SNART ÄR DET IGÅNG!

***

Så går det inte att köra rakt genom centrum längre. Det var ju i slutet av maj rivningen av gamla polishuset och brandstation skulle börja för att ge plats för det nya Vårdcentrum Landstinget beslutat om, jag antar detta hänger ihop. 5 våningar och 17 000 m2 ska det bli. Och 580 MSEK ska gå åt. Om det nu räcker, det brukar inte bli som förhandskalkylerna när stora byggen sker. Jag hoppas det går bättre än när man byggde den sk 12-läkarstationen, jag vet inte om man nånsin haft en läkare där. Jo, säkert en eller två, men någon läkarstation har det aldrig varit. Den står ju inte tom, men hyser en rad andra organisationer för vilket byggnaden aldrig var planerad. Däremot blev det en fortsättning för gamla lasarettet, fram tills nu då.

Det nya blir säkert bra, även om jag som ni vet föredragit en totalrenovering av lasarettet. Det hade blivit dyrare säger man . Så är det kanske. Samtidigt vet jag av tidigare arbetsliv inom industrin att ingen kalkyl är helt objektiv, alla kalkyler påverkas av vilka uppfattningar som finns hos dom som påverkar besluten. Men som sagt, det är klart att det nya blir bra - också. 

*

Avstängd genomfart i centrum

*

En del grönytor försvinner så klart

*

Liksom gamla polishuset och brandstation

*

***

FINSPÅNGS LASARETT

***

För någon vecka sedan tog kommunstyrelsen beslut om att köpa Finspångs lasarett som Region Östergötland tagit beslut om att sälja. Byggnaden ska rivas och området användas för bostäder. Regionstyrelsen har redan tidigare tagit beslut om att bygga ett nytt vårdcentrum för ca 500 Mkr. Äldsta delen av Finspångs lasarettet byggdes på 1870-talet men har ju byggts till flera gånger senare.

*

500 Mkr till ett nytt vårdcentrum är mycket pengar. Upprepade gånger har vi hört att det skulle bli för dyrt att bygga om gamla lasarettet. Ändå tillåter jag mig att tvivla. Få riktiga sakuppgifter finns tillgängliga för allmänheten och det är väldigt lätt att projektkalkyler påverkas av vad ansvariga vill. Jag skulle gärna vilja veta hur många kvadratmeter hela lasarettskomplexet innehåller (oavsett om all verksamhet är tänkt att flytta över till nya Vårdcentrum eller inte) och hur många kvadratmeter nya Vårdcentrum kommer innehålla. Ska kommunen sen bygga bostäder på nuvarande lasarettsområdet måste ju nuvarande byggnader rivas. Det kommer inte att bli gratis, men efter kommunbeslutet att köpa lasarettet ligger det utanför Region Östs ansvar och ingår säkert inte i kalkylen för nybygget. Kommunens kostnader för nya bostäder kommer i stället vara hög.

*

Om lasarettsbyggnaden har  värde att bevaras ur byggnadshistoriska synpunkter har jag inte kunskap att uttala mig om. För mig är det konstigt nog att en fullt fungerande byggnad (även om den i dagsläget inte är up-to-date som sjukhus) med flera tusen kvadratmeter ska rivas, samtidigt som det i Sverige råder skriande brist på bostäder och vi inte hinner eller har råd med alla nybyggen som behövs. Jo, jag vet, det gäller i första hand storstäder. Men det byggs så det knakar tex i Norrköping, dit är det 25 km. Och jag undrar varför man funnit det lönsamt och meningsfullt inom stora industrier som Siemens (då Stal-Laval) att bygga om och renovera sina lokaler i stället för att riva och bygga nytt? Vad jag däremot vet är att varenda industriprojekt ifrågasätts på ett väldigt konkret sätt.

*

*

***

ACCEPTANS, TILLIT OCH EN DEL ANNAT, SELFIES TEX

***

Allting blir ju inte som man vill - i varje fall blir inte allting som jag vill. Oavsett det handlar om bildresultat eller om viktigare frågor. Och då finns utrymme för acceptans. Och det är svårt. Att acceptera det som går mig emot men som  jag inte rår över. Det är så lätt att förneka, eller tom förbanna. Till ingen nytta alls, tvärtom, det kostar kraft och energi. Och jag tror det går att lära sig, eller i alla fall träna lite. Det som hände de senaste dagarna var inte ngt märkvärdigt alls, men jag vet att för säg tio år sen eller mer hade det "stört" mig oerhört mycket mer än nu. Och det känns skönt. Att det går åt "rätt" håll.

*

Acceptans av det som sker betyder ju inte att man ska sitta med armarna i kors. Allt som jag själv kan göra för att skapa bättre förutsättningar för mig eller andra ska jag såklart göra.

*

Och acceptans tangerar detta med tillit. Och där, alldeles tydligt, känner jag stor skillnad mot tidigare. Jag har varit lite skraj för sjukhus, rädd för att bli sjuk eller dö förstås. En rädsla jag tror de flesta av oss bär på men ingen pratar om. Idag känner jag mig trygg när jag kommer in på ett sjukhus och behöver hjälp. Är det något som går att göra kan man göra det där, och Falun var inget undantag. Det kändes skönt att få identitetstaggen fastsatt, skjortan på och en säng att ligga på. Och tom en liten, liten dos morfin.

*

Efter något dygn var jag redo att kolla runt lite, och min positiva bild av lasarettet i Falun - både jag och I har varit där tidigare - stördes inte av att byggnaderna var lika massivt tråkiga som sjukhus brukar vara.

Fönstren direkt till höger är mitt rum!

*

Men åt andra hållet fanns ett sk utomhusrum för patienter och där fönstren går att skjuta åt sidan och med utsikt ut mot Falun

*

Hade jag lite självkritik skulle jag kanske inte visa en sån här selfie men det var ju så det kändes ett tag

*

Den här gillar jag bättre, åtminstone som bild

*

Och när det var dags att åka hem kändes det riktigt bra, även om jag inte bytt om än.

*

Fortsätter slicka mina "sår" på hemmaplan, hoppar inte jämfota riktigt än, och har inte orkat kommentera så mycket på FS än. 

Alla bilderna här är förstås iPhonebilder, selfiesarna tom med med framsideskameran med sämre upplösning. Ha det gott i värmen och en riktigt bra helg önskar jag er alla!

***