VAD ÄR GATUFOTO?

***

*

*

***

27 FEBRUARI 1909.......

***

.....föddes mamma Maj i Sunnemo i Värmland. Jag tänker alltså lite extra på henne i dag, det är 112 år sen. Så småningom har jag insett hur mycket jag fått genom henne, trots att hon inte var nå´n kram- och bulllmamma. Ganska sträng, eller krävande är nog ett bättre ord, men alltid orädd, positiv och realistisk. Jag minns henne väl, hon blev 97, nästan 98, så det är inga evigheter sen hon gick bort. Här kommer tre bilder, dom flesta av er har sett dom alla i andra bloggar

*

 Här är storasyster Sigbrit på sin konfirmationsdag våren 1952 med mamma. En av mina tidigaste bilder, tagen med pappas lådkamera

*

En av de sista bilderna (februari 2006) på mamma hemma i sin lägenhet i Ludvika. Här är det två veckor kvar tills hon fyller 97

*

Mamma gick bort i november samma år och begravningen var den 1 december. Jag är ganska säker på att hon ler däruppe i sin himmel när jag skriver att det var en "bra" begravning med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En begravning innebär alltid många känslor och mycket saknad men det finns ingen tragik när någon går bort efter ett långt och innehållsrikt liv. Här är själva begravningen över, kaffet i församlingshemmet är uppdrucket och anspänningen har släppt. Och barnbarnsbarnen behöver få ut allt spring i benen.

*

***

MAMMA MAJ - LUDVIKA

***

Precis när jag ska stänga av, efter att ha letat fram ett gäng gamla bilder, ploppar den fram, bilden med mamma. Jag studsar nästan till, hon sitter där i sin älsklingsstol i "blomsterrummet" och läser tidningen. Blomsterrummet var våningens enda ljusa rum där blommorna trivdes. i övrigt var det en mörk våning nästan helt utan sol. Och här sitter hon, i älsklingsstolen i älsklingsrummet, precis som vanligt liksom, alldeles overkligt verkligt.  Hon ska fylla 97 om två veckor ser jag av kameradata och hon lever i ungefär åtta månader till. Vilken bra bild, jag känner igen varenda pryl som går att se och det går att se många på den har bilden.  Och jag känner igen hennes sätt att hålla tidningen, hur hon lagt upp benen på rollatorsitsen, hur hon har telefonen och TV-kontrollen inom räckhåll och alltid några böcker igång. Det syns att hon var intresserad av konst, hon köpte då och då något konstverk på dom lokala utställningarna i Ludvika, oftast för några tusen, aldrig särskilt dyra saker. Andra bilden från vänster, efter dom två över varandra, hänger nu på en vägg hemma hos oss, En attendant Godot heter den. Men ändå ser jag att hon börjar bli gammal, hon har inte orkat sätta upp sin knut i nacken. Under hela sin tid som vuxen hade hon knut nacken, nu har det fått bli en liten tofs i stället. Några eftergifter har åldern rätt att kräva. Får jag säga här att jag är lite impad av mamma Maj? Hon gav aldrig upp, i något avseende. Hon hade stort civilkurage och hon lät sig aldrig hindras av att vara kvinna.

*

Måste kolla kamera och data, så här bra interiörbilder vet jag knappt om min nuvarande helformats systemSony fixar ens med nya vidvinkeln. Nähä, inte det, ingen system-  kamera ens. Bilden togs den 11 febr 2006 med min Canon Digital Ixus 750, aktuell brännvidd 7,7 mm, 1/20 s och bl 2,8. Är det nå´n som vill köpa lätt begagnade system -fullformatskameror och objektiv från Sony, någon?

*

*

***