VYKORTET

***

Utefter hela ena sidan av kyrkogården löper en en häggmispelhäck, säkert ett par hundra meter lång. Just nu blommar den intensivt. På väg ut mot Risinge igår stannade jag till, tänkte att jag kan ju inte låta den där häcken blomma över utan att ha tagit en bild. Jag inser att bilden skulle passa som vykort, värderingen av detta får ni göra.

*

*

***

VÅRGLÄDJE

***

Det går liksom inte att låta bli - för några veckor sen låg jag på mage ute i markerna och plåtade blå- och vitsippor. Nu är det trädgården - den går ju heller inte att låta bli nu när alla färgerna kommer.  Det är en sann glädje att ta in alla färger - blommor och blad, inte minst blad som i många fall har lika mycket färg som blommorna

*

Första bilden - dom snart överblommade pingstliljorna sedda mellan bladen på den gamla purpurapeln

*

Häggmispeln har redan blommorna på gång

*

Och tulpanerna blommar redan för fullt

*

*

När jag kryper närmare häggmispeln och ser till att jag har lite snett motljus blir det uppenbart att bladen har mycket färg och ger fint ljus

*

Och färg finns överallt, gräset är saftigt grönt och klipphällen är nästan täckt av mossa i mer gulgröna färger än gräset

*

Bukettaplar har vi gott om och många bloggar  har dom inspirerat till, inte minst dom vackert höstgula små äpplena. Snart är dom översållade med vita blommor men än dröjer det ett par veckor och när jag nu ser genom deras bladverk är det lätt att se alla kvarhängande fruktskaft, i fin kontrast mot annalkande regnmoln

*

Just bladverken ger liv åt trädgården, det glittrar och glimmar och färgerna ändras hela tiden med hur ljuset faller

*

Uppe i sluttningen växer kvittenbusken vars röda blommor är på väg att slå ut. Kvar sitter några av fjolårets äpplen, säkert fortfarande ätbara för en del av fåglarna. Kvitten ger ju äppelliknande frukter som passar utmärkt att göra marmelad av

*

Här växer också en purpurapel och det är lätt att gissa varför den fått det namn den fått

*

Pingstliljorna gör sig extra bra mot klippblocket

*

Och den här lilla busken, ja, vad heter den nu igen, nu står det still....

*

Oavsett vad den heter, kikar jag igenom den skymtar jag tulpaner igen, dom klassiskt röda tulpanerna

*

Utan bild kan jag konstatera att spireahäcken snart kommer vara kaläten igen. Dom två senaste åren har vi haft massinvasion av spireabladsteklar som renäter grenarna totalt. Just nu ser inget ut att vara fel om man inte ser alla små flugor = spireabladsteklar som i täta svärmar flyger över och i buskarna. Det är inte mycket att göra, dom lägger sina ägg på undersidan av bladen och snart kläcks dom till små fina gröna larver som äter, äter massor av, ja, just det, spireablad. Men buskarna klarar sig och en bit in på somrarna är dom gröna igen. Just dom här går dessutom inte på något annat och vad jag googlat fram brukar angreppen hålla på några år varefter dom klingar av, fåglarna upptäcker snart var det mest välfyllda skafferiet finns.....

Jag illnjuter ändå av trädgården liksom av alla fåglar. Alla fåglar som på hösten äter bukettaplarnas frukter och nu på våren käkar spireabladsteklarlarver.....

Hoppas ni får en solig och fin vecka alla!

***