Khalad Photography Blog
TRÄDEN OCH GRÄSEN.....
***
.....bara finns där. Alltid. Oavsett om vi tittar eller inte, oavsett om solen lyser eller vädret är grått, oavsett sommar eller februaris lövlösa ogrönska. Bergen och mossan. Vackert, hela tiden, bara vi bestämmer oss för att se. Det som är vanligt ser vi oftast inte. I jakten på det vackra, det ovanliga och det sensationella, ser vi förbi allt det vanliga, det givna.
*
Ett par gråmulna dagar senaste veckan har jag tagit några bilder utan att undvika snåren och det osorterade, det döda och vissna.
*
En gammal vildapel som fortfarande bär frukt påsomrarna
*
Asparna är alltid lätta att känna igen, inte minst genom den flitigt förekommande gula vägglaven
*
Gullrisets fröställningar är vackra långt efter blomningen
*
Ekarnas stammar blir grovfåriga långt innan dom blir stora
*
Gissar att detta är stammen hos en ung asp, den olivgröna färgen och tvärbandningen är karakteristisk. Säkert nån som vet?
*
Och gräsen...?
*
Björken känner jag däremot väl igen
*
Berg i dagen täckta av mossas vid Ekbacken
*
Här finns många gamla ekar, en del har redan bitit i gräset
*
Skogen på ena sidan och ekdungen på andra antar förklarar mossan/laven också på de unga björkarna
*
Asplöv
*
Ormbunken är vissnad så klart
*
Gammelekarnas knotighet är påfallande
*
På dom fallna ekstammarna börjar laven "blomma", gissar på dvärgbägarlav av någon sort
*
*
Sångsvanarna börjar komma
*
Och björkslyet börjar anta den rödbruna tonen
*
***
TRÖST? ELLER VILA KANSKE?
***
Många säger att dom laddar batterierna i naturen, det stämmer säkert för dom. Själv skulle jag säga att jag hittar vila, ja rentav tröst ibland. Jag hittar också tillhörighet, tillhörighet med det stora mysteriet. Det är fö en del av vilan, att känna den tillhörigheten. Just nu är både vilan och trösten viktigare än vanligt. Sanningen är att jag är låg, och har varit i många månader. Såpass att jag känner jag behöver ta hjälp. Lusten är borta, lusten till foto men egentligen till det mesta. Men såklart fortsätter jag, både med foto och allt det andra men just nu utan glädjen. Jag vet ju varför. Men trots att jag hela tiden tänkt att min blogg ska vara personlig kan jag ju bara skriva om mig själv. I morgon åker jag hem till Finspång igen efter fyra dagar häruppe i Korsheden, utan att ha växlat ett ord med någon, förutom de dagliga samtalen hem.
*
Idag lyste solem med sin frånvaro, och efter de senaste dagarnas klara väder och kallgrader, -6 som max, kom molnen fuktigheten och rimfrosten, även om det fortfarande var under noll. Det blev fint på sitt sätt, rimfrosten räcker för att göra naturen en gnutta ljusare, skönt.
*
*
*
***
BILDER FRÅN EKÖN
***
I fredags var det strålande sol, blå himmel och kanske en halv decimeter snö. Det blev nästan en heldag ute på Ekön, om än i flera omgångar. Vi njöt av promenaderna I och jag. Nästan vindstilla, ett par grader kallt på morgonen och på eftermiddagen 4-5 på plussidan. Det märks tydligt vilken kraft solen börjar få, annat än den bleka januarisolen. A7RIII med 100-400, from vildnyponet A99:an med 135:an
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***
FINSPÅNG OCH EKÖN
***
Dom kalla nätterna förra veckan gjorde det lätt både att komma ner till Ekön men också att gå där utan att det blev för kletigt. Den lilla snön och isen är ju rariteter i vinter så några bilder på det, annars mest på dom karakteristiska strandtuvorna som finns på många ställen runt öns stränder. Inget som jag annars ser i Finspång eller Korsheden.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***