MINST TVÅ KAMEROR OCH ETT ANTAL OBJEKTIV SÅKLART!

***

Det var greppet jag fastnade för, handlaget. Det naturliga, i mina ögon mkt kvinnliga, greppet om mobilen. Så där ser jag sällan män hålla i mobilerna. Och jovisst är det ett av barnbarnen, men det är inte därför jag visar bilden. Barnbarnen är dom enda modeller jag har tillgång till och eftersom vi känner varann väl blir både ansiktsuttryck och kroppsspråk otvungna och naturliga. Vid det här tillfället satt Agnes sysselsatt med sin mobil framför pappa som tar sig en eftermiddagsslummer i soffan. Min enda "modellinstruktion" var att lågt säga hennes namn, Agnes, vilket fick henne att vrida på huvudet. I samma ögonblick tog jag bilden.

*

Allt oftare har jag två kameror tillgängliga, åtminstone när barnbarnen är här. Förutom A7RIII:an, numera oftast försedd med den fasta Sonyvidvinkeln, också min gamla 99:a, antingen med Zeiss-135:an eller  Minolta-85:an. Alla är klara favoriter. Det är fö också mina Sony-telen 70-200 och 100-400, fast då mer till fåglar och sånt, simhopp tex. Så har jag ett billigt makro som måste med, 90 mm-tamronet. Få se nu, hur många objektiv kan vara favoriter samtidigt utan att devalvera favoritbegreppet..... ?

Leica har jag inte någon, inte Fuji heller. Det är ett givet handicap har jag förstått, alla riktiga fotografer har ju det, så egentligen borde mina bilder ha lite extra  poäng redan från början, innan dom går in i slutbedömningen så att säga. För det är väl poäng det handlar om, fotograferingen?

*

*

***

HANDLÖST FÖRÄLSKAD

***

Egentligen borde jag vara alldeles för gammal för att bli så där ögonblickligt förälskad. Men nu har det hänt, igen, på Scandinavian Photo av alla platser. Man skulle ju kunna tycka att jag varit med förr, sådär i farstun kan man ju inte bara trilla dit nu. Men så är det, jag föll handlöst. 

*

Alltså, så här var det. Jag har aldrig haft en högklassig vidvinkel och jag har länge önskat en bra, fast vidvinkel med hög ljusstyrka. Så för några månader kom Sonys fasta 24/1,4 och kritiken var så bra (lysande skulle jag säga) att jag beställde en.  Idag var jag där och hämtade ut objektivet. Såklart satte jag på det direkt i affären. Lite nyfiken var jag även om jag tänkte verkligheten sällan är så bra som reklamen, alldeles oavsett vad det gäller. Eftersom jag fick vänta en stund innan faktureringen var klar (jag ville ha en annan fjärrutlösare än den jag beställt) tog jag lite bilder redan inne i affären  och redan på skärmen kändes bilderna - ja, bra helt enkelt. Där fanns en känsla och ett uttryck jag föll direkt för. Inte blev jag besviken när jag tog in dom i datorn ikväll heller. Så nu kan jag enkelt konstatera - jag har trillat dit igen!

*

Alla bilderna utom en är  obeskurna. Dom fyra första är taga med bländare 1,8, dom tre efterföljande med bländare 1,4 och den sista  med 2,8. Och nä, det är alldeles rätt, jag har inte bevisat nånting med dom här bilderna, inte annat än att jag kommer älska det här objektivet...... 

Och är det någon mer som undrar över gulsticket stod kameran på Molnigt, inte AWB som den brukar, och det märkte jag inte ens vid datorn, jag var bara glad över känslan :-) för objektivet!

Förstora! 

*

*

*

Denna bild är croppad från föregående

*

*

*

*

*

***

ÄNTLIGEN, ETT RIKTIGT TELE

***

Nu har jag inget att skylla på längre. Förutom mitt 70 - 200 har jag "bara" haft mitt Tamron 150-600 som bara funkat med adapter på A7:an. Ett hyfsat objektiv , men långsam och en smula osäker AF med adaptern och jag har ofta skyllt mina inte riktigt skarpa fågelbilder på det. Nu får vi se. Här finns inget att skylla på längre. Det här är Sonys senaste objektiv i proffsserien GM, ett FE 100 - 400/4,5-5,6 GM som fått toppbetyg på många ställen, DXO tex och nu senast i senaste Fotonytt Magasin. Dessutom ganska kompakt. Visst, väger lite gör det, straxt under 1400 g, men är därmed ändå lättare än Nikons och Canons motsvarigheter. Jag har haft det i tankarna någon månad eller så, och i onsdags åkte jag till Stockholm och Scandinavian Photo där på Norr Mälarstrand. Det tog mig fem minuter så var jag såld, fast jag låtsades dra ut på det lite längre, gick där och tog lite bilder inne i affären och utanför, några har ni redan sett. Sen fick det följa med hit upp till Korsheden

*

*

*

Lite längre fullt utdraget förstås

*

Men jag har mycket att lära hur jag egentligen jobbar med fågelfoto. Så det dröjer nog lite med bilder, nu måste dom ju vara skarpa! Men det funkar bra för ett och annat landskap, det har jag koll på.

***

SKARPASTE OBJETIVEN OCH S-KURVAN

***

Det pågår en outtröttlig utveckling mot allt skarpare objektiv och en lika outtröttlig diskussion om vilka objektiv som är dom skarpaste.  Senaste veckan har bara Sony  kommit med tre objektiv som  skall vara gjorda för att möta behoven hos kameror med typ 100 Mpix-sensorer och jag tvivlar inte att det finns fotografer och ändamål där detta är om inte nödvändigt ändå klart positivt.

*

Uppenbart är också att det här intresserar väldigt många, dom teknikinriktade bloggarna har genomgående höga besökssiffror och och nästan oändliga är Forumtrådarna som handlar om kamerorna, sensorerna och objektiven. I början läste jag om Sony men har för länge sen tröttnat på ändlösa diskussioner om för mig fullständigt ointressanta detaljer, precis som jag 9 gånger av 10 hoppar över teknikinriktade bloggar. Och detta är just finessen med bloggen, var och en läser det hen vill!

*

Kanske får ni andra alltid skarpa bilder, men det får inte jag. I ärlighetens namn är det bara nån enstaka gång då och då jag får riktig kanonskärpa. Fast det beror sällan på objektivens bristande prestanda. Oftast beror det på fotografen som slarvat, haft för bråttom helt enkelt. Fokuserat fel. Eller haft för lång slutartid (för skärpa). Eller varit lat och skippat stativet, så den då nödvändigt stora bländaren gett för kort skärpedjup och inte ens i fokus perfekt skärpa. Eller så har ljuset varit dåligt och kompenserats med högre ISO och åtföljande brus. Eller på omständigheterna, hög luftfuktighet tex. Eller på kameran, och då menar jag inte objektivet utan kamerans AF. Å andra sidan har för lång slutartid (för skärpa) eller lite dis i luften ibland gett mig mycket bättre bilder än vad en kanonskarp bild skulle gjort.

*

Nu menar jag inte alls att det är en fördel att ha dåliga eller alltför enkla objektiv, det är klart att det  är bra att ha ett riktigt skarpt objektiv. Dom flesta bilder vill också jag ha skarpa. Men frågan är, hur skarpt måste objektivet vara? Nedan kommer ett par av mina gamla analoga kamerafavoriter och jag har tagit många bra bilder med dom som tål bra att bedömas ännu i dag. Men trots att jag gillar många av dessa bilder fortfarande skulle dom här objektiven inte tillfredsställa mig ur skärpesynpunkt idag. Satta på en högupplösande digitalkamera skulle dom inte räcka till.

*

Idag har jag ett helt gäng objektiv som passar mig alldeles utmärkt och är väsentligt bättre än dom på bilderna. Visserligen har jag 24 MPix som max nu, men tror att dom räcker bra även med 36 och kanske 42. Jag tänker tex på Zeissobjektivet som bilderna nedan är taget med  55/1,8 och med E-fattning, Zeiss 135/1,8 med A-fattning, dom äldre Minoltaobjektiven 50/1,4 och 85/1,4 liksom Sony 70-200/2,8 G alla med A-fattning. Men det vet jag ju att dom inte konkurrerar varken med Otusobjektiven eller dom nya GM-objektiven, men jag betvivlar att jag skulle se skillnaden med dom i mina bilder. Med bra ljus, tex vid studiofotografering vet jag av erfarenhet att dom ger fullständigt strålande skärpa.

*

Och där nånstans kommer S-kurvan in. Den där som alla tekniker har sett och väldigt många icke-tekniker också. I mitt fall tänker jag mig ett diagram som visar skärpan som funktion av priset för alla objektiv som finns, inte bara för Sony. Och om jag som startpunkt hittar ett normalobjektiv som inte kostar mer än några hundralappar lär det inte vara särskilt skarpt. Och där i början av kurvan händer det inte så mycket med skärpan även om jag betalar dubbelt så mycket. Men när jag börjar betala några tusenlappar är det stor skillnad i skärperesultat om jag dubblar beloppet. För att sen nånstans över typ femtontusen är skillnaden i skärpa om jag betalar 30 inte lika stor. Och så mycket har jag fattat, min fotografering har inte har bruk för den mest perfekta skärpan. Däremot har jag väldigt bra bruk för pengarna jag inte behöver lägga ut på det allra bästa, vare sig det är Zeiss, Fuji eller Leica. Får jag inte tillräckligt bra bilder beror det på mig, inte objektiven jag har. 

Min älskade gamla Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5

*

Min lika älskade Konica FM med Hexanon 52/1,4 . Som ni ser lite medfaren. Kameran föll ner i en trapp, typ 1,5-2 m och måste landat snett på objektivet. Både kamera och optik har fungerat lika bra efteråt

*

***

ETT RIKTIGT OBJEKTIV

***

Ett riktigt objektiv, precis som en riktig kamera, ska tåla en del. Ligger kamera och optik nerbäddat i sammet och polstrade dynor för det mesta är det många bilder som inte blir av. Det ska tålas att tappa en gång i backen eller två. Det gör dom här. Hellre en kamera som fungerar än en som kostar 40 000 och som ger tio poäng i fantastklubben.

För övrigt tycker jag gatufoto kan vara fint men då ska bilden ha ett budskap av någon sort, inte bara visa hen  eller flera hen

*

*

Ha en fin helg alla, särskilt ikväll!

***