ÄLSKADE SAXEVÄG!

***

När jag/ vi är i Korsheden blir dom flesta promenader utefter det jag kallar Saxevägen, dvs Nohrstedtsvägen och Ösängsvägen, Jag har svårt att tänka mig vackrare eller mer omväxlande promenadvägar. Det passa mig också perfekt särskilt nu då jag måste ha plant underlag för att kunna gå. Ändå blir det tills vidare inte så långt, en halvmil fram och tillbaka i nuläget. Idag åker jag tillbaka till Finspång igen men här kommer en serie bilder från gårdagspromenaden. Vackert höstväder med blå himmel och sol, 5 C och lite blåsigt. Hårt ljus med starka kontraster. Bara några få kommentarer till några av bilderna.

*

Typiskt är blandningen av gamla gårdar och nyare, här i starten en av de gamla

*

*

*

*

*

*

*

Det blåser, inte så hårt men nog för lite vita gäss ute på Barken

*

*

*

*

*

*

Intressant att se hur djuren gärna ställer sig mot den solbelysta väggen

*

Nästan tillbaka, gänget som ser till att det blir ny elkabel ut till Kalvholmarna

*

I praktiken helt avlövat även om undantag finns

*

***

NÄSTA ÖDEGÅRD?

***

Det är ju inte bara Stefans gård jag går förbi där på Saxevägen. Alldeles i början, från mitt håll sett :-) , passerar jag ett par gårdar som mkt liknar de gamla bergsmansgårdarna det finns så gott om i Bergslagen. Hur gamla dom här gårdarna är vet jag inte men jag gillar dom starkt, dom påminner mig om vad som varit. Jag har ingen lokaltidning så jag följer inte med ordentligt vad som händer i trakten men en dag i somras då vi kom från Smedjebacken på gamla Smedjebacksvägen såg vi att det var en auktions som hölls på den  första av gårdarna. Och mycket riktigt, den gården visade sig snart vara tom. Jag har aldrig ens pratat med ägaren, hen har sällan visat sig när jag promenerat förbi, så jag vet alltså inte vem det var. Inte vet jag heller om gården fått ny ägare heller eller om den nu kommer bli ödegård. Bilderna tog jag för någon månad sen. En tvåvånings huvudbyggnad med ganska stora tillhörande ekonomibyggnader. Tiden får utvisa om det finns en ny ägare.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***

LÅNGT FRÅN CITY

*

En strålande septemberdag, tillika höstdagjämning. En sån dag då allt är vackert.Ute på vischan, ute hos småbönderna

*

Ofta slitet och i behov av upprustning men ändå vackert

Mer att se förstorat!

*

Och med riktiga gödselstackar. Som luktar. Men med strålande vyer

*

Och med steniga ängar med nertagen sly som ligger kvar på marken. Men fint

*

Och jag ser och tänker, det är långt från Stockholm,  City och stadslivet, kostymer och vit skjorta med slips. Men kul att båda finns. Dom skulle bara träffas lite oftare!