MARS

***

Det bleka, tunna men ändå starka marsljuset tycker jag är besvärligare än det mesta. Vi går mest mitt på dagen, kvälls ljus hade förstås varit bättre. Men är det tunt, blekt, hårt och så där får det väl vara det, det finns ingen grönska som kan suga upp ljuset. 8-10 minusgrader på nätterna och lika många plusgrader på dagarna gör det till klassiskt marsväder. Dom sista snöfläckarna tar tid på sig att försvinna pga av nattkylan, särskilt i sluttningar och skogsbrynen som vetter mot norr.

*

Fö är det svårt att släppa Ukraina, det dyker hela tiden upp i tankarna. Tsar Putin kan inte släppa sitt tankemönster om storryssland/ Sovjetunionen. Dom forna öststaterna i Europa söker sig mot EU och NATO av egen kraft men det gills inte. Dom sovjetiska/ ryska ambitionerna är dom samma - Finland 1939, Estland - Lettland - Litauen 1940, Ungern 1956, Tjetjenien 1994, Georgien 2008, Krim 2014, Ukraina 2022......?

*

*

*

*

*

*

***

800 ÅR PÅ EKÖN

***

Att vandra på den gamla körvägen ute på Ekön är inte bara vackert, det är lätt att låta sig förflyttas bakåt i tiden. Vägen slingrar sig fram så som moderna vägar aldrig gör och när man närmar sig det gamla brofästet över till Lundby på östra sidan försvinner den nästan i ekskogen. Men den finns där om man tittar. Vägen är den medeltida vägen från Norrköping/ Linköping och Vånga över Ekön och så  vidare på andra sidan sjön och upp mot S:ta Maria kyrka i Risinge socken, dvs Finspång. Och medeltiden, det var 1200-, 1300- och 1400-talen. Det finns tom fynd från den tiden, tex det gamla svärdet som jag skrivit om tidigare  (https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/svardet-fran-ekon.htm) och som hittades i vattnet vid brofästet på Ekösidan. Och väpnaren som förlorade svärdet var säkert inte den första som red på den här vägen, jag väljer att se den som åtminstone 800 år gammal. Vi är alldeles definitivt inte dom första som trampar där......

*

Bilderna är alla från vägen, en del visar vägen, en del visar lite av vad vi såg i går när vi gick där, I och jag.

Förstora gärna!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

RISINGE I MARS

***

I dag är det en sån där strålande, kall och klar marsdag. Efter vinterns alla gråvädersdagar blir ögonen nästan bländade av det intensiva marsljuset, allra helst som solen reflekteras i snön. Jag har sett att många undrar om det blir nå´n vår i år, så mycket snö och så kallt det är långt in i mars. Min reflektion är då att minnet inte är så långt. Det är väl så här det brukar vara, egentligen? Men vi har blivit bortskämda med tidiga vårar många år nu eftersom det knappt varit snö och vinter över huvud taget. Nu har vi haft en riktig vinter, precis som den ska vara, och då blir våren väldigt efterlängtad, också precis som det ska vara.

*

Dagen bilder är utifrån gamla kyrkvägen ute vid Risinge. Med gamla kyrkvägen menar jag inte den som går från Risinge till Finspång och golfbanan utan den som går från Risinge ut mot Ysunda. Nu gick vi inte alls hela, faktiskt bara en kortkort vända bort till Ekbacken, det blåste riktigt kallt. Men några bilder i det hårda, intensiva ljuset blev det förstås!

*

*

*

*

*

***

LYCKSALIGHETENS Ö - årskavalkad 2014 mars

***

Bequia - lycksalighetens ö. Kilometerlånga sandstränder - nästan bara vi. Grönblått 25-gradigt vatten. Varma kvällar. Siesta mitt på dan....... 

*

Förväntan är stor - sista resetappen är skuttet Barbados - Bequia, 45 min

*

Därnere ligger det, vårat  hus. Helt för sig själv. Och vågbruset sövde oss varenda kväll

*

Huset i gammal kolonialstil med svala stenväggar och alltid behagligt svalt, också mitt på dagen. Inga fönster förstås men fönsterluckor genom vilka ljuset silade in på morgonen. Fönstret vetter mot havet, och vågbruset fanns där dag och natt precis som det gjort sen årmiljoner tillbaka.

*

Och efter sovmorgon frukost på altanen förstås....

*

Där man också kan lägga sig raklång en stund, det fläktar skönt...

*

Men visst ja, det är ju till stranden vi ska idag, och imorgon, och i övermorgon, och....Två veckor blev det!

*

Och stranden är helt ok, eller? Och vi var inte ensamma, men nästan. Det enda farliga på hela ön är dom här träden, giftiga hela träden, så giftiga så man ska inte stå under dom när det regnar.

*

Och själva vattnet, ja.... Konstigt, sjön hemma tycks ha annat sorts vatten, i alla falla annan färg. Och temperatur.

*

I den varma sanden blev det fotspår, men mitt på dan fick jag snabba mig ner till vattnet, annars brände jag fötterna

*

Som tur var fanns det andra träd, inte giftiga, med utmärkta sittplatser

*

Men det här blev ju vårt rätta element

*

Ovanför våra huvuden cirklade fregattfåglarna, fantastiska flygare

*

Och I och jag som inte kan vara i solen en hel dag fann andra platser, som här under mandelträdet vid Ginger Bread Café

*

Och natur fanns det också, palmblad t ex

*

Morgonjoggen (istället för skogsrundan i mulet och duggregn typ 0 C)

*

Och det kom regn ibland och då gick det ju att göra annat

*

Till sist tar vi avsked....

*

Hemma mäts vi av blåsippor, som här den röda varianten i Torstorp

*

Och här hemma finns det aningen av snö kvar, men också det magiska nordiska ljuset

*

Inte så svårt att hitta "bra" bilder i mars!

Tack för idag!