BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***