FAHRENHEIT 451

***

Trots att det nu gått några veckor sen senaste boken (Den illustrerade mannen) har jag inte glömt bort mitt projekt att illustrera några av Ray Bradburys böcker och noveller med bilder. Den här gången är det Fahrenheit 451.  Den passade bra att leka med i kväll, termometern utanför köket visar -23,9 C och brasan är tänd

*

Dessutom har jag just läst om boken igen - alla Bradbury står i bokhyllan här.  Läst om hur Guy Montag förvandlas från en av brandmännen som bränner böcker som hittas (alla böcker är förbjudna) till en motståndsman till regeringens påfund. Och jag häpnar över hur sannspådd han (Ray Bradbury) blivit, boken kom ut 1958. Det är en dystopi där människor inte längre varken vill eller får läsa böcker, istället matas dom av med interaktiv TV uppspelad i storformat på väggarna och fullproppad med nonsenprogram. Naturen och miljön är totalt ointressant och  prylar och fejkade historier är det enda viktiga.........Jag tänker också på Mao´s kulturrevolution, där fanns  regelrätta bokbål och dom intellektuella skulle ut i jordbruket..... Romantiteln, Fahrenheir 451, motsvarar 233 C och sägs vara den temperatur då ett bokpapper börjar brinna.

*

Förstora! 

*

Rekommenderar boken starkt!

***

SOLENS GYLLENE ÄPPLEN 2

***

Men referens till titeln enbart, inte innehållet i Bradburys novell

*

*

***

SOLENS GYLLENE ÄPPLEN

***

"Från och med nu fanns bara solen och solen och solen.

Den var alla horisonter, den var alla väderstreck.

Den brände sönder minuterna, sekunderna, timglasen, klockorna;

den brände bort all tid och evighet."

ur "Solens gyllene äpplen", Ray Bradbury, övers. Torsten Blomkvist

*

*

***

DEN ILLUSTRERADE MANNEN

***

Jo, jag vet, jag bloggar en hel del just nu. Av flera skäl, men det viktigaste är att det är roligt. Men det utvecklar min fotografi lite inbillar jag mig också. Och vad jag säkert vet är att det ger utlopp för min fantasi, inte minst i skrivandet. Jag är ju fysiker och har jobbat inom industrin hela mitt liv så det har inte blivit så mycket utsvävningar för fantasin. Därför gör jag det nu, här på bloggen, i stället.

*

Idag fick jag en idé. Både när jag fotar och när jag skriver bloggar behöver jag ett tema, en idé. Igår hade jag en blogg med rubriken R is for Rocket. Den rubriken tog jag från en SF-roman jag läst med samma namn, skriven av Ray Bradbury, min älsklingsförfattare. Åtminstone en av dom. Rubriken till den här bloggen är också en av hans boktitlar, The illustrated man eller Den illustrerade mannen på svenska. Idén är att jag ska försöka fortsätta, fortsätta att skriva bloggar med rubriker från Ray Bradbury´s författarskap och om möjligt passande bilder därtill. Då och då, såklart kommer jag ha andra bloggtitlar för det mesta. Men då och då. Han har fantasifulla, lite romantiska titlar ofta. Dagens bild var ju självskriven

*

För att den som är intresserad ska få någon idé om vem Ray Bradbury är har jag texten från en SvD-artikel den 8 juni 2012 härnedan 

Jerry Määttä

En romantisk häxmästare har gått ur tiden

SvD 8 juni 2012

Ray Bradbury Foto: AP

I onsdags kom beskedet att Ray Bradbury gått bort vid 91 års ålder, efter en längre tids sjukdom. Han var den siste av de fyra stora namn som på 40- och 50-talen lade grunden till den moderna anglosaxiska science fiction-litteraturen: Robert Heinlein (1907–1988), Isaac Asimov (1920–1992), Arthur C Clarke (1917–2008) och Ray Bradbury (1920–2012).

Redan från början utmärkte sig Bradbury från de flesta av sina samtida kollegor inom genren. Till att börja med utvecklade han redan tidigt en helt egen stil, där tonvikten låg vid det poetiska och symboliska snarare än vid genrens vanligen nyktra och genomskinliga. Han var därtill en obotlig romantiker, med intresse för stämningar, drömmar och psykologi snarare än framtidsspekulationer, filosofiska tankenötter eller rafflande äventyr i tid och rum. Till skillnad från de flesta samtida sf-författare var Bradbury också redan tidigt lagd åt det teknikskeptiska hållet. Sammantaget gjorde allt detta att han inte alltid sågs med blida ögon inom sf-kretsar, där han ofta betraktades som en sentimental nostalgiker som inte riktigt begrep sig på teknik och naturvetenskap.

Trots det begränsade intresset för tekniska innovationer lyckades dock Bradbury flera gånger förutsäga framtiden på ett närmast kusligt sätt. Novellen ”The murderer”, publicerad i samlingen ”The golden apples of the sun” från 1953, rymmer till exempel en förödande kritik av skvalradio och mobiltelefoner, som förgiftat ljudrummet i det moderna samhället. Och hans mest kända verk, dystopin ”Fahrenheit 451” (1953), skildrar ett samhälle där den högsta drömmen blivit att skaffa platta tv-apparater som är så stora att de täcker hela väggar, och som man kan bygga in sig med.

Annons

X

Samma år som dessa berättelser kom ut lanserades Ray Bradbury på den svenska bokmarknaden (ska man vara noga hade dock en av hans noveller, ”Jag är en raket”, publicerats i Jules Verne-Magasinet redan våren 1946). Detta skedde med hela tre noveller i den första svenska volymen med översatt modern anglosaxisk science fiction, professor E N Tigerstedts ”Morgondagens äventyr. En antologi naturvetenskapliga framtidsnoveller”, utgiven på Natur & Kultur på våren 1953, sedan med det egna verket ”The Martian chronicles” (1950), som gavs ut av Forum på hösten samma år med den något besynnerliga titeln ”Invasion på Mars”. Prepositionen i den svenska titeln antyder dock vad det hela handlar om. Till skillnad från mycken samtida science fiction var det inte utomjordningarna som invaderade denna gång, utan verket skildrar i en rad noveller och poetiska vinjetter hur människan och den västerländska civilisationen invaderar, koloniserar och skövlar vår röda grannplanet.

Mottagandet av detta sällsamma verk – som Harry Martinson ansåg vara ett av 50-talets viktigaste, och som intressant nog uppvisar flera likheter med grundintrigen i ”Aniara” – blev blandat. Medan Sven Hallén i Dagens Nyheter såg Bradbury som ”en modern efterföljare till Voltaire och Swift, med sin direkta och indirekta samtidssatir under rymdexotismens mask”, klumpade Arne Andreasson i Morgon-Tidningen ihop Bradbury med resten av genren, som han i nyanserade ordalag beskrev som ”tvivelaktig rappakalja”, ”raffel för rafflets egen skull”, ”detta primitiva slag av grumlig folksmakslitteratur”.

Helt annorlunda lät det när Norstedts fem år senare gav sig på en hårdlansering av Ray Bradbury i Sverige. Mellan 1958 och 1965 gav man ut inte mindre än åtta titlar av Bradbury, förutom romanen ”Fahrenheit 451” främst novellsamlingar som ”Oktoberlandet”, ”Solens gyllene äpplen”, ”Den illustrerade mannen” och ”Det eviga regnets dag”. Inom kort hade de svenska kritikerna, med Artur Lundkvist, Bengt Holmqvist och Karl Vennberg i spetsen, enats om att Bradbury var något av en litterär sensation, och många såg honom dessutom som ett bevis på att science fiction kunde vara både estetiskt och ideologiskt relevant. Mycket snart fick han också epitetet ”häxmästare”, som sedan i flera års tid förföljde honom i recensioner och på bokomslag.

***

RAY BRADBURY - SF OCH INTE FS

***

Alla har vi olika intressen. Här på FS syns bara foto, men såklart finns det flera. Vänder jag på bokstavskombinationen FS får jag SF, och det är ett av mina andra intressen. SF står för Science Fiction och har, tror jag, ganska dåligt rykte som litteraturgenre. Strålpistoler, lasersvärd, rymdkrig och rymdraketer och sånt typ. Kanske är det i majoritet, men det finns lysande undantag. Ray Bradbury, född 1920, död 2012 anses kanske vara den största av dem alla. Och hans böcker handlar bara i undantagsfall och i förbigående om sånt, dom handlar egentligen om psykologi och rädsla. Dessutom har han ett utomordentligt vackert språk, enkelt men tydligt, lite grand som Pär Lagerkvist.

*

Jag räknar till 15 Ray Bradbury-böcker i min bokhylla i Korsheden. Och redan titlarna säger något om hans fantasi och hans inriktning. Jag räknar upp dom nedan, inte för att skryta med vad jag läst utan för att ni ska kunna smaka på hans fantasi

 Oktoberfolket

The martian chronicles

En kyrkogård för galningar

Invasion på mars (töntig svensk titel, orginalet (se ovan) heter The martian chronicles

Glädjens mekanismer

The day it rained forever

R is for rocket

Fahrenheit 451

A medicine for melancholy

Death is a lonely business

Den illustrerade mannen

Long after midnight

Solens gyllene äpplen

Oktoberlandet

Something wicked this way comes

Och såklart finns det andra bra sf-författare, tex Frank Herbert med Dunes (Arrakis - ökenplaneten  på svenska) och svenske astronomen Peter Nilsson. Nu när höstkvällarna börjar bli mörka igen vore det kanske en bra ide och skaffa några av Ray Bradburys böcker jag saknar.....

*

*

Nightie!

***