SNOK

***

Just hemkommen från Säter i lördags ställde jag mig på altanen och tittade ut. Och ner. Och därnere var en orm, inte alltför liten, jag skulle säga en meter. Snabbt konstaterade jag att det var snok, stora tydliga vita fläckar bakom huvudet och inte huggormens tydliga huvudform. Snabbt efter kameran och så några bilder med långtelet. Min position var inte så lyckad, näst intill rakt uppifrån, kanske 2,5 - 3 m från räcket jag hängde på. Kanske hinner jag gå ner utan att den försvinner tänkte jag och gick ner via trappen vid änden av altanen, tillräckligt långt bort för att jag inte kunde ha ögonkoll på snoken.

Väl därnere såg jag snoken på nästan samma plats, men vad liten det blivit.......Mycket smalare och , ja längden såg jag aldrig därnere men känslan var betydligt kortare än en meter. Utan att vara säker gissar jag att detta var en snokunge, den förra var säkert snokmamman. Den här lilla var nyfiken, den hade stenkoll på mig men jag kunde ändå ta mig närmare utan att den blev rädd. Och visst blev det roligare bilder när jag var i samma plan, mer ormmöte så att säga.

Dom tre första bilderna är uppifrån och med den större snoken, dom fem sista är på den lilla snoken och nerifrån. Och jag tänkte, tur att inte pappa var med, han var  paniskt rädd för ormar, helst skulle jag inte ens tala om dom.....Här gick det lätt att komma ganska nära den lilla

*

Titta, en orm. Rätt lång....

*

Stora tydliga fläckar på halsen bakom huvudet, snok alltså

*

Sniffar förstås med tungan

*

En liten smal en

*

När den sänkte huvudet försvann den nästan i gräset

*

Det gick att komma närmare utan att den blev rädd, den kändes riktigt nyfiken

*

Munnen ser liten ut, klarar den en mus?

*

Ansikte mot ansikte

*

***

DEN ENÖGDA HUGGORMEN - EN GAMMAL BEKANT

***

Banne mig, det såg ut som den legat kvar på samma ställe sen i fjol, alldeles under buskarna bakom träsofforna där uppe vid Öby kulle vid Kvismaren . Och nog tyckte jag den såg bekant ut redan från början. Och när den väl vände på sig lite kunde jag tydligt se - ena ögat borta, förstört. Den fotade jag redan i fjol. Undrar vad som hänt med ögat - en ormvråksattack kanske? Jag tycker den är tuff, gravt handikappad men ser ändå ut att vara i god form. Noterar att den alltid vänder det friska ögat utåt. Här kommer en serie bilder, alla på samma exemplar. Ni som är observanta ser att en del bilder är samma som föregående men mer croppade för att visa mer detaljer.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

100/43b - KVISMAREN IDAG - BÅDE ORM OCH HAVSÖRN

***

En strålande vacker dag idag, bara att tacka och ta emot. Precis som tänkt tog jag mig upp till Kvismaren och Öby kulle efter ett besök i Linköping på förmiddagen. Med det här fina vädret måste det finnas orm tänkte jag. Och det fanns det. Gott om snok och en enda huggorm, väl avigt till för att fota. Men snokarna lät sig fotas.

*

Klassisk ormgrop med snok

*

Fem snokar ser jag här

*

På baksidan av stugan var dom lite piggare

*

Gick en promenad ut till det lilla tornet på banken ut mot Sörsjön, gillar landskapet som syns bra däruppefrån och här en vipa

*

Fortfarande kommer rätt stora flockar av gäss

*

Och så kom då denna seglande när jag var på väg tillbaka till  Öby kulle

*

Och jag inbillar mig nu själv kunna säga att det är en havsörn. Väl?

*

Hellyckad dag tycker jag även om Linköpingsbesöket föranleddes av glaukomet i höger öga som börjar göra lite obehagligt snabba "framsteg". Havsörnen var rolig, det känns som jag är aningen mer uppmärksam än tidigare. Hoppas ni haft en lika fin dag!

***