SVAMPSKOGEN VERSION 2.0

***

I år kom jag aldrig ut i svampskogen ordentligt. För att trösta mig letade jag rätt på en serie bilder jag tog i slutet av september i fjol. Också då var det mulet och mjukt ljus, dock inte så nermörkt och nergrått som det är nu. Men jag kommer väl ihåg och ser ju av metadata att jag använt A7S som passar extra bra när det är lågt ljus. Den gången hade jag dessutom satt på makrot, mitt gamla Tamron 90/2,8. Det slår mig hur bra bilder också den presterar, A7S:en alltså, trots sina  begränsning med 12 Mpix. Vad jag också ser, som så ofta när jag går tillbaka, är att jag slarvat betänkligt med bildhanteringen. Efter att ha filat lite på bilderna tar jag mig friheten att visa bildserien igen. Jag tror dessutom det är några fler bilder den här gången.

*

Alla bilderna är från ett litet område några hundra meter från vårt hus i  Korsheden. Och med makrot på blev det fler småsvampar på bild än vanligt, en del riktigt små. Och matsvamp är nog ingen av dom här, dom här fotade för jag tycker dom är vackra att se på!

*

Förstora helst!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KARL JOHAN!!!!!

***

En kort promenad i den mest närbelägna skogen gav en alldeles utmärkt samling Karl Johan när I med Annika och barnen var ute. Helt maskfria, vita, fasta och fina. En del blev en alldeles utsökt soppa som nyss inmundigats.Rekommenderas!

*

*

*

***

FAMILJEALBUMET - SVAMPPROMENADEN

***

Under helgen har vi haft besök av stockholmsfamiljen, åtminstone 3/4 av den. Alltså har vi varit fyra tjejer från sju till drygt sjuttio och så jag då - trevligt. Skogspromenader står nästan alltid på programmet och nu ville dom gärna ha lite trattisar med sig hem. Jag hade gått några dagar innan och kollat var det fanns, så mycket roligare att gå på svampplockning om man verkligen hittar svamp!

*

På väg ut, vi följer först den fina skogsvägen

*

Så in på den gamla körvägen, dags att börja kolla på sidorna

*

Trattisar måste man ju ställa in ögonen på för att se, bäst att titta lite noga först

*

En blick på morfar också

*

Men titta här då, här finns det!

*

Så fortsätter vi stigen

*

Titta, här finns ju massor!

*

Då blir man så här glad

*

Alla hjälper till med rensningen vid stora matbordet med vaxduk på, trattisar är ju lättrensade

*

Och visst, det blev en hel del, det här är inte allt!

*

***

JÄMFÖR INTE!

***

Alla bilder är personliga. All bilduppfattning är personlig. Vi lever olika liv, har olika referensramar och vi har olika historier. Dessutom är vi glada ibland, ledsna ibland, förbannade ibland. Åtminstone är det så för mig. En del låtsas som de inte är det, det brukar poppa upp senare när man minst anar det. Och det har en dj-a betydelse för hur jag ser på olika bilder, jag menar om jag är lätt och glad i sinnet eller om jag är nere och har suttit och ugglat för mig själv nånstans. Såklart. Jag vet om jag tycker om en bild som jag ser, när jag ser den. Imorgon, eller om tio år, kanske jag inte alls tycker om den, fastän det är samma bild.

*

Då och då kommer det bloggar där författaren vill att vi läsare ska säga vilken bild som (vi tycker) är bäst, den svartvita eller färgvarianten., den naturliga eller  den något manipulerade. Det är bortkastad möda tycker jag, och jag ska förklara varför jag tycker så.

Jag tror inte på jämförelser överhuvudtaget och absolut inte på det här sättet.  Att visa två bilder gjorda på lite olika sätt bredvid (eller under) varandra är bortkastat, dom olika varianterna neutraliserar varandra. Det gäller om man jämför en svartvit variant bredvid en färgvariant och det gäller om man jämför en helt naturtrogen och en något manipulerad bild. För att uppskatta en bild till fulla, vilken som helst, måste betraktaren leva sig in i bilden och det går inte att leva sig in i två verkligheter samtidigt, man måste välja den ena eller den andra "verkligheten". Just landskapsbilder försöker jag gärna ge lite drömmande uttryck eller känsla.  Det betyder inte att det är en bättre väg eller ett bättre sätt att göra landskapsbilder på, bara att man som fotograf måste bestämma sig för vad man vill visa. Jag upplever hela tillvaron som ett enda stort mirakel, alltså är det väldigt logiskt för mig att inte vara torrt saklig i min bildkaraktär utan just lite drömsk. Men den är varken bättre eller sämre, bara annorlunda än den första bilden. Att fråga andra vilket dom tycker bäst är en återvändsgränd. Allra tydligast är det för mig när en svartvit bild jämförs med en färgbild i samma blogg. Färgen i färgbilden får den svartvita bilden att se grå och tråkig ut tycker jag, oavsett vilka kvaliteter den har i sig själv. Och en svartvit bild mitt i en serie färgbilder tar för mig helt bort känslan i färgbilderna. Det händer såklart också mig att jag inte är säker på hur jag vill visa en bild. Men det säger mig bara att jag inte vet vad jag vill med min bild eller med min blog och då får jag vackert vänta med att visa den tills jag vet det.Och vad jag vill med en bild eller en blogg kan ingen annan tala om för mig.

*

*

***

PÅ SVAMPTUR I VÅRAN SKOG, KORSHEDEN

***

Ja, våran är den ju inte, men den skog vi oftast går i, alldeles där vi har huset. En helmulen förmiddag som idag passade perfekt för att långsamt strosa fram och tillbaka i skogen med kameran, mjukt och fint ljus.  Helmulet och inne i skogen som det var, var dock ljuset dåligt , därför fick det bli A7S:en med ISO 800-2000. På kameran satt makrot, 90 mm.

*

Mjuk, grön mossa och raka granstammar

*

*

En riktigt liten svamp

*

Gissningsvis en toppig spindelskivling?

*

*

*

*

Några av granarna har haft mycket kottar och många ekorrbesök

*

Vissa svampar bryts ner av andra, mycket mindre svampar

*

Den gamla utladan

*

Fallen kämpe

*

*

*

Rotvältan har fått ge plats för svampar

*

*

*

Kott- och ekorrgranar igen.....

*

*'

*

Den gamla smedjan med denstora myrstacken utanför

*

Gott om rådjursstigar finns i skogen

*

Spår av andra aktiviteter

*

En gammal stengärdsgård finns mitt inne skogen. Hur gammal kan den vara 100 - 150 - 200 år?

*

Liten svamp med svampbakgrund

*

*

Komplexa former

*

De egna ladan dyker upp, nästan hemma alltså....

*

....liksom ängen och den trestammiga björken

*

Mest grönt i björkarna men det gula är på väg

*

***