JAG, EN FAKEFOTOGRAF

***

Kunde ju inte låta bli att haka på Ragnars fråga tidigare idag. För några månader sen visade jag några bilder från gruvorna i Silfberg, dom ligger bara några mil från Korsheden och jag har inte vetat att dom var så imponerande. Det här är en bild från klippväggarna i från den ena gruvan, biskopsgruvan tror jag. Bara en aning bildbehandlad i Efex Color Pro. Visst är dom fina klippväggarna?

*

Nu till min fundering. Här på Fotosidan måste det ju vara ok att diskutera fotografi. Inte är väl fotografi bara avbildning? Ok i dokumentärfotografi och egentliga reportage. Men naturbilder? Porträtt? Lite konstnärsskap kan väl finnas också hos fotografer, åtminstone vissa av dom? Och jag menar, vem talar om fake paintings? Jag menar, Picasso var väl inte fake? Eller Monet? Eller van Gogh? Jag menar, verkligheten ser ju inte alls ut som dom målade, fake alltså?

*

Nu detta med fotografi, är verkligen utgångspunkten för fotografin år 2021 att den ska avbilda verkligheten, annars är den fake? Eller är det något slags antingen eller, antingen måste det vara dokumentärt, oavsett det är reportage, natur eller fågelbilder, eller också är det i andra änden, våldsmat överdrivet, konstgjort med extrem rörelseoskärpa eller något annat?

*

Själv är jag nog lite fake för jag romantiserar ofta en liten aning i mina naturbilder, en aning överstrålning här och en liten diffusering där. Det gör jag ofta, eller åtminstone ibland, utan att säga något, alltså typisk fake? Fast å andra sidan har jag ju inte precis påstått att det är dokumentärt heller. Om, märk väl, jag säger om, nu fotokonstnärerna också har lite frihet behöver man väl inte tala om det specifikt, det är ju bilden som ska tala, inte hur man gjort den? Så jag tycker det är precis tvärtom, det är inte dom som fakar eller dom som väver in sin subjektiva syn på naturens mysterier som måste tala om vad dom gör, det är dom som hävdar att dom bara rapporterar sitt objektiva fotograferande som borde tala om detta. Och riktigt hur man definierar objektivt fotande vet inte jag, mina försök till objektiva bilder ser olika ut beroende på vilket humör jag är på och vilket väder och ljus det är. Så jag är nog fast i mitt fakefotande Ragnar ........

* 

*

*

*

*

***

FOTOGRAFI

***

För några veckor sen blev jag tillfrågad om jag ville visa lite bilder på ett av våra Rotarymöten, lite Finspångsbilder tex? Javisst sa jag. Vi brukar ju vara aktiva själva. När jag för någon vecka sen började plocka ihop bilder dröjde det inte länge innan jag kände, varför just Finspångsbilder? Det är ju vad jag brukar visa, både på Rotary och på Finspångssidan i FB. Nehej tänkte jag, det är klart, dom har ju ingen aning om annat, det är ju som sagt det jag i deras sammanhang brukar visa. Och jag bestämde mig snabbt för att plocka ihop lite annat än dom där vanliga blåsipporna och solnedgångarna över Bönnern, sånt som dom inte sett, men som jag tycker är roligt, kanske tom bra. Idag blev det  därför en snabb visning av drygt 70 bilder i ganska hög takt, ca 20 minuter tog det. Och nästan inga beskrivningar av enskilda bilder utan lite mer rapsodisk berättelse om vad jag tycker om, hur jag fotar, vad jag gör med datorn och så där. Sen blev det typ tio minuters frågor och diskussion. Skitkul på ren svenska och jag är väl inte helt opartisk men uppfattade att dom gillade upplägget. Här kommer 15 av bilderna. Ni har sett dom förut, allihop tror jag.

*

Och vad jag sa? Först några bilder på sånt jag inte tänkte fokusera på. Att jag hållit på länge, och att dom gamla bilderna börjar få allt större värde, typ morfar född -72. Alltså, 1872. Skolan, skoldanser och tjejerna. Hopp till nutid. Människor och porträtt. Och bara för att jag tar bilder på barnbarnen behöver det inte vara gullepluttbilder.  Inte ens ansikten bara. Men ett självporträtt då och då för att kunna kalla sig fotograf. Natur går också bra i svartvitt. Och till sist, man får leka. Och kom ihåg, en bild ljuger alltid, sa Gunnar snart 90, den enda av åhörarna som faktiskt varit fotograf , han hade atelje´ i Finspång under sådär 30-40 år.  Och till mig sa han innan han gick, det där blev ju bra ju. Alltid stödjande och positiv, en riktig hedersprick!

*

En sak bara som jag inte förstår. Varför blev det så mycket svartvitt i den där bildserien?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***