TUONELAS SVAN

***

Tuonelas svan, svanen som Sibelius valde som tema för sin otroligt vackra men sorgsna komposition med samma namn. Temat är hämtat från det finska nationaleposet Kalevala och Tuonelaälven är förstås dödsälven, Styx inom den grekiska mytologin.

*

Bilden är en av bilderna jag hade i en annan blogg nyligen ( här) med flera svanbilder och lite text om svanen inom finsk folktro.

*

Tuonelas svan

*

***

DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***