MORKULLA

***

Egentligen hade jag åkt dit för att se om jag hittade några stora ugglor, lappuggla eller slaguggla. Marianne visade mig förra året var man kan hitta, den gången såg vi lappuggla. Och jodå, där fanns sex bilar med fotografer som väntade ut en slaguggla som dom visset hade bo i ett avbrutet träd, sannolikt med ungar eftersom det var så många där. Dom flesta höll sig ganska nära boet, jag höll mig på avstånd, ville inte gå så nära varken för ungarnas eller myggens skull, jag hade shorts och T-shirt. Efter en timme gav jag upp och åkte hemåt Korsheden

*

Men det var ingen bortkastad tid, en skön timme vid pass halv nio på kvällen och fortfarande 25 C. I stället fick jag syn på morkullan. Det första man hör är ju det speciella ljudet, knorpandet jag kallar det, och på lite håll såg jag också fågeln. För mig är den nästan lite mytisk. Vi har funnits i Korsheden under somrarna sen 1965 och regelbundet alla år varje kväll när man sätter sig på bron i skymningen kommer den, morkullan. Den flyger varv efter varv över skogen på håll på et oregelbundna sätt just morkullor gör. Då hade jag inga telen och sånt att plåta med, nu stod jag där med 400 och påsatt converter. Så några bilder blev det.

*

*

*

Samma so förra proppad då man ser att såter, näbben är öppen

*

*

Här kommer den tillbaka åt andra hållet.längre bort medan åskmolnen bakom den börjat mullra

*

***