FOTOGRAFEN OCH KAMERAN

***

I går skrev jag att jag inte visste vilken kamera jag använt, bara att det var ordinarie småbildsformat. Det här negativet fanns inte så långt från gårdagens bilder. Rimligtvis den alltså, en Agfa Silette. Säkert lånad från Stefans där jag extrajobbade, tillsammans med elektronblixtaggregatet. Det senare var höjden av modernitet och något jag aldrig ägt själv. Jag började med magnesiumpulverpåsar som jag hängde upp i någon dörrkarm, öppnade slutaren på lådkameran och tände på stubinen till påsen och efter några sekunder blixtrade det till, ganska starkt. Därefter stängde jag slutaren igen. Var det bara någorlunda mörkt i rummet fungerade det ganska bra. Sen kom ju enkla blixtaggregat för lösa blixtlampor, PF1 och vad dom mer hette. Det var väl tunn magnesium- eller aluminiumtråd också i dom tror jag. Och fotografen var en gänglig 15-åring som provade det som fanns.

*

*

***

NYA KAMERAN - SOMMAREN 1955

***

Sommaren 1955 köpte jag min andra kamera, min första småbildskamera.  Jag var 14 och skulle fylla femton samma höst. Min första kamera, en Zeiss Ikon Nettar, hade jag haft i precis ett år. Nu hade jag fått tillfälle att köpa en begagnad Robot IIa i fotoaffären (Stefans i Ludvika) där jag jobbade extra ibland, 250:- kostade den försedd med ett Xenar 37,5 /2,8 objektiv. Den lite udda brännvidden beror på att formatet var 24x24 mm och därför en normaloptik. Kameran var också liten och behändig till sin storlek, om än ganska tung. Största nackdelen med den visste jag ju om när jag köpte den men jag ville ändå prova. Den tog alltså inte standard småbildskassetter utan jag fick köpa film i burk, normalt tror jag det var i 5-meterslängder.  Dom klippte jag i lämplig längd i beckmörker och spolade upp dom på kamerans specialkassett, fortfarande beckmörker förstås.  Det var väl egentligen inte särskilt svårt men det visade sig att dom flesta filmerna fick repor. Kassetten hade inte någon bra precision, inte min i alla fall, och förutom reporna  var det svårt att få kassetten perfekt ljustät. Förutom reporna är det många, många bilder jag har ljusskador på. Jag vet att senare modeller av Robot gick över till standardkassetter. Men visst blev det bilder också med den. Känslan av att ha 55 bildrutor till förfogande var ju lite lyxig när jag varit van 12 på en rulle.

*

Självporträtt i en spegel i vanlig inomhusbelysning. Stativet var långt från dagens lyx, det kostade 30 kr med en mkt enkel kulled och ganska skakigt. Nästan så det förvånar mig att den här bilden blev hyfsat skarp, jag ser ju att jag håller i kameran och trycker av på vanligt sätt, alltså utan trådutlösare. Bilden är tagen sommaren 1955 hemma hos morfar i Deje

*

Här är en sida ur registret i mitt första negativalbum. Första bilden med nya kameran har nummer 217. Ni kan se hur jag nere till höger på sidan markerat var gränsen mellan de två första kamerornas negativ är. Det betyder att jag totalt tog 216 bilder med den första kameran, Zeiss Ikon Nettar.  Alltså 18 filmer.

*

Av negativbladet här kan jag se att det här självporträttet ingår i andra filmen med Roboten, jag gjorde två exponeringar, detta är den andra med nummer 271. Överst på sidan kan jag se att det är en Ilford FP3

*

***

DÄREMELLAN ETT LIV

***

*

Dag, Sigbrit och jag. Dag och jag är kvar. Jag gissar på 3, 10 och 7 år, i så  fall 1947. Jag ser att jag har min Montydress på mig, vet att jag var väldigt stolt över den.

*

Nästan 80, taget idag med 24 mm och utsträckta armar så näsan blir stor......

*

***

WHO IS IN?

***

*

*

"The repeated use of the Zen koan “Who is in?” acts like an arrow, piercing through the layers of the mind."

***

DISCLOSURE

***

*

*

***