FULLT MEDVETET.....

***

....väljer jag en av alla mina familjebilder, lite som tröst faktiskt. Jag har varit på begravning i Västerås domkyrka idag. Det känns som dom kommer allt tätare nu, begravningarna. En fin kompis, min första chef och alltså den som gav mig min första anställning efter utbildningen. Dessutom har vi haft många år tillsammans i styrelsen för ett forskningsinstitut, det var dagar det.....På vägen hem tänker jag mycket på Rolf - första mörkerkörningen efter starroperationen så det var segt och gick långsamt - men också en del på turordningen förstås. Turordningen? Ja, ni vet den där turordningen som vi ju aldrig får veta något om i förväg, vem kommer härnäst?

*

Som vanligt vid begravningar lovar prästen evigt liv på andra sidan, bara vi tror. Och jag undrar, också som vanligt, varför Gud, om han nu finns, är så ego att han bara låter dom som tror på honom få del av det eviga livet? Det kan ju finnas en och annan som är reko fast hen inte tror? Eller? För mig är det livet självt som är heligt och så konstigt det låter, i livet ingår också döden. Och alldeles oavsett vi tror eller inte, alldeles oavsett vi är högutbildade och framgångsrika eller inte, eller om vi är en blomma bara. Förresten, finns det nå´n som lovar dom ett evigt liv, blommorna? Kanske är dom så nöjda med att få vara och blomstra när dom gör det att dom inte behöver några löften? Och jag känner att min tröst är att se det som är, det som jag fått.

Barn och barnbarn - redan 12 år sen

*

***

SAMTAL

*

*

Att tala med barn är fint. Det berikar mitt liv.

Små barn har större fokus på det riktigt  väsentliga

än vad vi andra har

*

Ibland känner jag att nu,

nu när jag börjar bli äldre

nu börjar jag också förstå

*

Barn är heller aldrig "artiga"

utan säger och tar allt som det är

Aldrig skulle dom säga

att jag håller på att bli äldre

utan bara

Du är så gammal farfar

*

Men dom ser på mina ögon och min mun

och vet direkt vad jag känner

och så håller dom  mig gärna i hand

*

*