SVARTVITT

***

Tar man bort färgen (praktiskt taget alla digitalkameror registrerar i färg) tar man också bort naturavbildningen. Hux flux är man befriad från misstankar om pictorialism och vykortsknäppande, allt blir genast mer seriöst och rentav en smula konstnärligt......

*

Lite mer seriöst är det ingen tvekan om att svartvitt nästan alltid ger ett allvarligare intryck, färg och livsglädje hör ju på något sätt ihop. Faktiskt är det ett av skälen till att jag nästan alltid vill ha mina bilder i färg. Livet är alldeles tillräckligt allvarligt utan att jag understryker det i mina bilder. Så långt jag kan strävar jag efter att betona det positiva i tillvaron. Jag vet ju - det jag betonar och fokuserar på växer i mig, det jag avstår från att ge uppmärksamhet får allt mindre grepp om mig. 

*

I just den här bilden har jag så klart gjort tvärtom. Det automatiskt allvarliga i det svartvita har jag förstärkt genom att hålla bilden mörk. Själva motivet ser inte så kul ut i färg och i verkligheten heller, det är grisgården vi passerar varje dag. Grisar har en fullständigt fenomenal förmåga att böka upp jorden och resultatet blir massor av sten. Så motivet i sig passar  för att göra ännu dystrare. Förutom att bilden är mörk har jag vignetterat, men inte mer än man ser alla stenar.

*

*

***

WERNER OCH WERNER

***

Precis som jag berättade redan i går tog jag några bilder på Werner och Werner i går på promenaden till spången.

*

Det här är Werner. Han tittade upp som hastigast - han har fullt upp hela tiden - och sa nöff, nöff. Hej sa jag.

*

Så fort han begrep att jag varken hade brödkanter, morötter eller potatisskal återgick han till sitt. Man ska inte lägga tid på onödigheter....

*

***