GULLPUDRA

***

Bara det vackra namnet gör att jag måste göra en ny blogg med nya bilder på Gullpudran varje år, precis som med blåsipporna. Dom är så små och oansenliga i färgen att dom är lätta att missa, men när jag väl får syn på dom blir jag lika glad varje år. Gullpudrann finns södra halvan av Sverige, Norge och Finland och i Danmark och är ganska vanlig. Den kräver dock fuktig jord så den finns inte över allt, hos oss här i Korsheden har vi den på ängen, särskilt i närheten av bäcken som rinner förbi två sidor av den, ängen alltså. I min kunskapskälla Våra vanligaste vilda växter står att andra halvan av det latinska namnet Chrysosplenium, alltså splenium betyder mjälte och att den långt tillbaka använts mot mjältsjukdomar, alltså depression och melankoli. För mig räcker det  med att se dom små gulgröna blommorna och påminna mig det vackra svenska namnet, Gullpudra, för att jag ska bli glad igen!

*

*

*

***

I SKYMNINGEN......

***

.....lyser gullpudran lite extra. Förutom sitt vackra namn undrar jag om den inte har kontakt med jordandar och vattenväsen, den håller sig nära till bäckar och källor och jag har aldrig sett så mycket som just nu. Inte för inte har den använts för att bota mjältsjukdomar (det latinska namnet, chrysosplenium, är i andra delen härledd från grekiskans  splen = mjälte), mjältsjuka är ju det gamla ordet för melankoli och depression. I skymningen liksom glimmar marken intill diket vid tomtgränsen, och jag kände  mig både trygg och lugn där jag följde dikeskanten i den tilltagande skymningen

*

*

***

GULLPUDRA

***

Det finns ju fler blommor än blåsippor och vitsippor. På baksidan av huset i Korsheden är det ganska fuktigt i gräsmattan, mycket mossa och med bäcken straxt intill, en idealisk miljö för gullpudran. Vilket namn förresten, jag har svårt att tänka mig ett vackrare namn än just gullpudra. Blomman är liten och oansenlig och man får titta noga för att se att den finns där, till och med om man står alldeles intill. Små guldgula blommor och gulgröna högblad gör att den nästan försvinner i gräsmattan. Men tittar jag närmare på den, ja, då förstår jag att den heter gullpudra!

*

Gullpudra

*

Gullpudra på lite längre håll

*

***

GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.  

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs  dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***