SÖDERBÄRKE JÄRNVÄGSSTATION

***

I går eftermiddag var det ett sånt där lite spännande släpljus så jag gjorde en vända till Söderbärke järnvägsstation som ligger fint vid Östra Sveten och "tar emot" eftermiddagsljuset bra. Stationshuset tror jag byggdes omkring 1900, i varje fall vet jag att det fanns 1902. Stationen trafikeras fortfarande och man når Ludvika via Smedjebacken norrut och Västerås via Fagersta (eg Västanfors) söderut.

*

*

*

*

*

***

VÄNTRUM

***

Det luktar som det alltid gjort, en svag doft av trä. Jag sitter skönt, och handen smeker träytan som känns alldeles len. Strama men vackra, enkla linjer. Vackert och ändamålsenligt, lättstädat tex. Och träet känns liksom äkta. 

*

*

*

***

I VÄNTAN PÅ ETT TÅG

***

Ja, vad gör man där, i väntan på ett tåg? Tittar på godståget som sakta rullar förbi, lyssnar på musik, och fotar sig själv uppenbarligen! Hallsberg  jvgstn i går vid lunch.

*

*

***

TÅG SOM TÅG?

***

Ett tåg är ett tåg är ett tåg

Das Ding an sich, typ

Eller?

*

Det tåget får vi aldrig se - jag menar Kants Der Zug an sich

Vi färgar allt vi ser så det passar vår värld, våra erfarenheter

Tåg eller människor, allt ser vi genom våra färgade glasögon

Och utan att tänka ser vi det vi vill se för då stämmer den, vår egen värld

*

Finspång har en liten järnvägsstation, faktiskt en väldigt liten station

Där går tåg ibland, det kan vara ett om dagen, åtminstone vissa dagar

Vilken sorts tåg? Det har jag också undrat

Och vart tar dom vägen? Det har jag undrat ännu mer

I förrgår försökte jag kolla 

*

Det såg fint ut, längst fram stod en tjej, utkik eller förare, vet ej

*

Ett kort tåg var det, lok och fyra täckta, mörka vagnar, längst bak en kille, okänd last

*

Lite längre bort stod några andra vagnar, glömda av både stinsen och världen, dom stod däri fjol också

Av någon konstig anledning fick dom mig att tänka på Den illustrerade mannen av min älsklingsförfattare inom sf, Ray Bradbury

*

Där finns så många fina detaljer att se alltmedan gräset fortsätter växa

*

Omkring dom växer skogen och slyn allt närmare

*

Och dom sneglar längtansfullt mot dom rena spåren, dom dom inte står på utan dom som leder ut från ingenstans till någonstans

*

Men dom står övergivna där dom står och när eftermiddag övergår i skymning ändrar dom sakta färg

Tydligast syns det därnere där  dom fortfarande har kontakt med marken

*

Och medan skymningen faller fortsätter skogen och slyn att växa, tätare och tätare, fortare och fortare

*

Och snart har ytterligare ett tåg försvunnit från den väldigt lilla järvägsstationen i Finspång

*

***