde det inte synas på bilderna? Det tycker jag nästan aldrig det gör, inte på dom bilder som visas här i alla fall. Säkert kommer jag få frågan vem jag tror jag är, tar jag så bra bilder då? Nej, det är klart att jag inte gör, men det är heller inget jag påstår att jag gör. Inte att mina kameror och objektiv gör heller för den delen. Tvärtom har jag ganska ofta problem med min utrustning. Jag får fortfarande inte skarpa bilder när jag försöker fota med mitt enda påkostade tele. Tyvärr är jag ganska säker på att 99% av alla mina problem beror på mig, inte på utrustningen.
*
Här är nu en oskarp bild på en kråka som jag tog för några veckor sen med min gamla A99:a och ett Tamron 150-600 på just 600 mm. Men, tänkte jag, jag ser ju vilken fin och kraftfull fågel det är, borde det inte gå att gör något av den ändå? Så blev det en sån här tuschteckningsbild av den oskarpa kråkan, croppad till max, den är på ungefär 1000 x 500 pixlar. Ha det gott alla!
*
*
***
OCKSÅ VANLIGA.......
***
....gråmulna blötsnödagar går det att hitta motiv, men dom liksom gömmer sig i det gråtrista landskapet innan blicken får stanna till vid enskildheterna
*
Från ån som rinner söderut från Igelfors, Finspång
*
***