HAR NI GJORT NÅGOT ÅT KÖKET ÄN?

***

Jag studsade lite när jag fick frågan. I och jag satt i vardagsrumshörnan och drack en kopp kaffe. Kände hon inte igen mig? Det tog en sekund eller två innan jag kom ihåg att när yngsta dottern Annika var hemma för några dagar sen berättade hon om deras köksplaner. I stället för att fundera på om det lät konstigt förstod jag kopplingen, hon kom ihåg vad Annika berättat, det blev jag glad för. 

Det mesta fortsätter som det brukar. Såklart behöver hon mer hjälp allt eftersom. Det går åt mer tid att leta efter saker och plagg och jag lämnar ogärna I mer än typ en timme själv, hon blir orolig när jag inte är hemma. I går träffade jag för första gången några personer från kommunens anhörighetsstöd. Underbart bemötande! Första hembesöket, då både I och jag träffar en av dom, är nästa vecka.  Vi kommer att kunna få upp tio timmars avlastning per månad utan kostnad. Inte bara läkarbesök och sånt, vill jag åka på fototräff i Södertälje eller upp till Kvismaren är det helt i linje med syftet. Tanken är inte bara att jag ska få avlastning, det gäller I också. Hon kan behöva se någon annan än mig ibland......

Det är inte för att beklaga mig jag berättar. Min blogg och mina bilder handlar i huvudsak om livet som jag ser det från min utkiksplats. En del kanske vi har gemensamt, annat inte, men det är bara för er att välja om och hur ofta ni vill läsa/titta. 

*

*

***

LANDSKAP DECEMBER - DOVERSTORP IDAG

***

Med lite varmare luft kommer diset. Konturerna suddas långsamt ut och ljuden försvinner, absorberade av fukten. Utmed skogskanten därnere går Linköpingsvägen. Den är välbekant, jag pendlade till Malmslätt under drygt tjugo år, 23 för att vara exakt. Inte varje dag men de flesta. Drygt 7 mil, i vardera riktningen. Kändes aldrig tungt, jag stortrivdes med mitt jobb. Dessutom en vacker väg, oftast åkte jag "lilla" vägen över Vånga och Stjärnorp. Det händer att jag saknar både jobb och kompisar. Men var sak har sin tid liksom. This too shall pass. Lätt att glömma. Jag glädjer mig åt att fortfarande vara på benen, fortfarande kunna se, läsa och skriva, fota och blogga. 

*

*

***

DIMMA ÖVER FÄLTEN VID DOVERSTORP

***

*

*

***

PÅ VÄG

***

*

*

***

TECKEN

***

I alla(?) tider har människan sett järtecken eller omen som förebådar onda händelser. I väntan på jordens undergång samlade och tolkade en del präster i Europa i slutet av 1500-talet olika järtecken.  I Sverige hade vi Joen Petri Klint, kyrkoherde i Östra Stenby, Östergötland. Han prästvigdes 1564 men han var fö inte bara präst utan riksdagsman och historiker och ansågs vara en av sin tids mest lärde. Flera av hans handskrifter finns bevarade, bla Om the teckn och widunder som föregingo thet lithurgiske owesendet. Boken är en järteckensamling som radar upp och beskriver allsköns mirakler och ovanliga händelser vilka troddes återspegla Guds upprördhet över människornas synder (Wikipedia). Bland de vanligare järtecknen var fenomen på himlen, meteorer, kometer och vädersolar. men där fanns mycket annat, från missbildade grisar till fegljus. 

*

Nåväl, idag har de flesta järtecken fått andra och mer vetenskapliga förklaringar. Den apokalistiska synen på framtiden tycks ändå inte släppt greppet om oss, jordens, eller åtminstone människans, undergång dyker allt oftare upp i framtidsprognoserna. Jag noterar dock med viss tillfredsställelse att de flesta svenskar fortfarande tycks ha rimligt realistisk syn på utvecklingen (Novus klimatrapport 2021.10.17). Här kommer i alla fall en bild på en vädersol som jag såg över Doverstorp här om dagen. Men jag tror inte Doverstorpsborna behöver vara mer oroliga än andra Finspångsbor.....

*.

Vädersol över Doverstorp. Solen ligger utanför bild till höger

*

***