SELFIES - INTE SÅ LÄTT SOM MAN KAN TRO

***

Häromsistens i värmen köpte jag en ny T-shirt, i linne, extra sval (Bergströms, Smedjebacken!). Snygg tyckte jag, den ska jag visa för Annika, hon gillar när vi äntligen kommer oss för att köpa något nytt i klädväg. Jag tar inte selfies i tid och otid, men då och då, för det mesta med kameran med vidvinkeln på. Här kom jag dock ihåg att nya mobilen har ett objektiv på framsida, alltså skärmsidan, det är ju selfies det är till för. Sagt och gjort. Men det visade sig snabbt att 70 års fotoerfarenhet inte är mkt att ha när jag tar selfies

*

Första bilden. Eftersom jag inte hade läsglasögonen på har jag tagit av glasögonen för att se om det var något att ställa in, skärpa tex. Det var det inte. Bara att trycka av, lätt att se i skärmen att ansiktet kom med i sin helhet. Men oj då, bakgrunden kom också med.......Och absolut gravallvarlig kanske jag inte måste vara

*

Bild 2, nu har jag trädgårdssidan bakom ryggen åtminstone, och en aning mer avslappnad. Fast ingen leende Björn precis, och handen åkte nog ner lite väl mycket, porträtt underifrån är sällan höjdare, plus att himlen som bakgrund är i ljusaste laget.

*

Här har jag nu ryggen åt rätt håll, har fått upp handen i ansiktshöjd och har ett fullständigt otvunget leende på läpparna, hurra!

*

Till sist måste jag ju instämma i dom som tycker att modern digitaloptik är alldeles för vass, alldeles för skarp. Onödigt skarp helt enkelt........Men det viktigaste, Annika gillade tröjan!

***

FOTONBRIST OCH SOFTAT.......

***

.....passar mig bra nuförtiden när det gäller selfies. Igår var jag en vända till Norrköping där min tandläkare finns ( bet av en tand för en vecka sen) och hissen upp till Tandläkarhuset är ett annat ställe för obligatoriska bilder, ena väggen är en spegel och så spottar i taket. Det blir ju lite knasigt ljus med takspottarna så ISO hamnade på 3200 men jag tänkte att no problem, jag har ju en Sony, kanonbra på lågt ljus. Utan att tänka mig för blev det 1/15 s och bl 6,3 så förutom dåligt ljus är det lite skakningsoskärpa, händerna är inte så stabila som dom varit, men det bidrar bara till det softade intrycket, bra. 

*

Men nu  är det det där med fotonbrist (dåligt ljus alltså) och brus jag funderar på och är inte säker på att jag förstått allt. Att det finns många sorters brus som har olika källor vet jag ju. Men av egen erfarenhet vet jag också att kameror, inte bara mina Sony, klarar höga ISO-värden utan besvärande brus när det är gott om ljus, alltså i starkt ljus. Kanske vill jag använda typ ISO 3200 när jag fotar fåglar och vill både ha riktigt korta slutartider och en lite mindre bländare för skärpedjupets skull. Då blir bruset sällan besvärande. Om det däremot är så dåligt ljus att jag måste upp till samma ISO 3200 för att få en exponeringstid som går att använda handhållet, då upplever jag bruset mer besvärande. Visserligen är självklart den befintliga ljusintensiteten vid fototillfället mkt större i första fallet men mängden ljus in till sensorn bör ju vara ungefär lika i de två fallen om bilderna i båda fallen blir lagom exponerade. Om jag använder tex 1/1500 s och bl 11 vid fågelfotograferingen och 1/15 s bl 5,6 inne i hissen härnedan så är ju kameran inställd så att sensorn tar emot 400 ggr mer ljus i hissen om ljuset vore detsamma i dom två fallen.

*

Ett annan, mera förståelig, iakttagelse är att så fort jag tittar på något i bilden som är underexponerat, ligger i skugga, då är ju bruset mkt tydligare än i de delar av bilden som är riktigt exponerade. Men dom delarna av sensorn har ju också fått färre fotoner per ytenhet än de korrekt exponerade delarna av bilden.  

*

***

LÄNGESEN - DAGS FÖR EN SELFIE!

***

Såklart är det  nya kameran. Men här kanske man ska vara yngre än 75 för att ha glädje av alla pixlarna?

*

Sony 55/1,8 - ohemult skarpt

*

***

100/ 28 - DET MANLIGA EGOT

***

Jag har noterat att vi är mest män, egentligen bara män, som lägger ut selfies av typ porträtt här på FS. En del oftare, andra då och då. Varför är det så? Eftersom jag också gör det ibland funderar jag då och på varför. Har vi ett större behov av att visa upp oss än kvinnor? Inte vet jag, men inte helt osannolikt skulle jag säga. Sen finns det andra orsaker också. Själv kan man ju få apa sig lite, det skulle I aldrig gå med på att göra och visa upp. Eller helt enkelt få experimentera med uttryck, inte för att göra intryck utan se hur det funkar på bild. Det får jag mer än gärna med barnbarnen, men för dom är det ju en naturlig del av varat. Och efter att ha sagt det tänker jag att kanske finns det en liten gen som vill apa sig hos oss vuxna också? Jag menar, egentligen hör det till oss också, men det är sällan vi gör det på stan eller på jobbet, men kanske behovet finns? Och då måste vi ju nån gång få visa det också, inte bara göra det i smyg för oss själva, då finns ju ingen mening? Ja, inte vet jag, men vi gör det som sagt då och då.

*

Den här gången satt jag vid köksbordet och plåtade Agnes när hon målade påskäggen och då var vidvinkelzoomen på, alltså väldigt lätt att ta några selfies. Och så mycket apade jag mig väl inte, men jag testade hur det blev när jag inte tittade in i kameran Här tittade jag nog på lampan över köksbordet och det var nog inte så dumt. Jag menar ur ljussynpunkt :-)

*

***

BRA LJUS FÖR SELFIES VID FOTOGRAFISKAS FÖNSTER

***

*

*

*

***