DEN GAMLA ANGLIAN IGEN

***

Den gamla Anglian står  där inne i skogen. Till skillnad från dom andra bilvrak jag sett här på bloggen är inte terrängen runt omkring det minsta rensad för att kunna få "renare" bilder. Här växer slyn kring och i bilen. Man måste komma ganska nära för att se den, den är lätt att missa. Men just svårigheten att få öppna vinklar är en del av utmaningen med det här vraket. Jag har fotat det flera gånger de senaste åren och alltid haft  vidvinkeln på, det har känts naturligt. Men när jag nu senast, för en vecka sen, var uppe för i Korsheden några dagar  kände jag för att göra tvärtom, jag fotade med 135:an. Därmed finns i stort sett alltid  "saker" i vägen, begränsat skärpedjup och lite vignettering är vad jag kan använda för att uppmärksamheten ska hamna på bilen. Bilen som Erik i Roskilde i en tidigare bloggkommentar konstaterat vara en Ford Anglia, årsmodell från perioden -49-53. Lite roligt är det med den här, på FB har jag fått kommentarer i tidigare bloggar från brorsbarn till ägaren.

*

Bilderna är tagna med min gamla 99:a och Zeiss 135/1,8. Tredje bilden är sammansatt av två bilder, jag missade lite i matchningen i höjdled varför bilden är något för snäv i underkant.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

HEADING FOR A BRIGHT FUTURE

***

Som vår vän Erik i Roskilde kunnat berätta är bilen tillverkad under perioden 1949-1953. Början av 50-talet, precis den tid när optimismen efter kriget återvände, ransoneringarna hade upphört och det gick att resa ut i Europa igen. 50-talet är också den tid när bilen började bli tillgänglig för någorlunda vanligt folk om än inte alla. Och bilen blev liksom symbolen för allt det nya, allt det positiva, framförallt för friheten. Friheten att resa vart man vill, när man vill. Jag kommer ihåg precis, pappa köpte sin första bil 1953.  Därför valde jag rubriken.

*

Hade i förrgår tillfälle att igen fota den här gamla bilen, tog lite mer tid på mig, både att fota och göra efterarbete och det kommer fler bilder.

*

Bör förstoras!

*

***