DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***

CLARA

***

Sol igår, helmulet idag. Höll sig ändå på rätt sida nollan, dvs under. Därmed ligger snön på träden kvar och vägarna slipper den där bruna sörjan. Och promenerat har jag gjort, alternativen är inte så många i Korsheden. Jag menar, alla ni i Sthlm, Göteborg och Malmö har ju lite att välja på - vill jag shoppa är möjligheterna oändliga, vill jag fika likaså, vill jag vara kulturell är mångfalden av muséer och utställningar stor, liksom av allt annat. Men lugn, jag är inte avundsjuk alls, jag har varit och hälsat på Clara, mysigt.

*

Clara bor som några av er vet på en gård, ett mysigt ställe, så här ser det ut, sjön ligger nedanför huset därborta, på andra sidan

*

Mysig tjej på sådär 300 kg enl "husse". Hon hör mig på långt håll, kommer fram för att prata lite, ok då, grymta lite, men framförallt för att kolla om jag har något ätbart med mig.  "

*

Jaså inte, ja då får det nog vara slutpratat för idag

*

Bonden passade på att visa mig senaste tillskottet i lagården, en fjällkokalv en vecka gammal. Ljuset var inte så bra och med "stora" kameran (99:an) går jag helst inte över ISO 800 så det blev 1/10 vilket inte jag fixar hålla still riktigt men det ser ändå lite sådär lagårdsmysigt ut tycker jag Mamman håller sig inte långt borta som ni ser och pappan står bakom mig och knuffas lite, dom flesta djuen går fritt inne i lagården och går ut när dom vill, dock inte den här lilla.

***

UPPSKATTAT BESÖK

*

*

*

LÅNGT FRÅN CITY

*

En strålande septemberdag, tillika höstdagjämning. En sån dag då allt är vackert.Ute på vischan, ute hos småbönderna

*

Ofta slitet och i behov av upprustning men ändå vackert

Mer att se förstorat!

*

Och med riktiga gödselstackar. Som luktar. Men med strålande vyer

*

Och med steniga ängar med nertagen sly som ligger kvar på marken. Men fint

*

Och jag ser och tänker, det är långt från Stockholm,  City och stadslivet, kostymer och vit skjorta med slips. Men kul att båda finns. Dom skulle bara träffas lite oftare!

DET VAR EN FESTLIG TYP

*

Nja, gatufoto var det väl inte, det fins inga gator i Morhagen

Men det var en riktigt trevlig bekantskap jag gjorde där, i Morhagen

Och fota fick jag gärna göra

*

FÖRSTORING REKOMMENDERAS

*

Så här ser jag ut i helbild, inte illa va?

*

Jag är van att behandlas med respekt, försök inte sätta dig på mig du!

Inte imponeras jag av vad som helst heller. Eller vem som helst för den delen.

*

Men egentligen sörru, är jag en ganska festlig typ!

*

Fast visst, lite stolthet har jag ju!

*

Tack för mig!