METALLEN

***

Då och då passerar jag Metallen, huset på Sjöviksvägen, oftast på väg till promenadvägen på gamla banvallen. Ursprungligen byggdes huset för att få fram ungkarlsbostäder (fanns det inga ungkvinnor?) till anställda på Gränges Aluminium. Fyra våningar med lägenheter om ett rum, kokvrå och badrum. Det hade funnits ett äldre tegelhus med samma funktion och namnet Degeln i närheten tidigare, och nu (i början av 70-talet?) behövdes fler och nyare lägenheter. Trodde man. Ganska snart visade det sig att man inte kunde fylla huset med de hyresgäster man tänkt. Men då division Plåt och Band hade ont om lokaler hyrde man in sig här 1976, i väntan på att det nya kontoret, NYKO, skulle bli klart. Här satt divisionschefen Yngve Appelgren, här fanns delar av försäljningsorganisationen och här fanns utvecklingsavdelningen som jag då ansvarade för och dit Leo (Lars-Erik Olsson) hörde som höll i utvecklingen av pläterat material för kylarband.

*

På den tiden var kylarband i koppar (tillsammans med byggplåt i aluminum, Korrugal och strängpressade profiler) Finspångsverkens största produkter. Kylarband går huvudsakligen till tillverkning av bilkylare och behöver alltså ha god värmeledningsförmåga som ju koppar har, bättre än alla andra bruksmetaller. Men aluminium har också ganska bra värmeledningsförmåga och aluminium har en annan stor fördel, aluminium väger (mer exakt - densiteten) bara en tredjedel av vad koppar gör. Och det är ju bra i bilar eftersom lägre vikt minskar bensinförbrukningen. Och mäter man värmeledningsförmåga i förhållande till vikt eller densitet har aluminium bättre ledningsförmåga än koppar! Det var bakgrunden till satsningen på kylarband i aluminium. Kruxet är att aluminium inte enkelt kan lödas till kylare på samma sätt som koppar, det fanns alltså ingen färdigutvecklad tillverkningsprocess. Divisionschefen Yngve trodde benhårt på idén varför utvecklingsavdelningen fick jobba på och den som höll i det var Leo

*

Jag tänker inte gå in på tillverkningstekniken, men projektet blev lyckosamt och idag är kylarband i aluminium den enda valsade produkt som överlevt i Finspång. Inte bara överlevt för den delen, ett nytt och börsnoterat Gränges Aluminium har uppstått med kylarband som enda produkt. Förutom tillverkning i Finspång har man numera också etablerat tillverkning i Kina och har jag läst rätt i tidningarna tittar man också på möjligheten att köpa befintlig tillverkning i USA. Och kylarband i aluminium har idag mycket större andel av världsmarknaden än kylarband i koppar, dom som för fyrtio år sen var totalt dominerande.

*

Jag har ett eget och mycket personligt minne från början av utvecklingsarbetet med kylarband i aluminium. Jag fick uppgiften av Yngve att åka över till Västerås och informera divisionschefen för kylarbandstillverkning i koppar att vi på aluminiumsidan startade utvecklingen av motsvarande produkt i aluminium. Jag har aldrig i hela mitt mer än 40-åriga yrkesliv blivit så utskälld som den gången. Hur dum får man vara? Kylarband i aluminium? Det kommer aldrig att lyckas. Dessutom illojalt av en division i samma koncern. Men det ser ut som det lyckats, Gränges Aluminium är idag en av de allra största inom området.

*

Huset Metallen ägs idag av kommunen och där finns bla  förskola och hemtjänstadministation och mycket annat.  Och fasadbeklädnaden? Aluminium förstås. Förutom att aluminium har bra ledningsfömåga (både för el och värme) och är lätt rostar det aldrig. Visst kan man lackera aluminium för utseendets skull. Men det behövs inte.

*

***