KNÖLSVAN/ NOVEMBER/ EKÖN

***

Inget ljus ens mitt på dan. Ändå, Ekön en timme på seneftermiddagen. Stativet kom fram så småningom. Miljön och novemberskymningen var minst lika viktiga som knölsvanarna. Dom två första bilderna är tagna på fri hand med 70-200 på 200, resterande med 100-400 och converter, på stativ.

*

Först ganska bra inom räckhåll tom med 200

*

*

*

*

*

***

ÖSTGÖTAKVÄLL

***

Känslan av vår är intensiv nu när det är ljust till början av kvällen framåt sju. Koltrasten sjunger regelbundet, flyttfåglarna sträcker. Här har jag bara svängt ner till bron över till Ekön för att se om jag hittade några fåglar.  Och visst, ett par knölsvanar simmade längst in i en vik och betade intensivt från botten.

*

*

*

*

*

*

På väg uppför traktorvägen tillbaka hoppar en liten grupp rådjur uppför sluttningen, medan jag kör ser jag bara dom vita bakdelarna studsa iväg. Jag stannar och hinner ta några bilder, här en, ISO 12800.

*

***

VÅRFÅGLAR

***

Det är ju lite svårt att låta bli fåglarna nu, allra helst när det är så vackert som idag. Det gäller att passa på innan man stänger in sig. Än känns det inte riktigt bråttom med det här ute på landet men så småningom gör vi nog det, vänliga grannar har redan erbjudit sig att handla. Som i det närmaste 80 är också jag/vi i riskzonen. Här kommer några bilder från dagens skörd. Några är skarpa, några inte men jag har inte lust att tjata mer om det, jag tar med dom som jag tycker har bildvärde. Alla utom den sista är 400 + converter 1,4, den sista 400.

*

*

*

*

*

*

Svepte lite med kameran här......Med 560 mm behöver rörelsen inte vara så stor, trots 1/1000 s blev det sned träd

*

Knölsvan tror jag, ser inte riktigt bakifrån och långt håll

*

***

DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***

FÅGELEXPERTER TACK - FÅGLAR I STRÖMMEN MEN VILKA?

  ***

Har varit i Norrköping ett par gånger senaste veckan och båda gångerna gick jag nere vid Strömmen. Där finns en hel del fåglar och fördelen med de vanliga sjöfåglarna är ju att dom inte är så kvicka som alla småfåglar är och passar utmärkt för träningsfoto.  Idag hade jag  dessutom Tamronet med mig så det gick att komma närmare. Dom flesta tror jag mig känna igen men jag är tacksam om ni säger ifrån när jag har fel. Sen fanns det en del ungfåglar som jag inte är säker på - berätta gärna vad det är!

*

Storskraken simmade bland dom vanliga änderna

*

Jag ser bättre hur den (storskraken) ligger i vattnet när den kommen en bit ut

*

Inte den blekaste vad det här är, helsvart och rosa näbb?

*

Unge/juvenil väl med röd näbb. Tärna?

*

Gräsandshannen är ju vacker när man kommer nära

*

En trut väl? Men vilken då? Grov, gul näbb med röd fläck

*

Samma trut (?) med några viggar i förgrunden. Truten ser sig om efter en munsbit se det ut som

*

Svart näbb, alltså varken röd eller gul?? Unge förstås men av vaddå?

*

Viggarna känner också jag igen

*

Och här har vi väl både herr och fru vigg kan jag tro?
*

Ganska breda är dom framifrån viggarna

*

Ingen sjöfågel precis men kajan fanns där också. Herr eller fru kan inte jag avgöra

*

Bara för färgernas skull

*

Och för det blåa på vingen

*

Kommer i stora flockarnär det är matningsdags

*

Men vaddå, mitt bland änderna ju, det här är ju en gås

*

Typisk vitkindad gås skulle jag säga, mitt bland folk

*

Förutom maten som bjöds åt hen friskt av gruset, bra för magen antar jag?

*

Vattnet är dock rätta elementet

*

Javisst, unge fröken/herr svan. Men vilken sort, ska näbben bli röd eller gul? Ingen tydlig knöl, men den kanske kommer?

*

Så är ser hen ut i vattnet, kanske lite mer sångsvanshals ändå?

*

***