TILL OCH MED...

***

.....parkeringsplatsen ute vid Viberga får ett uns av poesi över sig när månen, nästan full, strör sitt silverljus över oss. Jag tänker att förr var det på kyrkbacken man träffades och pratade med de andra i byn om senaste nyheterna. Dvs sånt som hänt hemmavid , i naturen och på åkrarna, sen sist. Nu är det här vi ses men har knappt tid att prata med varandra, vi rusar in och handlar det vi ska och så ut igen. Så här vintertid(?) kan det gå veckor, ibland en månad, mellan gångerna jag talar med någon av grannarna. Sommartid  blir det mkt oftare - vi klipper våra gräsmattor och sitter och fikar ute, då är det lättare. Så blir vi lite annorlunda här uppe i norr, jag kommer inte ihåg exakt vad han sa den där Montesqieu. Nyheter lider vi inte brist på, vi snarare dränks av  alla nyheter som strömmar in från TV, datorer och mobiler. Men den där personliga direkta kontakten saknar jag ofta, den som fanns mellan kompisarna när jag var ung  och mellan arbetskamraterna när jag jobbade. Här fyller bloggen en viktig funktion, allra helst som vi träffas irl ibland :-)

*

*

Suss gott!

***