HUMLORNA

***

Naturen är en ständig källa till skönhet och förvåning. I fjol vet jag att det fanns bloggar som uppmärksammade det minskade antalet insekter, inte minst humlor. I år tycker jag ser humlor överallt och hela tiden. Jag har naturligtvis inget vetenskapligt underlag, jag bara noterar att jag ser humlor mest hela tiden. Det gäller mina promenader hemma i Finspång, men det är likadant här uppe i Korsheden. Humlor och fjärilar finns mest hela tiden. Det gläder mig såklart. Helst hade jag hoppas kunna visa bilder på rördrommen men det är nog att hoppas för mycket. Jag hör den regelbunden på mina promenader, men ser den gör jag inte. 

*

Två dagar har jag haft ostörda här uppe, med strålande väder. I morgon bär det av hemåt igen. Det passar bra, har jag förstått väderleksrapporterna rätt ska den bli kallt, snöblandat regn häruppe och nära noll grader. Jag har alla fall hunnit med att klippa gräset och rensa bort överblommade växter runt huset, ormbunkar bland annat. Annars har jag tagit det ganska lugnt, mediterat och så där. Igår kväll hörde jag råbockarna skälla bakom huset och lite senare på kvällen hörde jag kattugglans karakteristiska läte. Mysigt, djuren finns därute. Ensam är man aldrig. Naturen finns där men pockar aldrig på uppmärksamhet, den finns för den som ser och hör. Det påminner mig om att jag är en del av det hela, det stora, men bara en liten del. Jag hör dit, vi hör dit, vi är en del av  existensen. Det känns bra. Natti, natti!

*

*

***