VITT VÄDER I VIKARBYN

***

Senaste dagarna har det blivit lite för mycket bilkörning också för mig som gillar att köra bil. Under 5 dagar i följd har jag varje dag kört mellan 20 och 40 mil. I tisdags hade jag ett ärende till Rättvik, eller noga räknat Vikarbyn. Ett efterlängtat möte på Baravara, kursgården där jag varit så mycket. Vikarbyn är en till stora delar en äkta gammal dalaby med mängder av fina gårdar och de mest  härliga gatunamn. Den här gången fick dom klassiska bilderna från byn vara, mitt på blanka eftermiddagen med starkt onyanserat ljus - sånt där vitt ljus som gör ont i ögonen - var det inte läge, dessutom varmt. Ändå blev det två bildstopp, ett på uppvägen vid järnvägsstationen och Långbryggan i Rättvik, och ett efter mötet nere vid badplatsen i Vikarbyn. Just nere vid badplatsen visade det sig att det vita, nästan skuggfria, ljuset vara en fördel. Det var kav lugnt och en känsla av overklighet blev tydlig. Dom bilderna har ni redan sett några av. Här kommer en på Långbryggan

*

Långbryggan bakom järnvägsstationen i Rättvik

*

***

DET INGEN BLOGGAR OM

***

Det blir tydligare och tydligare - jag tröttnar allt mer på alla rubriker, allt storstilat, allt märkvärdigt. Sånt som fyller våra tidningar, som fyller våra TV- och radioprogram. Alla tävlingar, eller pseudotävlingar, om att vara bäst, eller vackrast eller häftigast på något annat sätt, men som mest går ut på att visa att här är jag - se mig, se mig, se mig! Lite gäller det bilder också - det häftiga, det unika, det märkvärdiga, det extrema vinner nästan jämt på bekostnad av närheten, det långsamma och det inkännande. Lite så tom här på FS.

*

När jag var i Rättvik härförleden tog jag en kaffe på ett vanligt fik. Satte mig vid ett av de små runda kafeborden utanför. Och länge dröjde det inte innan jag fick sällskap, ett äldre par (lite äldre än jag tror jag:-)). Och mannen i paret kände jag en spontan och omedelbar sympati för. Hon satt med ryggen mot mig, så inget ont om henne. Men honom såg jag. Han såg ut att ha tankarna lite på annat håll, även om han såg på det som fanns där runtomkring. Inte vet jag vad som rörde sig i hans huvud, men det kändes som något viktigt. Väldigt viktigt. Och trots lite bister uppsyn tycker jag han är vacker. Och min känsla är att han sett en del, vet en del, mer än de flesta som självsäkert uttalar sig så fort dom har en chans.

*

Länge satt dom inte där, hon var först färdig, jag tror att han kunnat sitta kvar en stund

*

Och medan trafiken rullar på genom huvudleden som går rakt genom Rättvik tog han sin rollator och följde henne. Honom skulle jag vilja lyssna till, om han ville berätta. Men jag tror inte han berättar för så många vad som rör sig och sysselsätter hans tankar.

*

Själv satt jag tankfull kvar en stund och kände tomheten

*

***

FALURÖTT

***

I  onsdags gjorde vi en tur upp till I:s syster i Rättvik, noga räknat i Backa en halvmil utanför Rättvik. Dom har en fin liten gård i falurött, precis som dom flesta gårdar här uppe. Karakteristiskt är också att husen, både boningshus och uthus, byggs till allteftersom, det blir att se mysigt ut.

*

*

Och det är klart att det är falurött som gäller

*

***